Tal av minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin vid chanukkafirande i Stockholm
Publicerad
Tal av minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin vid chanukkafirande på Norrmalmstorg i Stockholm den 16 december 2025. Det talade ordet gäller.
Mina vänner,
ett varmt tack för möjligheten att få tala för er här i dag.
När inbjudan kom till mig var det för att få fira med er. Vilken fantastisk ära att få fira ljusets seger över mörkret tillsammans med er, men låt mig först börja i mörkret.
I söndags förbyttes ljus till mörker. I söndags fick det judiska folket ånyo uppleva en högtid bytas ut mot död och terror. Låt oss inte se bort från vad detta är, ett angrepp mot det judiska folket enbart för att de är judar. Det sker inte i ett vakuum, det sker i en västvärld där judarna är mer utsatta än på mycket lång tid.
Alla som skanderat efter en ny intifada på gator och torg runt om i västvärlden fick i söndags se sina slagord materialiseras i handling. Attacker mot judar enbart för att de är judar är intifadans hårda kärna. Det är en hård kärna som materialiseras i handling av otaliga islamistiska terrorgrupper, men den hårda kärnan bärs också av dess nyttiga idioter. Alla som tror att det är en chic accessoar man kan slänga sig med i sociala medier och demonstrationståg måste ta ett steg bakåt och skärskåda sin egen plats och roll i historien. Möt blicken med de som mitt under firande och glädje fick se anhöriga kallblodigt mördade. Tänk tanken på de livsgärningar som i förrgår släktes och för evigt lämnades ofullbordade.
Ni som är här vet det redan, men jag säger det ändå. Antisionism har blivit en politiskt korrekt täckmantel för antisemitism. Den som ännu inte förstått det lurar möjligen sig själv, men inte den judiska minoriteten som tvingas leva under den nya tidens slagord.
Politiker har i många år gjort sitt yttersta för att inte prata om “vi” och “dom”.
Men det finns faktiskt ett “dom” här. “Dom” som älskar döden mer än livet och ett “vi”; vi andra som älskar livet mer än döden och vägrar låta våra samhällen bli skådeplats för islamistiska dödskulter som vill utnyttja våra sårbarheter. Det är min övertygelse att västvärlden måste hårdna mot mörkret, mot dem som vill släcka ljuset. Västvärldens akilleshäl har varit att vi tilltrodde toleransen ett så högt värde att den också utsträcktes till dem som inte kunde tolerera oss.
Ni vet mer än några andra vad mörkret är och kan vara. I denna dystra verklighet blir chanukkas ljus – och er närvaro här i dag – desto viktigare. Ni samlas för att tända ljusen, för att markera närvaro, här mitt i Stockholm, och för att påminna både er själva och oss andra om vad historien om chanukka lär oss. Oljan i lampan kommer aldrig ta slut och ljuset kommer att övervinna mörkret. Chanukka handlar om det judiska folkets okuvlighet. Ni bär detta inom er och ska känna stolthet över detta varje dag.
I år högtidlighåller Sverige 250 år av etablerat judiskt liv i vårt land. Det är 250 år sedan Aaron Isaac kom hit och lade grunden till den första judiska församlingen. Sedan dess har judiskt liv, i alla sina uttryck, varit en del av den svenska berättelsen.
Det finns otaliga exempel på hur judiskt liv har bidragit till det svenska samhället i stort, och dessa har uppmärksammats på en rad olika sätt under årets firande av judiskt liv. Man kan fråga sig, hur kommer det sig att en relativt liten minoritet kan göra ett så stort och betydande positivt avtryck i ett samhälle?
Jag menar att det i grunden handlar om att judendomen lär ut universella värden som rättvisa, medmänsklighet och människolivets okränkbarhet – värden som har bidragit till att forma några av de mest framgångsrika samhällen som funnits. Om man förenar detta med den unika kontinuiteten i den judiska identiteten och den gemensamma historiska erfarenheten hos det judiska folket, ser man ett tydligt mönster: Det går inte att nämna ett land där den judiska minoriteten inte har gjort stora insatser för samhället. Samtidigt som man varit en integrerad del av det har man fortfarande burit sin judiska identitet och tro med stolthet. Vår samling här i dag är ett exempel på det.
En gång om året säger traditionen: ställ chanukkian i fönstret. Tänd ljusen så att de syns. Låt det märkas att ni är här. Chanukka är högtiden som uppmuntrar judar att inte gömma sig.
För mig som företrädare för regeringen, omsätts det budskapet i en stark övertygelse om att stå upp för den judiska minoriteten i Sverige. Jag är övertygad om att ett samhälle som förlorar sin förmåga att stå upp för den judiska minoriteten är ett samhälle som har förlorat det mesta. Sverige ska inte bli det samhället. Men det finns de som vill ta oss dit. Det finns de som provoceras av judiska symboler och attribut. De vill skrämma, tysta, tränga undan det judiska ur det offentliga rummet. De kommer inte att vinna. Inte här. Inte i vårt Sverige, inte på vår vakt.
När vi nu strax tänder ljusen markerar vi inte bara ännu ett år av stolt judisk närvaro i Sverige. Vi slår också fast att judiskt liv ska kunna levas öppet, tryggt och fritt i vårt land, att det är en del av vårt land – och att vi är många som är beredda att göra vad som krävs för att ha det på det sättet.
Chanukka sameach – Am Israel chai.
