Statsministerns tal vid "Det Räcker!"
Publicerad
Stockholm, lördag den 31 januari 2026.
Det talade ordet gäller.
Kära anhöriga, mina damer och herrar.
Vi som är här idag kommer från olika delar av Sverige, och från olika delar av samhället. Vi är i olika ålder och vi bär på vår alldeles egna historia.
Så en del skiljer oss åt - men desto mer förenar oss.
Vi vill tillsammans bära sorgen över dem som har förlorats.
Men också visa omsorg. Omsorg om varandra. Om alla drabbade. Om de barn som har dragits in i kriminalitet. Om de föräldrar som kämpar. Omsorg om Sverige.
Och vi vet att förändring är möjlig.
Vi har kanske olika uppfattning om exakt vad som måste göras. Det har jag stor respekt för. Men målet måste vara tydligt:
Att få stopp på våldet. Att bryta nyrekryteringen. Och att strypa den kriminella ekonomin.
***
Ansvaret för det goda och rättvisa Sverige faller på oss alla. Men ett särskilt ansvar vilar alltid på regeringen. Att ytterst fatta besluten, att göra de svåra avvägningarna.
Och vi står på brottsoffrens sida. Vi står på de skötsammas sida. På rättvisans sida.
Vi ser statens ansvar - och vi tar det. Som statsminister gläds jag över att vi alltmer kan enas om att nu göra det, som borde ha gjorts för länge sen. För de här problemen fick växa i över tio års tid. Det är sent – men inte för sent.
Nu skärper vi straffen, särskilt för de gängkriminella och för grova sexualbrott. Nu släpper vi inte ut dem som bara begår nya brott igen.
Nu går vi efter gängens ledare - både här hemma och de som gömmer sig utomlands.
Nu får polisen ta deras sportbilar, klockor och lyxprylar. Statussymboler som annars lockar barn in i kriminalitet.
Men det förebyggande är lika viktigt.
Nu river vi sekretessen, så att myndigheter kan prata klartext med varandra om barn i riskzon, som ska skyddas från gängen.
Och nu gör vi den största reformen av svensk socialpolitik på 40 år. Mer förebyggande, med tidigare och tydligare insatser.
***
Det händer att jag får kritik för att regeringen går långt och för fort. Men jag håller inte med.
Säg det till alla barn, som är rädda för att gå hem från träningen. Säg det till alla hederliga människor, som bor där kriminaliteten är vardag.
Säg det till alla familjer, där en stol för alltid står tom vid middagsbordet.
Så vi kommer fortsätta lägga om kursen – från gammalt fokus på gärningsmän till nytt fokus på brottsoffer och samhällsskydd.
***
Vi är tusentals människor här idag. Men jag vet att miljontals vill samma sak som vi. Att våldet måste upphöra. Att tryggheten måste upprättas. Så att friheten kan upplevas.
Låt oss ta vara på den kraften. Bidra var och en – men också göra gemensam sak. För när det gäller, då finns det bara ett Sverige – ett land som vi bygger och vårdar tillsammans.
Alldeles snart kommer vi hålla en tyst minut för alla som har fallit offer för det dödliga våldet. Låt oss hedra dem och deras minne. Låt oss visa vår sorg och vår omsorg - men också vår beslutsamhet. I ord. Men också i handling. Det räcker.
Tack.
