Kommunal organisation och styrning

Kommunallagen reglerar formerna för den kommunala demokratin. Olika verksamheter i kommuner och landsting, som skola, äldreomsorg och socialtjänst, regleras genom olika speciallagar.

Kommunallagen

I kommunallagen regleras bland annat kommuners och landstings befogenheter, villkoren för arbetet i fullmäktige och nämnderna och den ekonomiska förvaltningen i kommuner och landsting. Enligt lagen får kommuner och landsting själva ta hand om angelägenheter av allmänt intresse. Det gäller sådant som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar. En kommun kan normalt inte åta sig uppgifter som staten eller annan kommun eller landsting ansvarar för.

Speciallagstiftning

De flesta av kommunernas och landstingens uppgifter regleras i det som kallas speciallagstiftningen. Hit hör till exempel socialtjänsten (socialtjänstlagen), hälso- och sjukvården (hälso- och sjukvårdslagen), miljö- och hälsoskydd (miljöbalken) samt för-, grund- och gymnasieskolan (skollagen).

Flera av speciallagarna är så kallade ramlagar som regeringen eller statliga myndigheter kan komplettera med förordningar eller föreskrifter. Socialstyrelsen ger exempelvis ut föreskrifter för hälso- och sjukvården som innehåller mer detaljerade bestämmelser än hälso- och sjukvårdslagen.

Kommunal föreskriftsrätt

Kommuner och landsting kan ges viss rätt att meddela egna lokala föreskrifter. En kommun kan besluta om lokala trafikföreskrifter, lokal ordningsstadga, renhållningsordning med mera.

Den kommunala självstyrelsen

Den kommunala självstyrelsen är inskriven i grundlagen (regeringsformen). Kommunalt självstyrelse innebär att det ska finnas en självständig och, inom vissa ramar, fri bestämmanderätt för kommuner och landsting. Dessutom innebär det att kommuner och landsting har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter.