Förordning om portabilitet av kvalifikationer och kompetenser 2026/27:FPM7
Publicerad
Faktapromemoria gällande Europeiska kommissionens förslag till förordning om portabilitet av kvalifikationer och kompetenser, COM(2026) 992, 970.
Ladda ner:
Den 15 september 2026 presenterade kommissionen ett meddelande om ett paket för rättvis arbetskraftsrörlighet (COM(2026) 970). Paketet består bland annat av ett initiativ om kompetensportabilitet. Initiativet tar sin utgångspunkt i bland annat Letta-rapportens slutsatser om hinder för den fria rörligheten och Draghi-rapportens fokus på kompetensbrist. Rapporterna resulterade i kommissionens meddelande om en kompetensunion som syftar till att stärka arbetskraftens rörlighet och EU:s konkurrenskraft. Initiativet består i sin tur av ett nytt direktiv om erkännande av tredjelandsmedborgares kvalifikationer (COM(2026) 990), ett förslag om ändringar i direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet) (COM(2026) 995) samt en förordning om portabilitet av kvalifikationer och kompetenser (hädanefter förordningen).
Det övergripande syftet med förordningen om portabilitet av kvalifikationer och kompetenser är att stärka och underlätta den fria rörligheten för arbetstagare inom EU. Detta ska ske genom att portabiliteten för kvalifikationer förbättras, det vill säga att det underlättas för arbetstagaren att få sina kompetenser synliggjorda i andra medlemsstater. Huvudmålet är att ge arbetstagare, arbetsgivare och nationella myndigheter tillgång till tillförlitlig, jämförbar och kompatibel information om kvalifikationer via digitala bevis. Dessa bevis ska integreras i den digitala identitetsplånboken för att förenkla styrkandet av kompetens vid anställning i en annan medlemsstat. Dessutom syftar förordningen till att undanröja hinder såsom bristfällig information om utländska kvalifikationer, beroende av pappersbaserade bevis och risk för bedrägerier. Genom att etablera gemensamma tekniska standarder och ett förtroenderamverk ska verifieringen av kvalifikationer bli snabbare och mer kostnadseffektiv.
Förordningen omfattar kvalifikationer som ingår i medlemsstaternas nationella referensramar för kvalifikationer (NQF), det vill säga ett lands egen referensram för att beskriva och nivåplacera kvalifikationer, utbildningar och kompetenser, och som utfärdas av deras behöriga utfärdandeorgan, från motsvarande avslutad grundskola till doktorsexamen. Digitala bevis ska utfärdas kostnadsfritt och utgöra standardformatet för nya kvalifikationer men också de kvalifikationer som utfärdats under de senaste tio åren från förordningens ikraftträdande. De digitala bevisen ska vara utformade enligt principerna i den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF), vilket är ett gemensamt europeiskt system för att jämföra kompetensnivåer mellan länder, och utfärdas till den digitala identitetsplånboken. För äldre kvalifikationer, som utfärdats före förordningens ikraftträdande, kan utfärdandet begränsas till fall där arbetstagaren kan påvisa behovet av ett digitalt kvalifikationsbevis för anställning i en annan medlemsstat.
Förordningen innebär vidare att medlemsstaterna ska överföra information om sina NQF:er och ackrediterade utfärdare till det EU-gemensamma verktyget för att skapa CV:n med syfte att utbilda sig eller arbeta över gränserna i Europa, Europass. En särskild grupp för digitalisering av kvalifikationer ska inrättas för att stödja genomförandet.
Regeringen välkomnar kommissionens förslag på åtgärder för att stärka den fria rörligheten. Regeringen ser positivt på en vidareutveckling av befintliga digitala verktyg för överföring av kvalifikationsbevis mellan medlemsstaterna och att det även kan underlätta kompetensförsörjningen för arbetsgivare. Samtidigt framhåller regeringen vikten av att åtgärderna är ändamålsenliga, kostnadseffektiva och utformas med hänsyn till nationella förhållanden. Förordningen bedöms medföra omfattande tekniska och administrativa anpassningar, varför en längre genomförandetid är nödvändig. Regeringen anser vidare att rapporteringskraven bör vara proportionerliga och inte medföra en alltför stor administrativ börda för berörda parter.
Beskrivning av stegen i lagstiftningskedjan
En stor del av svensk lagstiftning utgår från gemensam EU-lagstiftning. På regeringen.se kan du följa de olika stegen när förhandling om EU-lagstiftning startas, förankras, beslutas om och slutligen genomförs i Sverige.
