Europadomstolens beslut (2011-11-29) i målet Berg mot Sverige
Publicerad
Europadomstolen har fattat ett beslut avseende ett klagomål om Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till beslutet i fulltext samt en sammanfattning av beslutet.
Länk till beslutet i fulltext
Sammanfattning av beslutet
Bakgrunden till målet var i korthet följande. Klaganden erhöll läkarlegitimation 1977 och öppnade privatpraktik 1998. I juni 2005 anmälde Socialstyrelsen honom till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och yrkade i första hand att hans läkarlegitimation skulle återkallas och i andra hand att han skulle åläggas disciplinpåföljd. I december 2005 beslutade ansvarsnämnden att återkalla hans läkarlegitimation. Beslutet verkställdes omedelbart. Klaganden överklagade beslutet och yrkade inhibition. Länsrätten fann inte skäl att besluta om inhibition. Kammarrätten och Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd i inhibitionsfrågan. Efter prövning i sak upphävde länsrätten i november 2006 ansvarsnämndens beslut att återkalla klagandens läkarlegitimation och ålade honom istället en disciplinpåföljd i form av varning. Kammarrätten fastställde länsrättens dom. Regeringsrätten upphävde länsrättens och kammarrättens domar och fastställde ansvarsnämndens beslut att återkalla läkarlegitimationen.
Medan målet låg i Regeringsrätten lämnade klaganden in en stämningsansökan mot staten, vari han yrkade ersättning för ekonomisk och ideell skada på grund av att han inte kunnat arbeta på elva månader till följd av beslutet att återkalla hans läkarlegitimation. Han hävdade att beslutet stred mot artikel 6 i Europakonventionen, bland annat eftersom ansvarsnämnden inte kunde anses vara en oberoende domstol. I november 2009 ogillade tingsrätten klagandens talan. Han överklagade inte tingsrättens dom trots möjlighet att göra det.
Inför Europadomstolen gjorde klaganden gällande att han vägrats rätten till effektiv tillgång till domstol i strid med artikel 6 i Europakonventionen, eftersom hans läkarlegitimation hade återkallats omedelbart efter ansvarsnämndens beslut, varigenom han fråntagits möjligheten att tjäna sitt uppehälle, utan att först ha fått saken prövad av en oberoende och opartisk domstol.
Regeringen yrkade att klagomålet skulle avvisas, i första hand på den grunden att klaganden inte hade uttömt inhemska rättsmedel i enlighet med den praxis som Högsta domstolen hade utvecklat angående möjligheten att få skadestånd för konventionskränkningar. I sak bestred regeringen att klagandens rättigheter enligt artikel 6 hade kränkts.
I sitt beslut betonade Europadomstolen inledningsvis att syftet med bestämmelsen att en klagande måste uttömma inhemska rättsmedel är att ge svarandestaten en möjlighet att förhindra eller ställa till rätta en påstådd kränkning innan klaganden vänder sig till Europadomstolen. När klagomålet anhängiggjordes vid Europadomstolen i juni 2006 var det enligt Europadomstolen inget som tydde på att det fanns ett effektivt rättsmedel i Sverige för klagomål avseende effektiv tillgång till domstolsprövning. Emellertid hade klaganden år 2008 väckt skadeståndstalan mot staten på grund av påstådda kränkningar av artikel 6. Vid sin bedömning av om denna process kunde anses ha inneburit ett effektivt rättsmedel beaktade Europadomstolen bl. a. följande. Under 2007 hade Högsta domstolen utvecklat sin praxis om skadestånd för konventionskränkningar i tre domar och hade i de båda senare domarna hänvisat till artikel 13 och staternas skyldighet att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel för påstådda kränkningar av konventionen. Vidare hade tingsrätten i detalj prövat om klagomålen visade på någon kränkning av konventionen. Enligt Europadomstolen utgjorde den inhemska processen ett effektivt rättsmedel, som klaganden inte hade fullföljt genom att överklaga tingsrättens dom. Mot denna bakgrund fann Europadomstolen att klaganden inte hade uttömt inhemska rättsmedel och beslutade att klagomålet skulle avvisas.
Kontakt
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet, via registrator
Fler granskningar
Dom eller beslut?
Europadomstolen avgör mål genom dom eller beslut. En dom innebär att målet är prövat i sak, det vill säga att domstolen tagit ställning till själva klagomålet. Ett beslut innebär att målet avgjorts på formella grunder, till exempel att klagomålet avvisats på grund av att frågan inte först prövats rättsligt på alla sätt om är möjliga i Sverige.