Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2006-12-19) i målet Klemeco Nord AB mot Sverige

Publicerad 19 december 2006

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• Klemeco Nord AB mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Bakgrunden till målet var två tvistemålsprocesser. I den första förde Klemeco Nord AB (Klemeco) skadeståndstalan mot ett annat bolag under påstående om kontraktsbrott. Käromålet ogillades slutligen av Högsta domstolen. I den andra, senare processen väckte Klemeco skadeståndstalan mot den advokat som företrätt bolaget i underinstanserna i den första processen under påstående om att hon gjort sig skyldig till försumlig processföring. Käromålet ogillades av både tingsrätten och hovrätten. I hovrätten tilläts Klemeco åberopa ny bevisning. Hovrätten fastställde tingsrättens dom utan egen motivering. Högsta domstolen meddelade ej prövningstillstånd. Processen tog totalt drygt sju år och fyra månader.

Klemeco gjorde inför Europadomstolen gällande att skadeståndsprocessen mot det tidigare ombudet inneburit kränkningar i flera avseenden av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen. Klemeco påstod bl.a. att processen tagit oskäligt lång tid och att hovrätten borde ha motiverat sin dom. Regeringen yrkade att klagomålet rörande handläggningstiden skulle avvisas, i första hand på den grunden att inhemska rättsmedel inte hade uttömts, eftersom Klemeco kunde ha stämt staten på skadestånd vid nationell domstol i enlighet med Högsta domstolens dom i det s.k. Lundgrenmålet (NJA 2005 s. 462), och i andra hand på den grunden att klagomålet var uppenbart ogrundat. Regeringen yrkade även att klagomålet rörande avsaknad av motivering i hovrättens dom skulle avvisas såsom uppenbart ogrundat.

Europadomstolen godtog inte regeringens resonemang om att inhemska rättsmedel ej uttömts. Domstolen noterade att det i Lundgrenmålet var fråga om en annan typ av mål, nämligen ett brottmål, samt att Klemecos klagomål getts in till domstolen mer än fyra år innan Högsta domstolen meddelade sin dom i Lundgrenmålet. Det kunde därför inte begäras att klaganden nu skulle väcka skadeståndstalan mot staten vid nationell domstol och inte heller kunde klaganden ha förväntats göra det fem år tidigare, eftersom det vid den tiden inte fanns något tecken på att en skadeståndstalan mot staten var ett effektivt rättsmedel mot långsam handläggning. Domstolen fann inte heller att klagomålet var uppenbart ogrundat utan kom fram till att Sverige hade kränkt klagandens rätt till en rättegång inom skälig tid. Domstolen noterade därvid bl.a. att klaganden visserligen varit ansvarig för en del av fördröjningen men att det också funnits perioder av inaktivitet i handläggningen, särskilt i hovrätten. Däremot delade domstolen regeringens bedömning att det inte stred mot artikel 6 att hovrätten inte motiverat sin dom och avvisade detta klagomål som uppenbart ogrundat. Domstolen påpekade bl.a. att det under vissa förhållanden kan godtas att en överinstans enbart fastställer underinstansens dom och ansluter sig till dess motivering. Domstolen noterade att tingsrätten i detta fall hade gett detaljerade skäl för sin dom, att klaganden hade tillåtits att åberopa ny bevisning i hovrätten och att hovrätten hållit muntlig förhandling. Genom att hovrätten fastställde tingsrättens dom och bifogade den till sin egen dom framgick det att hovrätten delade tingsrättens bedömning och att den nya bevisningen inte ändrade utgången. För kränkningen av rätten till en rättegång inom skälig tid tillerkändes klaganden ett ideellt skadestånd om 2 000 euro samt ersättning för rättegångskostnader.