Internationell brottmålshantering
Uppdaterad
Regeringen fattar beslut i cirka 400 brottmålsärenden varje år. Ärendena rör både den nationella straffrätten och den internationella straffrätten. Det kan till exempel handla om att förordna vilken domstol som ska vara ansvarig, verkställighet av straff utdömt i annat land eller åtalstillstånd för brott begångna utomlands.
Förordnande av domstol
För brott som har begåtts antingen utomlands eller på ett utländskt fartyg eller luftfartyg, krävs ibland att regeringen bestämmer vilken domstol som ska vara behörig att handlägga målet i det konkreta fallet (se 19 kap. 2 § rättegångsbalken).
Möjligheten utnyttjas framför allt i de fall där regeringen beslutar om att åtal får väckas.
Som exempel kan nämnas regeringens beslut i oktober 2000 att förordna Stockholms tingsrätt som behörig domstol i ett ärende som avsåg inledd förundersökning om brott mot lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia, eftersom vissa åtgärder under förundersökningen kunde komma att ställa krav på domstols prövning.
Utlandsdömda
Den alltmer internationaliserade brottsligheten har medfört att allt fler svenska medborgare döms till långa fängelsestraff utomlands. Verkställigheten av sådana straff kan överföras till Sverige enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, vilket innebär att personen därefter får avtjäna straffet i Sverige. Det kan i vissa fall röra sig om så långa fängelsestraff som upp till 40-50 års fängelse.
Det andra landet ställer ofta som krav för att gå med på att straffverkställigheten överförs till Sverige, att straffet inte får omvandlas av de svenska myndigheterna.
Åtalstillstånd
Det svenska rättsväsendet har stora möjligheter att utreda och döma även för brott som har begåtts utanför Sveriges territorium. Till följd av denna utsträckta domsrätt krävs det i vissa fall att regeringen eller Riksåklagaren fattar beslut om att svensk åklagare får väcka åtal för brottet vid svensk domstol.
Kravet på tillstånd motiveras med att det i vissa fall - ur en internationell synvinkel - kan vara olämpligt eller rent av skadligt om svenska myndigheter åtalar för brott utan att ha fått ett sådant åtalstillstånd beviljat av regeringen eller Riksåklagaren.
De bestämmelser som finns innebär att det krävs särskilt åtalsförordnande även beträffande vissa brott inom riket, nämligen vissa brott på utländskt fartyg eller luftfartyg, samt som huvudregel generellt för brott begångna utomlands (se 2 kap. 5 och 5 a §§ brottsbalken samt förordningen (1993:1467) om bemyndigande för Riksåklagaren att förordna om väckande av åtal i vissa fall).
Regeringen kan vidare besluta att svensk åklagare får väcka åtal vid svensk domstol om någon bryter mot den gravfrid som har utlysts vid vraket efter passagerarfartyget Estonia, se lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia.
Även i andra fall kan det krävas ett tillstånd från regeringen för att väcka åtal. Ett exempel där regeringen meddelat ett sådant tillstånd är regeringens beslut i november 2001 om tillstånd att väcka åtal för ofredande av Hans Majestät Konungen.