Tal av Maria Malmer Stenergard

Utrikesministerns anförande vid riksdagsseminariet för årsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina

Publicerad 20 februari 2025

Utrikesminister Maria Malmer Stenergards anförande vid riksdagsseminariet för årsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, den 20 februari 2025.

Det talade ordet gäller.

Tack herr ordförande. 

Herr talman, Ers excellens, käre Andrii, riksdagsledamöter, ärade åhörare. 

Förra helgen deltog jag på den årliga säkerhetskonferensen i München. 

Rubrikerna i svensk press därifrån handlade om bland annat den amerikanske vicepresidentens kritik av en svensk dom.

Men det är inte det eller något annat tal som jag bär med mig från München.

Jag bär med mig samtalen med ukrainare som hade kommit direkt från fronten. 

Jag bär med mig möten med sjukvårdare som berättade om hur Ryssland medvetet riktar attacker mot medicinsk personal, för att se till så att de inte kan rädda fler ukrainska liv. 

Jag bär med mig hur det var att träffa en läkare och mamma, vars son levt snart halva sitt liv i krig och knappt minns hur det var att leva i fred. Och en veteran som förlorat en arm, men som bara talade om hur det var att förlora sin vän. 

Det bär jag med mig från München. 

Därför bär jag också med mig en fast beslutsamhet och övertygelse om vad som är rätt och riktigt för oss i Sverige att göra nu.

Om vi i Sverige och resten av Europa verkligen menar att stödet till Ukraina är existentiellt – då måste vi agera därefter.

Då måste vi visa inte bara i ord, utan i handling, att vi menat varje ord när vi säger att vi ska stödja Ukraina så länge som det krävs. 

De som i det här läget inte bidrar till att stärka det militära stödet till Ukraina, till att förstärka Ukrainas och Europas försvarsförmåga och till att öka trycket på den ryska krigsekonomin – de riskerar att ha mycket på sitt samvete längre fram. 

Sverige är ett av de länder som gör mest för att stödja Ukraina – både i förhållande till vår storlek och i absoluta tal. 

Det starka svenska stödet hade inte varit möjligt utan den breda, blocköverskridande enighet som finns i riksdagen om Ukraina. 

Senast den här veckan har jag upplevt hur stor uppslutningen är bakom Ukraina – från alla partier. Det är ett styrkebesked från Sverige som jag vet att många ukrainare, ända upp till president Zelenskyj, är djupt tacksamma för.

Senast igår visades den styrkan och samlingen i kammaren igen, när riksdagen enhälligt röstade igenom Sveriges artonde militära stödpaket – det största hittills – till Ukraina.  

Det vill jag tacka er för. Ukrainas sak är vår, och det stöd vi ger och har gett står vi alla bakom tillsammans.

Nu är läget allvarligt, och osäkert. Det pågår många samtal och möten, och en rad kontakter tas i olika kanaler. 

Regeringens linje har varit mycket tydlig. Det är upp till Ukraina om, och i så fall när, förhandlingar ska inledas. Inget om Ukraina kan förhandlas utan Ukraina. Och om Europa ska vara med och genomföra en överenskommelse, då behöver Europa också vara del av en sådan process från början.

Men det bästa Sverige kan och ska göra i detta läge är att göra Ukrainas position så stark som möjligt. Vårt och våra partners stöd – det militära, humanitära, politiska och ekonomiska – är nyckeln till att nå en rättvis och hållbar fred. 

Nu är en tid för samling och handling, för Ukraina och för Europa. Men framför allt för att soldaternas, sjukvårdarnas och alla ukrainares uppoffringar inte ska ha varit förgäves. 

Det om något är vi skyldiga dem som försvarar och har försvarat både sin egen och vår självständighet, frihet och säkerhet.