Frågor och svar om Ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård

Syftet med det förstärkta högkostnadsskyddet är att minska de ekonomiska hinder som gör att vissa äldre idag avstår från tandvård. Genom att sänka kostnaderna ska fler kunna få den behandling de behöver och därmed förbättra sin munhälsa. De som har tvingats avstå från tandvård upplever generellt sin tandhälsa som betydligt sämre än resten av befolkningen.

För patienten kommer det förstärkta högkostnadsskyddet därför innebära att det blir betydligt billigare att besöka tandläkaren för att få tandvårdsbehandling som patienten behöver utförd än tidigare. Fler patienter med tandvårdsbehov ska kunna erbjudas tandvård och få en bättre munhälsa.

Varje behandling som omfattas har ett på förhand bestämt pris, så kallat referenspris. Det förstärkta högkostnadsskyddet, som består av ett stöd som kallas särskild tandvårdsersättning, innebär att patienten betalar 10 procent av respektive åtgärds referenspris vid behandling och den särskilda tandvårdsersättningen täcker övriga 90 procent av referenspriset. Tandläkarmottagningar kommer inte att kunna ta mer betalt än referenspriset för de behandlingar som omfattas av stödet. Om tandläkarmottagningen har ett lägre pris än referenspriset gäller i stället att patienten betalar 10 procent av mottagningens pris.

Från och med 2026 kommer personer som fyller minst 67 år under det år som behandlingen slutförs att omfattas av det förstärkta högkostnadsskyddet.

Det förstärkta högkostnadsskyddet gäller för patienter som är i behov av behandling av sjukdomar och smärttillstånd. Det gäller även för insatser som syftar till att skapa en förmåga att äta, tugga och tala utan större hinder genom att reparera befintliga tänder eller rehabilitera bettet. Ny fast tandstödd eller implantatstödd protetik ingår bara för tandposition 1 till 5. 
(Läs mer nedan om vad fast tand- och implantatstödd protetik är, och vad som gäller vid ny fast protetik bakom tandposition 5.)

Undersökningar och förebyggande insatser omfattas inte. 

Ett exempel på en behandling som omfattas av det förstärkta högkostnadsskyddet är återkommande behandlingar av en aktiv tandlossningssjukdom. Exempel på behandlingar som inte ingår är rengöring av tänderna eller att ta bort tandsten utan att tandköttet är inflammerat.

Det förstärkta högkostnadsskyddet innebär att staten tar en stor del av kostnaden för tandvården för personer över 67 års ålder. Om priserna skulle ha fortsatt att vara helt fria finns risken att behandlingarna hade fortsatt vara dyra för patienterna, även om subventionerna hade ökat. Därför införs prisreglering på de behandlingar som omfattas av reformen. 

Det förstärkta högkostnadsskyddet riktas mot personer med sämre munhälsa. Därför är det ändamålsenligt och kostnadseffektivt att rikta ökad subvention mot sjukdom och rehabilitering framför förebyggande och hälsofrämjande tandvård. Stödet ska även mer efterlikna det som finns i övrig hälso- och sjukvård. Inom hälso- och sjukvården i övrigt erbjuds sällan regelbundna förebyggande besök eller hälsokontroller. Vad gäller kostnaden för att göra en undersökning har patienten även bättre möjligheter att göra informerade val.

Undersökningar och andra förebyggande och hälsofrämjande insatser är fortfarande del av det generella högkostnadsskyddet som gäller för alla vuxna oavsett ålder.  

Allmänt tandvårdsbidrag (ATB) är ett årligt bidrag som kan stimulera till regelbunden tandvård och varje bidrag kan användas under en period om två år. Från och med 2026 uppgår bidraget till 600 kronor för patienter som fyller lägst 20 år och högst 23 år, eller som uppnår en ålder som minst motsvarar riktåldern för pension (för närvarande 67 år). Bidraget om 600 kronor betalas även för den som har fyllt 65 år före den 1 januari 2026. För övriga patienter är bidraget 300 kronor. Om en äldre patient inte besökt tandvården på två år finns alltså två ATB på vardera 600 kronor som ett tillgodohavande hos Försäkringskassan, vilket är mer än vad en basundersökning vanligtvis kostar (medelpriset idag för en basundersökning av tandläkare är 1 140 kronor).

Från och med 2026 höjs det särskilda tandvårdsbidraget, STB, från 600 kronor till 1 000 kronor per halvår. Det gäller patienter som har större behov av förebyggande vård, till exempel de med muntorrhet på grund av mediciner, vilket ökar risken för karies.

Med tandposition menas helt enkelt att man räknar tänderna på vardera sida i munnen framifrån och bakåt. Framtänderna har tandposition 1 och eventuella visdomständer tandposition 8.

