Statens offentliga utredningar från Klimat- och näringslivsdepartementet

Områden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar SOU 2009:45

Publicerad 29 april 2009 Uppdaterad 02 april 2015

Ladda ner:

• Områden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar, hela dokumentet, SOU 2009:45 (pdf 2 MB)
• Områden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar, del 1 av 2, kapitel 1-4, SOU 2009:45 (pdf 1 MB)
• Områden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar, del 2 av 2, kapitel 5, författningskommentar och bilagor, SOU 2009:45 (pdf 1 MB)

Detta slutbetänkande gäller bestämmelserna om områden av riksintresse i 3 kap. miljöbalken och om miljökonsekvensbeskrivningar i 6 kap. miljöbalken.

Såväl reglerna om områden av riksintresse som de regler som gäller miljökonsekvensbeskrivningar har sitt ursprung i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL. Medan reglerna om områden av riksintresse fördes in i miljöbalken oförändrade, fick reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar en helt ny utformning.

Bakgrunden till reglerna om områden av riksintresse är därför lätt att urskilja och till sina former är systemet med hushållningsregler för markanvändningsfrågor av nationell betydelse relativt okomplicerat. Det finns dock en inbyggd motsättning mellan statens intressen och den kommunala självstyrelsen när det gäller bestämmanderätten i fråga om användningen av mark- och vattenområden.

Regelverket om miljökonsekvensbeskrivningar är jämförelsevis svårtillgängligt. Reglerna bygger på uppemot ett halvt dussin internationella överenskommelser. Därtill kommer regler i ett tjogtal svenska lagar och förordningar. Tanken bakom reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar - att effekterna av en verksamhet ska redovisas - är i gengäld ganska okontroversiell.

I enlighet med sina direktiv redovisar utredningen en genomgång av lagstiftningen om områden av riksintresse. Vidare lämnar utredningen inom ramen för direktiven förslag till ändringar i 3 och 6 kap. miljöbalken. Med hänsyn till att bestämmelserna i dessa båda kapitel har ett tillämpningsområde med en utomordentlig spännvidd måste huvudinriktningen liksom hittills vara en lagtext med allmänt hållna regler.