Riktlinjer för statsskuldens förvaltning 2016
Publicerad
Ladda ner:
Riktlinjebeslutet för statsskuldens förvaltning 2016 innebär att löptiden i statsskulden förlängs något. För den nominella kronskulden förlängs löptiden med tre månader och för valutaskulden med fyra och en halv månad (mätt som duration). Skälet till att styrningen tar sikte på en något längre löptid än tidigare är att skillnaden i kostnad mellan kortfristig och långfristig upplåning minskat. Genom att förlänga skulden kan riskerna minska till en låg eller ingen kostnad.
Graden av flexibilitet i löptidsstyrningen ökas genom att styrintervallet för den nominella kronskulden breddas från 0,5 till 1 år samt att ett styrintervall på 1 år ersätter det tidigare löptidsriktvärdet för valutaskulden. Den flexiblare styrningen gör det möjligt att undvika onödiga transaktionskostnader och motiveras av rent operativa skäl. Besluten om förändringarna i löptiden och dess styrning överensstämmer med Riksgäldskontorets förslag.
Styrningen av statsskuldens sammansättning mellan de tre olika skuldslagen behålls oförändrad.
Löptiden för de tre skuldslagen ska styras mot
- Valutaskuld: duration 0‒1 år
- Real kronskuld: duration 6–9 år
- Nominell kronskuld:
– Instrument med upp till 12 år till förfall: duration 2,6‒3,6 år
– Instrument med mer än 12 år till förfall: långsiktigt riktvärde för utestående volym 70 miljarder kronor
Statsskuldens sammansättning ska styras mot
- Valutaskuld: Minskning med högst 30 miljarder kronor per år
- Real kronskuld: 20 procent
- Nominell kronskuld ska utgöra resterande andel