Så arbetar Sverige med nationella minoriteter

Grunden för skyddet för de nationella minoriteterna är två Europarådskonventioner som Sverige ratificerat: ramkonventionen och språkstadgan. Sverige har genom ramkonventionen åtagit sig att vidta lämpliga åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet mellan nationella minoriteter och den övriga befolkningen. De grupper som är nationella minoriteter har olika bakgrund, kultur och historia men gemensamt är att alla har långvarig historisk närvaro i landet. Varje person har rätt att välja om den identifierar sig som nationell minoritet.

Rättigheterna regleras i minoritetslagen och språklagen

Enligt språklagen har det allmänna ett särskilt ansvar att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Dessutom regleras det allmännas skyldigheter och minoriteters rättigheter i en särskild lag om minoriteter och minoritetsspråk.

Politiken för de nationella minoriteterna delas in i tre delområden: språk och kulturell identitet, delaktighet och inflytande samt diskriminering och utsatthet.

De nationella minoriteternas rättigheter gäller i hela samhället

Alla myndigheter, kommuner och regioner har ett ansvar för att främja minoritetsspråken, sprida information och se till att de som tillhör de nationella minoriteterna får möjlighet till delaktighet och inflytande i frågor som rör dem. För talare av tre av språken – finska, meänkieli och samiska – finns också särskilda rättigheter att kontakta myndigheter på sitt språk eller att använda språket i domstol i vissa delar av landet.  

För att stärka och främja minoritetsspråken finns bland annat ett särskilt bidrag till organisationer som arbetar med att främja språken. Det betalas ut av myndigheten Institutet för språk och folkminnen (Isof) som också ansvarar för språkvård för minoritetsspråken. Dessutom ansvarar Isof för språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli och romani chib och Sametinget ansvarar för Samiskt språkcentrum. Isof och Sametinget samarbetar också med Lantmäteriet kring att synliggöra och använda ortnamn på finska, meänkieli och samiska i de delar av landet där språken har stark historisk anknytning.

De nationella minoriteternas kultur stöttas bland annat av Kulturrådet som har särskild bidragsgivning för nationella minoriteters kultur. Kulturrådet arbetar också med litteratur- och läsfrämjande åtgärder på minoritetsspråk. Kungl. biblioteket ansvarar för att stärka de så kallade resursbiblioteken med inriktning mot minoritetsspråken som i sin tur fungerar som stöd till alla bibliotek i Sverige. Många museer på statlig, regional och lokal nivå arbetar också med att synliggöra de nationella minoriteters kultur och historia. I sändningsvillkoren för SVT, SR och UR finns bestämmelser om minoritetsspråk och det finns särskilda lättnader för att söka press- och mediestöd för medier på minoritetsspråk.

I vissa delar av landet, de så kallade förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska, har barn som tillhör en nationell minoritet rätt att få förskole­undervisning helt eller till väsentlig del på de språken. Det finns också särskild reglering för att modersmålsundervisning på minoritetsspråken i hela landet ska vara mer tillgänglig. Det krävs till exempel inte ett visst antal elever för att någon ska ha rätt till undervisning och eleven behöver inte heller tala minoritetsspråket i hemmet. Skolverket ansvarar för samordning av undervisning på minoritetsspråk och arbetar också med att stärka tillgången på läromedel. Flera universitet och högskolor har i särskilt uppdrag att erbjuda kurser på de nationella minoritetsspråken och inom folkbildningen finns ytterligare utbildningsmöjligheter.

För äldre som talar finska, meänkieli eller samiska finns särskilda rättigheter i förvaltningsområde att få äldreomsorg helt eller till väsentlig del på språket. Även för de andra minoritetsspråken, och i hela landet, ska kommuner erbjuda sådan äldreomsorg om det finns personal som behärskar språken.

Flera av de nationella minoriteterna möter fördomar och okunskap men även rasism och diskriminering. Myndigheten Forum för levande historia ansvarar för att samordna och följa upp arbetet mot rasism utifrån från planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott, bland annat gällande antisemitism, antiziganism och rasism mot samer.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget är ansvariga för uppföljning av minoritetspolitiken

Två myndigheter har ansvar för att följa upp minoritetspolitiken: Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget. De ska bistå med rådgivning och information. Varje år presenterar de utvecklingen på området i en rapport till regeringen och tillsammans arbetar de också med att informera om nationella minoriteter, bland annat via webbsidan minoritet.se med information, artiklar och länkar.