Faktapromemoria från Utrikesdepartementet

Krisinstrument för den inre marknaden och tillhörande omnibusrättsakter 2022/23:FPM13

Publicerad 09 november 2022

Faktapromemoria gällande krisinstrument för den inre marknaden och tillhörande omnibusrättsakter.

Ladda ner:

• Krisinstrument för den inre marknaden och tillhörande omnibusrättsakter, 2022/23:FPM13 (pdf 139 kB)

Den 19 september 2022 presenterade kommissionen ett förslag till ett krisinstrument för den inre marknaden. Förslaget består av tre delar; förslag till förordning om ett krisinstrument för den inre marknaden (krisinstrumentet), förslag till omnibusförordning och förslag till omnibusdirektiv.

Syftet med förslaget om ett krisinstrument är att säkerställa den fria rörligheten av varor, tjänster och personer, inklusive arbetstagare, på den inre marknaden under en kris. Därutöver syftar förslaget till att garantera tillgången till varor och tjänster av strategisk betydelse vid en krissituation. En kris definieras brett och tar sikte på en oförutsedd händelse av olika slag.

Tre krisfaser föreslås som styr vilka åtgärder som blir tillämpliga; beredskap, vaksamhet och kris. Beredskapsfasen kräver ingen separat aktiveringsåtgärd. För att vaksamhetsfasen ska aktiveras krävs det att kommissionen antar en genomförandeakt, som medlemsstaterna röstar om. Krisfasen aktiveras av rådet på förslag av kommissionen. För att vidta krisåtgärder krävs ytterligare beslut, som medlemsstaterna har ett inflytande över.    

Under beredskapsfasen sker förberedande åtgärder med fokus på samordning och informationsutbyte.  Om vaksamhetsfasen aktiveras ska medlemsstaterna bevaka sårbara värdekedjor nationellt. Medlemsstaterna ska vid behov bygga upp strategiska varureserver av de varor som berörs av krisen. Under krisfasen aktiveras ett ramverk för att främja den fria rörligheten och öka transparensen.

Krisåtgärderna omfattar bland annat ett ramverk för förbjudna och tillåtna begräsningar av den fria rörligheten, ett notifikationsförfarande, en krisanpassad produktlagstiftning, strategiska varureserver, informationskrav mot företag, prioriterade beställningar och gemensamma EU-upphandlingar. Företag som bryter mot informationskraven och prioriterade beställningar kan bötfällas. 

Förslagen till förordning och direktiv som inför ändringar i ett flertal separata rättsakter (omnibusförordningen och -direktivet) uppdaterar EU-lagstiftning på varuområdet för att anpassa den till en krissituation. Åtgärderna omfattar bland annat snabbare processer för att godkänna krisrelevanta varor och att prioritera marknadskontrollen av dessa krisvaror.  

Covid-19-pandemin ledde till medlemsstaterna ställde upp hinder mot den fria rörligheten vilket visade på ett behov av att stärka den inre marknadens motståndskraft över lag och vid kriser. Regeringen välkomnar därför att förslaget bland annat syftar till att säkerställa att den fria rörligheten fungerar även i tider av kris. Regeringen anser vidare att det är viktigt att skydda EU:s öppna marknadsbaserade ekonomi, som skapar grunden för tillväxt och konkurrenskraft samtidigt som EU:s motståndskraft måste stärkas vid kriser. Regeringen ser behov av en balanserad lagstiftning som stärker den inre marknaden, främjar transparens och gynnar alla medlemsländer. Det är särskilt viktigt under kristider att principerna om fri rörlighet värnas. Tillåtna krisåtgärder bör inte undergräva fördraget och befintliga verktyg på inre marknadsområdet och bör inte verka marknadsstörande.

Regeringen anser att instrumentets konsekvenser för företagens handlingsfrihet, kostnader och administrativa bördor bör begränsas så långt som möjligt. Såväl medlemsstaters inflytande som subsidiaritet behöver säkerställas. Regeringen anser att förordningen behöver vidare bli tydlig och förutsägbar, exempelvis gällande definitionen av kris.  Förordningen bör inte leda till ojämlika konkurrensvillkor mellan marknadens aktörer, negativa effekter för konkurrensen eller bryta mot EU:s åtaganden i WTO eller EU:s frihandelsavtal.

Vidare bör åtgärderna vara förutsägbara, proportionerliga, icke-diskriminerande, och praktiskt genomförbara. Regelverk som beslutas bör skapa handlingsutrymme för företagen att ställa om i takt med omvärldsförändringar, t.ex. i en krissituation. Regelbördan bör om möjligt minskas. Regeringen anser det som utgångspunkt bör vara frivilligt för företag att lämna information och att säkerhetsgarantier inrättas när tvingande beslut kan bli aktuella. Eventuella prioritetsbeställningar bör inte ha negativ effektiv på företagens affärsverksamhet eller på deras gränsöverskridande handel. Eventuella sanktioner ska vara proportionerliga.

Det är viktigt att det finns en tydlig gränsdragning mellan medlemsstaternas nationella ansvar för krisberedskap och kompletterande samordnande åtgärder på EU-nivå. Förslaget om strategiska reserver måste analyseras med utgångspunkt i detta och med utgångspunkt i frivillighet. Regeringen välkomnar bestämmelser med fokus på transparens och ökad samordning. Förhållandet till befintliga forum på EU-nivå för samordning och liknande initiativ på området, bör dock beaktas. Vidare ställer sig regeringen preliminärt positiv till möjligheten till EU-gemensamma upphandlingar av relevanta varor i adekvata sammanhang.

Regeringen anser att nationella säkerhets- och försvarspolitiska behov måste säkerställas och att nationell försvarsförmåga beaktas, samt att ytterligare analys behövs ur ett säkerhets- och försvarspolitiskt perspektiv. Förordningen bör inte skapa stora budgetära konsekvenser för medlemsstaterna. Det är viktigt att instrumentets finansiering håller sig inom ramen för programmen i EU:s fleråriga budgetram (MFF), alternativt finansieras genom omprioriteringar i enlighet med förordningen om budgetramen. 

När det gäller förslagen om omnibusförordning och omnibusdirektiv är regeringen preliminärt positiv till att säkerställa att krisrelevanta varor finns tillgängliga under en kris genom förenklade procedurer för att bedöma överensstämmelsen med tekniska krav. Det är samtidigt av vikt att säkerställa varornas skydd av hälsa och säkerhet samt andra allmänna intressen genom en effektiv och välfungerande marknadskontroll.