Vad är sanktioner?
Sanktioner är ekonomiska och politiska åtgärder som syftar till att påverka beteendet hos en stat, en grupp eller individer. Sanktioner kan till exempel införas för att försöka ändra politiken hos en stat som hotar internationell fred och säkerhet eller för att förmå en stat att upphöra med systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter.
Sanktioner innebär att begränsningar införs i handlingsfriheten för en stat, en grupp eller individer genom ett unilateralt beslut av en stat eller kollektivt beslut av flera stater. Det kan till exempel handla om att införa finansiella restriktioner såsom frysningar av tillgångar, handelsrestriktioner för särskilda varor eller reserestriktioner.
Det finns både geografiska sanktioner som riktar sig mot specifika länder eller regioner och tematiska sanktioner som tar sikte på särskilda problem, till exempel terrorism eller cyberattacker.
Sanktioner är avsedda att vara tidsbegränsade och föremål för regelbunden översyn i ljuset av utvecklingen. När målet för dem är uppnått ska de avvecklas.
Sanktioner skiljer sig från andra utrikespolitiska instrument genom att vara reglerade på rättslig väg. De är precist utformade och brott mot dem kan medföra straffansvar.
Ny lag (2025:327) om internationella sanktioner
Lag (2025:327) om internationella sanktioner - extern webbplats,
Den 10 juni 2025 trädde Sveriges nya lag (2025:327) om internationella sanktioner i kraft. Den nya lagen innebär bland annat skärpta straff för överträdelser av internationella sanktioner.
I april 2024 antogs EU:s sanktionsdirektiv, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1226 av den 24 april 2024 om fastställande av brottsrekvisit och påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder och om ändring av direktiv 2018/1673. I sanktionsdirektivet anges vissa krav på bestämmelser som EU:s medlemsstater måste införa i nationell rätt. Det föreskrivs bland annat att försök, medhjälp och anstiftan till vissa brott mot sanktioner ska vara kriminaliserat, samt vilka påföljder som ska gälla vid överträdelser av internationella sanktioner.
EU:s sanktionsdirektiv har nu genomförts i Sverige i och med införandet av den nya lagen (2025:327) om internationella sanktioner. Lagen innebär bland annat skärpta straff för överträdelser av internationella sanktioner samt att försök, medhjälp och anstiftan till vissa sanktionsbrott kriminaliseras.
I varje straffbestämmelse anges vilka handlingar som omfattas av straffbarhet. För att dömas för brott enligt sanktionslagen krävs dels att en handling omfattas av någon av dessa straffbestämmelser, dels att handlingen i sig är i strid med internationella sanktioner.
Att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet begå ett sanktionsbrott kan ge fängelse i högst tre år (3 §). Den som begår ett grovt sanktionsbrott eller upprepat sanktionsbrott ska dömas till fängelse i lägst två år och högst sex år (8–9 §§). För att avgöra om ett sanktionsbrott är grovt beaktas exempelvis om handlingen har avsett egendom av mycket betydande värde, eller om handlingen har avsett krigsmateriel eller produkter med dubbla användningsområden. För sanktionsförseelse ska böter eller fängelse i högst sex månader utdömas (7 §).
Den nya lagen innebär således att maxstraffet för sanktionsbrott höjs från två till tre år, samt att maxstraffet för grovt sanktionsbrott höjs från fyra till sex år.
Anmälningsplikt införs
Utöver skärpta straff och nya brottsrubriceringar så införs även en anmälningsplikt för vissa myndigheter (12 §). Anmälningsplikten innebär att de myndigheter som omfattas av bestämmelsen måste anmäla misstänkta överträdelser av internationella sanktioner till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.
Samtidigt som den nya sanktionslagen trädde i kraft infördes även vissa ändringar i brottsbalken, utlänningslagen, lagen om frysning av tillgångar samt tullbefogenhetslagen. I och med ikraftträdandet upphävdes den tidigare lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner.
