Debattartikel från Arbetsmarknadsdepartementet, Socialdepartementet

"Utred en bredare kriminalisering av tvång att bära religiös klädsel"

Publicerad 16 februari 2024

Debattartikel av jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg, socialminister Jakob Forssmed, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall och Michael Rubbestad, jämställdhetspolitisk talesperson (SD), Svenska Dagbladet, den 16 februari 2024.

Hederskulturens normer, värderingar och uttryck hör inte hemma i vårt samhälle. I Tidöavtalet är vi överens om att straffen för hedersrelaterat förtryck ska skärpas, stödet till utsatta förbättras och myndigheternas arbete effektiviseras. Flera viktiga åtgärder har redan presenterats, och nu tar vi ytterligare steg framåt. För oss är det en självklarhet att hedersförtryck aldrig kan accepteras. Detta ska gälla för alla och i alla lägen.

Hederskulturen slår skoningslöst mot individers, ofta flickors, frihet, självständighet och sociala integritet. Den är inte ett nytt fenomen och har fortfarande fotfäste i samhällen och miljöer som domineras av patriarkala, reaktionära, klanbaserade och fundamentalistiska religiösa system. Sådana miljöer finns tyvärr även i Sverige. Enligt vissa uppskattningar lever uppemot en kvarts miljon unga i vårt land under hedersnormer.

Arbetet mot hedersförtryck är nödvändigt för att värna individens frihet att själv forma sitt liv. Det kan till exempel handla om att bestämma över sin egen sexualitet och vem man vill vara ihop med. Men det handlar också om helt vardagliga saker som de flesta av oss med rätta tar för givna: frihet att välja klädsel, att umgås med kompisar och att få följa med när skolklassen åker till badhuset. Dessa friheter får aldrig tas som gisslan av klanen eller familjens överhuvud. I vårt samhälle har alla samma rättigheter och skyldigheter. 

Att äga sitt liv och att bestämma över sin egen kropp borde vara en självklarhet, men under många år har det i Sverige funnits en naivitet inför hederskulturen. De starka larmsignaler som kommit har inte tagits på tillräckligt allvar. Det är tydligt att vi behöver vidta fler åtgärder för att minska utsattheten och återta friheten för de som drabbas.

I budgeten för 2024 lade regeringen och Sverigedemokraterna fram en treårig satsning på arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck med 50 miljoner kronor per år. Satsningen förstärker de permanenta resurserna om drygt 350 miljoner kronor årligen som sedan tidigare finns på området. Vidare har flera myndigheter fått i uppdrag att stärka sitt arbete mot hedersförtryck. Bland annat ska Jämställdhetsmyndigheten kartlägga och analysera förekomsten av barnäktenskap, tvångsäktenskap och månggifte i Sverige. Skolverket har fått i uppdrag att stärka skolans och förskolans systematiska arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Men det räcker inte. De senaste årens ökade kunskap om – och skärpta syn på – hedersrelaterat våld och förtryck måste också återspeglas i lagstiftningen. Därför har regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att analysera och ta ställning till om straffskalorna för vissa hedersrelaterade brott, till exempel barnäktenskapsbrott och äktenskapstvång, bör skärpas. Utredaren ska även se över om förbudet mot erkännande av  utländska månggiften bör gälla utan undantag och om reglerna för erkännande av fullmaktsäktenskap bör skärpas.

Alla barn i Sverige har rätt till en barndom fri från våld och förtryck, och deras intressen och individuella behov ska sättas i första rummet. Något annat kan inte accepteras. För att skydda barn som riskerar att föras utomlands  för att utsättas för uppfostringsresor, omvändelseförsök eller undanhållande från sociala myndigheter har regeringen gått fram med en lagrådsremiss med förslag om ett utvidgat utreseförbud. Utreseförbud ska kunna beslutas om det finns en påtaglig risk för att ett barn lämnar Sverige och barnets hälsa eller utveckling skadas under utlandsvistelsen på grund av omständigheter som kan föranleda vård enligt LVU.

Ytterligare ett uttryck för hederskultur kan vara tvång att bära religiös klädsel. Religionsfrihet innebär en rätt både att utöva religion, men också att avstå från religionsutövning. För att komma åt även denna typ av tvång behövs bättre verktyg. Frihet från religiöst tvång är en grundläggande rättighet i vårt samhälle, och det är en frihet som vi måste värna. Att inte agera när flickor och kvinnor tvingas inordna sig i religiösa traditioner mot sin vilja är ett stort svek. En ny punkt i Tidöavtalet kommer därför vara att utreda en bredare kriminalisering av tvång att bära religiös klädsel. Vidare ska skärpningar eller kompletteringar i relevanta styrdokument övervägas för att ge personal i förskola, skola och fritidshem ett starkare stöd att hantera situationer där föräldrar ställer krav på att deras barn ska bära exempelvis slöja. 

Regeringen går fram med dessa samlade åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck för att öka friheten för fler. För att alla flickor i vårt land ska få bestämma över sitt eget liv. Hederskultur har ingen som helst plats i vårt Sverige.