Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2021-05-25) i målet Centrum för Rättvisa mot Sverige

Publicerad

Den huvudsakliga frågan i målet var om den svenska lagstiftningen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet strider mot rätten till skydd för privatliv och korrespondens enligt artikel 8 och rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13 i Europakonventionen.

Sammanfattning av domen

Stiftelsen Centrum för rättvisa (klaganden) gav 2008 in ett klagomål till Europadomstolen avseende den signalspaning som bedrivs av Försvarets radioanstalt.

Europadomstolen i stor sammansättning (Grand Chamber) meddelade den 25 maj 2021 dom i målet och fann att den svenska lagstiftningen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet är i strid med artikel 8 i Europakonventionen. Europadomstolen uttalade att signalspaning i syfte att värna den nationella säkerheten inte i sig står i strid med artikel 8 i Europakonvention. Däremot begränsas staternas bedömningsmarginal då det vid användandet av signalspaning ställs krav på nationella rättssäkerhetsgarantier till skydd för den personliga integriteten.

Europadomstolen bedömde att den svenska lagstiftningen i huvudsak är förenlig med kraven samt framhöll särskilt att lagstiftningen innehåller tydliga regler avseende vilka syften som kan rättfärdiga signalspaning och hur förfarandet går till. Däremot identifierade domstolen följande tre brister i det svenska systemet: avsaknad av en tydlig reglering om när inhämtat material som inte innehåller personuppgifter ska förstöras, avsaknad av tydliga riktlinjer i signalspaningslagstiftningen eller annan relevant lagstiftning som anger att den personliga integriteten ska beaktas när beslut fattats om att dela insamlat material med andra stater samt avsaknad av en effektiv efterhandskontroll som ska utföras på begäran av en enskild. 

Europadomstolens slutsats var att den svenska lagstiftningen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet i huvudsakliga delar uppfyller kravet att vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle men framhöll att rättssäkerhetsgarantierna inte är tillräckliga. Europadomstolen fann därför att Sverige agerat utanför sin bedömningsmarginal och att det således skett en kränkning av artikel 8. Med beaktande av domstolens bedömning fanns det inte anledning att pröva klagomålet i förhållande till artikel 13. I domen fastställdes att Sverige ska ersätta klaganden för rättegångskostnader.

Länk till domen i fulltext.