Wien har blivit diplomatins första försvarslinje

Under hösten har Sverige ordförandeskapet i FSC, Forumet för säkerhetssamarbete inom OSSE. Efter några lugnare år under 1990-talet har OSSE återigen blivit en scen för världspolitiken.

– För svensk del handlar det om vår nationella säkerhet. Den vilar på den europeiska säkerhetsordningen, och vi, som litet och militärt alliansfritt land, måste stå fast vid principerna och åtagandena. Vi står vid frontlinjen här, säger Ulrika Funered, ambassadör och chef för Sveriges OSSE-delegation i Wien.

  • Ulrika Funered, ambassadör och chef för Sveriges OSSE-delegation i Wien.

    Ulrika Funered, ambassadör och chef för Sveriges OSSE-delegation i Wien.

    Foto: Micky Kroell/OSSE

  • Foto: Mats Samuelsson/Regeringskansliet

Vid slottet Hofburg mitt i Wien finns kapell, museer, det kejserliga biblioteket, skattkammaren, nationalbiblioteket, nationalteatern och Spanska ridskolan. Men de 57 flaggorna ute på gården står för något annat. De symboliserar de 57 deltagande staterna i OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, som håller sina möten, förhandlingar och diskussioner här.

OSSE har sina rötter i kalla kriget och spänningarna mellan öst och väst, men organisationen formades med visionen ”Europe whole, free and at peace”.

Organisationen bildades 1973 som Europeiska säkerhetskonferensen (ESK). Ända sedan 1950-talet hade det talats om att en europeisk säkerhetsorganisation behövdes, men kalla kriget hindrade viktigare framsteg innan samtal påbörjades i november 1972. Det första viktiga dokumentet, Helsingforsslutakten, undertecknades i augusti 1975 med namn som Helmut Schmidt, Erich Honecker, Gerald Ford och Bruno Kreisky.

Efter några lugnare år under 1990-talet har OSSE återigen blivit en scen för världspolitiken:

– Ligger Europas gränser fast? Eller går det att ändra dem med militärt våld? Det är huvudfrågan, säger överste Johan Huovinen, militärrådgivare vid OSSE-delegationen, utsänd av Utrikesdepartementet.

OSSE har alltså 57 deltagarstater. Inte bara europeiska länder är med. Även USA, Kanada och länder i norra och centrala Asien är en del av OSSE. De 57 staterna täcker stora delar av norra halvklotet.

Om beslut ska fattas krävs konsensus. Alla 57 stater ska enas. Det kärva säkerhetspolitiska läget i Europa återspeglas tydligt i ett allt kärvare samarbetsklimat i OSSE. Låsningarna är genomgående, och det är nästan omöjligt att komma överens om någonting.

– OSSE:s normativa roll utmanas. Då menar jag regelverket vi har – Helsingforsslutakten och Parisstadgan – om territoriell integritet, gränsers okränkbarhet och att varje land själv bestämmer om sin egen säkerhetspolitiska tillhörighet. Det står under hot. Men också det unikt breda säkerhetsbegreppet utmanas! Där ingår intern och extern säkerhet, demokratifrågor och mänskliga rättigheter samt miljö och klimat. Framförallt ser vi att utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati i regionen i många fall går bakåt. Såväl demokrati och mänskliga rättigheter som det militärpolitiska området står under tryck nu, berättar ambassadör Ulrika Funered.

För svensk del handlar det om vår nationella säkerhet. Den vilar på ett internationellt regelverk som även inkluderar den europeiska säkerhetsordningen. Och som ett militärt alliansfritt land måste vi stå fast vid det internationella regelverket, principer och åtaganden.

– Sverige uppfattas som väldigt konsekventa och principfasta. Vi är en tydlig röst för att hålla fast vid en regelbaserad världsordning, principer och åtaganden. Det här kan uppfattas som att vi är Rysslandsfientliga, men ideligen förklarar vi att det inte handlar om det. Det handlar om våra nationella säkerhetspolitiska intressen, säger Ulrika Funered.

Finns det då någonting Sverige kan göra under höstens ordförandeskap i FSC? Kan vi dyrka upp låsningarna?

– Vårt mål med ordförandeskapet under hösten är att vara så öppna och transparenta som möjligt, samtidigt som vi är principfasta och konsekventa. Alla vet var vi står i Ryssland- Ukraina-konflikten och när det gäller principerna. Vi riktar dessutom strålkastaren mot den nordisk-baltiska regionen och säkerhetsfrågor av vikt för oss.

– Vi har egentligen det mest komplicerade ordförandeskapet under året. Under vårt ordförandeskap ska nämligen alla eventuella beslutstexter på det militärpolitiska området förberedas och förhandlas inför ministerrådsmötet i början av december. Alla konflikter som ligger i luften kommer att påverka textförhandlingarna, säger Ulrika Funered.

Nyligen arrangerade Sverige en högaktuell säkerhetsdialog om icke-spridning av massförstörelsevapen till icke-statliga aktörer.

Huvudtalare var Jan Eliasson, FN:s vice generalsekreterare 2012–2016. Efter mötet berättade han i en intervju om sin syn på de stora utmaningar och möjligheter världen står inför – såsom utdragna konflikter, klimathotet samt det hårdnande politiska debattklimatet med tydlig polarisering som följd.

Men trots allt ser han positiva tecken. Jan Eliasson lyfte fram utvecklingen mot jämställdhet som ett särskilt viktigt hopp inför framtiden.

– Att kvinnor kommer att få uppleva fullständig jämställdhet, äntligen, för första gången! Det ser jag som ett av de största löftena i historien.

Han varnade också för att missa möjligheten att ta vara på unga människors idealism genom att inte inkludera dem i de demokratiska processerna.

– Vi måste lära oss att inte bara arbeta för unga människor. Vi måste också arbeta tillsammans med unga människor, sa Jan Eliasson.

Om våra samhällen inte tar vara på unga människors idéer och drömmar kommer vi att få en generation som inte längre accepterar de institutioner vi har byggt upp.

Trots orosmolnen såg Eliasson fortfarande relativt ljust på framtiden.

– Jag är fortfarande en optimist, om än en mer bekymrad sådan.

Se och hör hela intervjun här