Departementsserien och promemorior från Finansdepartementet

Konsumentombudsmannen - en översyn Ds 2009:14

Publicerad 16 april 2009

Ladda ner:

• Konsumentmannen - en översyn, Ds 2009:14 (pdf 356 kB)

Konsumentombudsmannen (KO) inrättades 1971 med uppgift att svara för tillsynen av lagstiftningen om otillbörlig marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor. KO för bl.a. talan om förbud eller andra åtgärder inför Marknadsdomstolen. Enligt 11 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ska KO vara jurist.

När Konsumentverket och KO år 1976 slogs samman förenades befattningen som KO och befattningen som chef för Konsumentverket. En bestämmelse med denna innebörd finns numera i 11 § förordningen (2007:1139) med instruktion för Konsumentverket. Denna ordning medför att juristkravet för KO i lagen om marknadsdomstol också omfattar Konsumentverkets generaldirektör.

I denna promemoria behandlas frågan om behörighetskravet beträffande KO, och därmed också chefen för Konsumentverket, är befogat. Vidare görs en analys av de omständigheter som talar för och emot att chefen för Konsumentverket samtidigt är KO. Slutligen analyseras konsekvenserna av en ordning där KO-funktionen helt och hållet uppgår i Konsumentverket.

I promemorian dras slutsatsen att behörighetskravet för KO alltjämt är motiverat såsom verksamheten är organiserad i dag. Under alla omständigheter är det nödvändigt att den eller de som förbereder, planerar och genomför domstolsprocesser för KO har kvalificerad juridisk erfarenhet. Vidare görs den bedömningen att de båda uppdragen som chef för Konsumentverket och KO bör separeras.

Vid avvägningen mellan ett antal olika valmöjligheter förordas dock ett alternativ som innebär att KO-funktionen helt uppgår i Konsumentverket; att KO-ämbetet slopas och därmed också juristkravet samt att chefen för Konsumentverket även formellt får det övergripande ansvaret för de frågor som i dag ligger på KO. Med denna organisationsmodell kommer man tillrätta med kritiken mot den nuvarande ordningen. Även om varumärket KO därmed går förlorat görs den bedömningen att ett enda varumärke - Konsumentverket - rimligtvis borde vara tillräckligt och sannolikt kunna leda till större tydlighet för konsumenter och andra som berörs av myndighetens verksamhet.