Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Rwanda

Publicerad 18 december 2019

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Rwanda samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

• Rwanda - Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2019 (pdf 268 kB)

Rwanda präglas alltjämt av folkmordet mot tutsier 1994, vilket också fortfarande påverkar situationen för de mänskliga rättigheterna i landet. Samhällsbygget är baserat på en gemensam nationell identitet och ideologi. Kritik mot bristande respekt för de mänskliga rättigheterna besvaras ofta av regeringen med hänvisning till folkmordet och vikten av nationell enighet för att säkerställa att något liknande aldrig kommer att hända igen. När det gäller rättsstatens principer garanteras rättsväsendet självständighet i konstitutionen även om domstolarnas självständighet, framförallt på högre nivå, ibland sviktar.

Det politiska landskapet domineras av president Paul Kagame och regeringspartiet Rwanda Patriotic Front. Konstitutionsbestämmelser om politisk konsensus verkar hämmande på den offentliga politiska debatten och de få oppositionspartier som verkar i landet har liten kapacitet och begränsat utrymme att påverka eller driva opinion. I samband med parlamentsvalet i september 2018 fick två mindre oppositionspartier plats i parlamentet vilket kan ses som ett visst öppnande av det politiska och demokratiska utrymmet.

Nationella processer som syftar till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna fokuserar främst på ekonomiska och sociala rättigheter snarare än politiska och medborgerliga sådana. Få men årligen återkommande rapporter om tortyr, påtvingade försvinnanden och godtyckliga arresteringar förekommer. Internationella människorätts-organisationer har rapporterat om mord av oppositionella. Förekomsten av korruption anges som relativt låg inom samhällsfunktioner överlag. Däremot förekommer det att mutor betalas ut inom viktiga sociala tjänster.

Situationen avseende yttrande- och pressfrihet har kritiserats, bland annat för brist på självständig och opartisk media. Överlag är utrymmet för opposition och kritik mot regeringen eller dess beslut begränsat. Såväl internationella som nationella organisationer pekar på mer eller mindre formella inskränkningar i mötes-, förenings- och yttrandefriheten för civilsamhälle och media.

Utvecklingen har sedan folkmordet mot tutsier 1994 varit positiv för de ekonomiska och sociala rättigheterna, särskilt vad gäller rätten till hälsa. Fattigdomsminskningen har däremot de senaste åren stagnerat trots en hög tillväxt, och knappt 40 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. För barn under 18 år antas motsvarande siffra vara 44 procent.

Könsstereotypa föreställningar om kvinnans roll utgör ett hinder för kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Rwanda har samtidigt världens i särklass högsta representation av kvinnor i parlamentet och en tydlig målsättning att förbättra jämställdheten i landet. Situationen för hbtq-personer är svår; nivån av stigma i samhället är hög, och det vittnas om diskriminering, våld och förföljelse trots avsaknad av lagstiftning mot samkönat sexuellt umgänge. Barns åtnjutande av de mänskliga rättigheterna har de senaste tio åren förbättrats tack vare progressiva regelverk och ambitiösa policyer; många utmaningar kvarstår dock, bland annat bristande utbildningskvalitet och undernäring. Särskild lagstiftning förbjuder diskriminering mot personer med funktionsnedsättning och föreskriver åtgärder för att göra samhället mer tillgängligt för dessa.