Med fast protetik menas behandlingar med fastsittande konstruktioner för att ersätta förlorade tänder eller reparera trasiga tänder. Sådana konstruktioner stödjer antingen på befintliga tänder (och kallas då för tandstödda kronor eller broar), eller på implantat som opereras in i käkbenet (och kallas för implantatkronor eller implantatförankrade broar). Fast protetik ingår i det förstärkta högkostnadsskyddet till och med tandposition5, men avtagbara konstruktioner för att ersätta förlorade tänder, såsom hel- eller delproteser, ingår alltid, oavsett tandposition.

Sjukdomsbehandling, smärtbehandling och reparationer ingår för alla tänder, men inom det förstärkta högkostnadsskyddet omfattas bara ny fast tand- eller implantatstödd protetik (kronor och broar) för de fem främre tänderna. Att sätta dit en konstgjord krona som lossnat ingår dock, om det inte ingår i vårdgivarens garanti, det är inte ny protetik.

År 2008 beslutade riksdagen om lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. Lagen innebär bland annat att man kan få tandvårdsstöd för tandvård som behövs för att kunna äta, tugga och tala utan större hinder eller för att uppnå ett utseendemässigt godtagbart resultat. Detta är de yttre gränserna för allt tandvårdsstöd, även enligt den kommande reformen.

Patienterna som omfattas av reformen kan fortfarande använda det vanliga allmänna högkostnadsskyddet om de vill ha ny fast protetik bakom tand 5 enligt de regler som gäller för det allmänna högkostnadsskyddet.

All tandvård ska hålla god kvalitet och följa höga hygienkrav, precis som tandvårdslagen säger. Patienten ska också känna sig trygg under vård och behandling. Alla tandläkare måste använda godkända material av god kvalitet enligt de regler som gäller redan idag.

Regeringen menar att referenspriset både täcker materialkostnaden och övriga kostnader för behandlingen. Utgångspunkten för beräkningen av referenspriserna är de aktuella kostnaderna för de mest kostnadseffektiva metoder och material av godtagbar standard som rekommenderas i Socialstyrelsens riktlinjer för tandvård. I beräkningarna inkluderas en vinstmarginal för den som utför vården och alla delar av priset är offentliga.  För behandlingar innehållande tandtekniska produkter beräknas dessa priser på svensk tandteknik. TLV följer utvecklingen på tandvårdsmarknaden, bevakar kontinuerligt de innovationer som sker på området och genomför en årlig uppdatering av priserna. 

Om patienten remitteras till specialist ingår även den tandvårdsbehandling som utförs av specialisten i det förstärkta högkostnadsskyddet.

Reformen innebär inte någon möjlighet att göra tillval inom det förstärkta högkostnadsskyddet. Patienten ska kunna lita på att behandlingen som ges inom stödet följer gällande rätt och utförs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. All tandvård ingår inte i statligt tandvårdsstöd utan av lagen framgår att behandlingens kvalitet och hållbarhet ska vägas mot kostnaden. Denna bedömning av vilken tandvård som ingår i stödet görs av ansvarig myndighet genom föreskrifter.

En patient har alltid möjlighet att välja bort socialförsäkringsförmåner och samhällets stöd i hälso- och sjukvård och själv bekosta sin vård efter sina egna val och preferenser.

Regeringen anser att det är väsentligt att patienten inte drabbas av fördyrande tilläggskostnader inom tandvårdsstödet. Detta är särskilt viktigt när patienten omfattas av det förstärkta högkostnadsskyddet, vilket ökar incitamenten för vårdgivaren att begära ersättning vid sidan av ett reglerat pris.

Om en vårdgivare som är ansluten till det statliga tandvårdsstödet föreslår en behandling som inte täcks av stödet, måste vårdgivaren tala om för patienten om det finns något annat alternativ som gör att patienten kan få behandling inom statligt stöd i stället. En ansluten vårdgivare är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att ge patienter som är berättigade till statligt tandvårdsstöd den ersättningsberättigande tandvård som de behöver. Vårdgivaren inte kan välja vilka patienter denne vill ta emot inom det statliga tandvårdsstödet. 

Ja, den tandvårdsreform som regeringen nu genomför är den största sedan det statliga tandvårdsstödet infördes 2008. Regeringen anser att det är viktigt att reformens olika delar följs upp och utvärderas. En eller flera myndigheter kommer att få ett uppdrag om detta.

Regeringen anser också att det är viktigt att kontrollen av vårdgivarnas ärenden om särskild tandvårdsersättning ska vara mer omfattande. Detta för att minimera riskerna för brott och felaktiga utbetalningar.