Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2004-10-26) i målet AB Kurt Kellerman mot Sverige

Publicerad 26 oktober 2004

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• AB Kurt Kellerman mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Bakgrunden till målet är fackliga stridsåtgärder vidtagna av Industrifacket i syfte att få klagandebolaget att teckna kollektivavtal. Sedan tvisten avgjorts av Arbetsdomstolen (AD) till fackets fördel, gjorde klaganden inför Europadomstolen bl.a. gällande att rättegången i AD inte varit rättvis i betydelsen att den inte varit opartisk (artikel 6). Detta berodde, enligt klaganden, på att det ingått s.k. intresseledamöter i sammansättningen.

Europadomstolen konstaterade inledningsvis att intresseledamöterna i princip verkade mycket lämpade för att medverka vid prövningen av arbetstvister, att liknande system förekom i andra länder och att prövningen i det här fallet kunde begränsas till intresseledamöternas objektiva opartiskhet. En av intresseledamöterna hade varit skiljaktig i målet. Av det skälet kunde man inte anse att det fanns ett gemensamt intresse hos samtliga fyra intresseledamöter som var motsatt klagandens intressen. Tvisten inför AD hade handlat om klagandens föreningsfrihet och prövningen där hade huvudsakligen rört frågan om det föreslagna kollektivavtalet innehöll förmånligare anställningsvillkor än de som klaganden tillämpade. När det gällde ställningstaganden i dessa frågor kunde intresseledamöterna, och de organisationer som nominerat dem, objektivt sett inte ha haft något annat intresse än att försäkra sig om att villkoren jämfördes och principerna bakom artikel 11 i konventionen (föreningsfrihet) tolkades och tillämpades på ett korrekt sätt. Detta intresse kunde inte vara motsatt klagandens. Det hade varit felaktigt att utgå från att intresseledamöternas åsikter i dessa objektiva frågor skulle påverkas av deras tillhörighet till den ena eller andra av de nominerande organisationerna. Fallet Langborger mot Sverige (dom den 22 juni 1989) var annorlunda; de berörda organisationerna hade ett gemensamt intresse av att fortsätta delta i hyresförhandlingar, något som klaganden i det fallet motsatte sig. Dessutom hade hyresgästföreningen ett ekonomiskt intresse av att bibehålla förhandlingsklausulen i hyreskontraktet, eftersom föreningen fick en procentuell provision på den framförhandlade hyran. Några sådana förhållanden fanns inte i detta fall. Det förhållandet att klaganden inte var ansluten till någon av organisationerna på arbetsmarknaden kunde i sig inte medföra att AD inte levde upp till kravet på att vara en opartisk domstol. Klaganden hade därför inte haft något legitimt skäl att befara att intresseledamöterna hade intressen som var motsatta klagandens egna eller att intressebalansen var rubbad i en sådan utsträckning att AD inte uppfyllde kravet på opartiskhet. Det förelåg därför inte någon kränkning av artikel 6 i konventionen.