Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2005-01-25) i målet Enhorn mot Sverige

Publicerad 25 januari 2005

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• Enhorn mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Bakgrunden till målet var ett beslut att med stöd av smittskyddslagen (1988:1472) tvångsisolera klaganden för att undvika överföring av HIV. Sedan det konstaterats att klaganden var hiv-positiv och hade överfört viruset till en tonårig pojke utfärdades förhållningsorder om hur klaganden skulle bete sig för att undvika att föra viruset vidare i fortsättningen. Under fem månader gjordes åtskilliga ansträngningar att få klaganden att medverka på frivillig väg. Han följde emellertid inte de instruktioner som getts om att han skulle hålla kontakt med läkare, vilket ledde till att länsrätten fattade beslut om tvångsisolering på ansökan av smittskyddsläkaren. Beslutet om tvångsisolering kom, efter förlängningar, att bestå under närmare sju år. Under denna tid var klaganden avviken under långa perioder. Han var rent faktiskt frihetsberövad under knappt ett och ett halvt år. Inför domstolen gjorde klaganden gällande att förfarandet varit oförenligt med artikel 5 i konventionen, som stipulerar i vilka fall människor får frihetsberövas.

Domstolen delade hans uppfattning och kom till slutsatsen att tvångsisolering inte kunnat ses som en sista utväg i klagandens fall för att hindra smittspridning, vilket hävdats från regeringens sida. Andra åtgärder hade, enligt domstolens uppfattning, bort vidtas i första hand. Genom att sträcka sig över en period av närmare sju år, med ofrivillig intagning på sjukhus under sammanlagt nästan ett och ett halvt år av den tiden, hade beslutet om tvångsisolering därför inte inneburit den rätta avvägningen mellan behovet att förhindra smittspridning och klagandens rätt till frihet. Klaganden tillerkändes ideellt skadestånd med 12 000 euro samt ersättning för rättegångskostnader.