Europadomstolens dom (2018-01-09) i målet X mot Sverige

Sammanfattning av domen

Enligt Europadomstolen utgjorde den allmänna situationen i Marocko inte i sig att det förelåg en verklig risk för att klaganden skulle komma att utsättas för behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen vid ett återvändande till hemlandet. Europadomstolen konstaterade att marockanska myndigheter hade vetskap om att klaganden ansågs utgöra ett säkerhetshot i Sverige eftersom Säkerhetspolisen hade varit i kontakt med dem. Mot bakgrund av landinformation från tillförlitliga internationella källor konstaterade domstolen att det fanns en risk att klaganden skulle utsättas för behandling i strid med artikel 3 i konventionen. Domstolen noterade vidare att varken Migrationsverket eller Migrationsöverdomstolen föreföll ha informerats om att Säkerhetspolisen kontaktat marockanska myndigheter och informerat dem om klaganden innan utvisningsbeslutet. Den omständigheten att de svenska migrationsmyndigheterna inte föreföll ha fått all relevant och viktig information för att fatta sina beslut gjorde att det fanns anledning att ifrågasätta tillförlitligheten i den inhemska processen. Några diplomatiska garantier hade inte inhämtats från marockanska myndigheter för att utesluta risken för att klaganden utsattes för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning vid ett återvändande. Mot denna bakgrund fann Europadomstolen att det skulle strida mot artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Marocko.