Det här är UD:s rapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer

Rapporterna är en viktig del av Sveriges bredare arbete för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer globalt.

1. Historik och bakgrund

De första rapporterna skrevs i början av 1990-talet. I början av 2000-talet beslutade utrikesminister Anna Lindh att rapporterna också skulle vara offentliga. Sedan 2017 läggs även ökat fokus i rapporterna på kopplingen mellan mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

2. Rapportering 2018 och framåt

Från och med 2018 kommer rapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer att tas fram och publiceras regionvis ungefär två gånger per år för de länder där Sverige har permanent närvaro. Publiceringsordningen avser följa en fastslagen cykel som innebär att rapporter för varje region kommer att tas fram och publiceras med cirka två års mellanrum. Cykeln inleddes i juni 2018 med länderna Amerika samt Centralasien och Östeuropa. Nästa publicering avser EU-regionen, följt av Asien och Oceanien, och slutligen Afrika samt Mellanöstern och Nordafrika.

3. Syftet med rapporterna

Rapporteringen är en del av regeringens arbete för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer, vilket genomsyrar utrikespolitikens alla delar. De bidrar till att öka och uppdatera kunskapen och markerar globalt svenskt engagemang i frågor som rör mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Dessutom ger arbetet med rapporterna goda möjligheter att stärka utsatta lokala aktörer såsom människorättsförsvarare samt bidra till viktigt nätverksbyggande.

4. Innehåll

Rapporterna beskriver i vilken grad demokratiska spelregler efterlevs och hur rättsstatens principer respekteras. De visar situationen vad gäller medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i enlighet med innehållet i FN:s centrala konventioner för de mänskliga rättigheterna. De beskriver också särskilt situationen för grupper av individer såsom kvinnor, barn, religiösa minoriteter, hbtq-personer, personer med funktionsnedsättning och personer som tillhör urfolk. Rapporterna anger också vilka internationella konventioner för mänskliga rättigheter som har ratificerats av respektive land.

5. Om rapporterna

Som framgår av framsidan på varje enskild rapport så gör inte rapporterna anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet. Därför bör information också sökas från andra källor. Att en rapport inte tagits fram om ett land betyder inte att det inte finns utmaningar för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer där eller en utveckling värd att rapportera om. Det betyder inte heller att Sverige inte följer utvecklingen eller inte fortsatt verkar för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer även i dessa länder.

I rapporterna finns bland annat offentlig statistik och annan information om berörda länder. Där finns också uppgifter från FN-systemet, bland annat från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och dennes specialrapportörer. Rapporterna hämtar också data från UNDP om placeringar på FN:s index för mänsklig utveckling, från Transparency International om upplevd korruption och World Justice Projects om rättsstatens principer samt Reportrar utan gränser om pressfrihet, med mera.

6. Så bidrar rapporterna till UD:s arbete

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är prioriterade frågor för hela utrikesförvaltningen. Det genomsyrar alla delar av utrikespolitiken, såväl det internationella utvecklingssamarbetet som migrationspolitiken, säkerhetspolitiken och handelspolitiken.

Rapporterna är en viktig del av det bredare arbetet och utgör värdefullt underlag i förberedelserna av olika bi- och multilaterala möten, inför våra politiska dialoger med länder, för våra ambassader i samtal med värdlandet och med civila samhället. Rapporterna ger oss kunskap och ligger till grund för vår analys av situationen i enskilda länder och regioner.

Arbetet med rapporterna gör det också möjligt att kartlägga och analysera problem som på sikt kan ge upphov till konflikter och fungerar därmed som varningssignal om tilltagande spänningar och övergrepp och som led i konfliktförebyggande arbete.

Rapporterna ger vägledning till företag om situationen vad gäller mänskliga rättigheter, ett viktigt komplement till Sveriges arbete med hållbart företagande. Vi vet att de används som underlag när svenska företag överväger att investera i olika länder.

Internationellt sett är Sverige en mycket aktiv aktör i syfte att stärka mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Varje vecka, och ofta varje dag, gör ministrar eller andra delar av den svenska utrikesförvaltningen uttalanden i syfte att påtala och motverka kränkningar, det vill säga inskränkningar och begränsningar, av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det sker i exempelvis FN, EU eller enskilda länder. Uttalandena kan avse situationen i enskilda länder eller röra tematiska sammanhang, som barns rättigheter, hbtq-frågor eller övergrepp mot kvinnor eller religiösa minoriteter.