Sveriges väg till EU-medlemskap
För Sveriges del betydde medlemskapet 1995 kulmen på en lång period av integration och samarbete med länderna i EU. Frihandelsavtalet 1972 mellan Sverige och EG och avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet) 1992 var viktiga milstolpar på vägen mot medlemskapet.
Det tog inte lång tid för Sverige att bli medlem i EU när ansökningsprocessen väl kommit igång. Efter Berlinmurens fall hösten 1989 diskuterades frågan om ett medlemskap i EU allt livligare i Sverige. Motsättningarna mellan stormakterna som hade delat Europa under det kalla kriget hade gjort att Sverige fram tills dess inte ansett att ett medlemskap kunde vara förenligt med sin neutralitetspolitik.
I oktober 1990 tillkännagav den svenska regeringen sin uppfattning att Sverige borde sträva efter ett medlemskap. I juli 1991 lämnade dåvarande statsminister Ingvar Carlsson in Sveriges ansökan och i februari 1993 inleddes de egentliga förhandlingarna i Bryssel. EU-ländernas stats- och regeringschefer hade då vid toppmöten i Lissabon och Edinburgh 1992 gett klartecken för en utvidgning av den Europeiska unionen utan större institutionella reformer. Sverige kunde nu bli en av unionens nya medlemmar.
Förhandlingarna tog drygt ett år. Den 30 mars 1994 var en överenskommelse mellan Sverige och EU:s medlemsstater klar, och avtalet undertecknades vid EU-toppmötet på Korfu sommaren 1994.
52,3 procent röstade för ett EU-medlemskap
Den 13 november 1994 avgjordes slutligen frågan om medlemskap i en folkomröstning. Folkomröstningen var rådgivande, men partierna hade i förväg enats om att följa resultatet. 52,3 procent röstade ja, 46,8 procent nej och 0,9 procent röstade blankt. Valdeltagandet var högt, 83 procent. Svenska folket hade därmed sagt ja till medlemskap och beslutet fattades formellt av Sveriges riksdag den 15 december 1994.
En bidragande orsak till att medlemskapsförhandlingarna gick förhållandevis smidigt var att en stor del av arbetet redan var avklarat i och med EES-avtalet 1992. Detta avtal mellan EU-medlemmarna och EFTA, Europeiska frihandelssammanslutningen, reglerade redan de flesta av villkoren för Sveriges deltagande i EU:s inre marknad. Men flera viktiga områden, som jordbruk och regionalpolitik, låg utanför EES-avtalet och fick sin lösning i medlemskapsavtalet.
Svenska språket i EU
Svenska är ett av EU:s 24 officiella språk. Svenska språkets ställning som ett av de officiella språken är av stor principiell betydelse för Sverige. God kommunikation mellan EU:s institutioner på det egna språket är ett viktigt medel för fortsatta strävanden efter större öppenhet och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet.
En svensk språkpolicy lades fast 1996. En utgångspunkt är att svenska folkvalda representanter i Europaparlamentet och svenska företrädare i andra organ på hög nivå måste ha möjlighet att kommunicera på svenska. Valet av representanter får inte avgöras av deras språkkunskaper.
Milstolpar i Sveriges relationer till EU
2009
Lissabonfördraget träder i kraft.
Sverige är ordförande i EU:s högsta beslutande organ - ministerrådet.
2003
I mars 2003 beslutade riksdagen att svenska folket skulle rösta om ett deltagande i valutaunionen EMU i en folkomröstning den 14 september 2003. Det svenska folket röstade emot ett deltagande i valutaunionen, med 56 procent mot och 42 procent för. Samtliga riksdagspartier har förbundit sig att följa resultatet i folkomröstningen. Någon ny folkomröstning kommer inte att hållas inom överskådlig tid.
2001
Sverige är ordförande i EU:s högsta beslutande organ - ministerrådet.
1995
Sverige blir medlem i EU tillsammans med Finland och Österrike. Samtidigt upphör Sveriges medlemskap i Efta.
1994
Förhandlingarna om medlemskap avslutas i mars. Ett avtal undertecknas vid Europeiska rådets möte på Korfu i juni. I november godkänner svenska folket EU-medlemskapet i en folkomröstning (52,3 procent ja-röster, 46,8 procent nej-röster och 0,9 procent blanka röster).
1993
Sverige inleder förhandlingar om medlemskap med EG i Bryssel.
1992
EES-avtalet undertecknas och träder i kraft den 1 januari 1994. EG:s stats- och regeringschefer godkänner utvidgningen av EU till nya medlemsländer, varav Sverige är en av kandidaterna.
1991
Sverige ansöker formellt om medlemskap i EG.
1990
Formella förhandlingar om ett EES-avtal inleds i Bryssel. Sveriges regering förklarar att målsättningen är ett svenskt EG-medlemskap.
1989
EG och Efta-länderna inleder samtal om att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Målet är att uppnå fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital och vissa angränsande områden som till exempel konsumentskydd, forskning och utveckling samt utbildning.
1987
Sverige uttalar en önskan om att delta i EG:s inre marknad.
1984
Avvecklingen av tullar för industrivaror mellan Sverige och EG är nu helt genomförd. EG och Efta-länderna kommer överens om att utöka sitt samarbete.
1972
Sverige och EG kommer överens om ett frihandelsavtal. Det träder i kraft 1973 och omfattar huvudsakligen industrivaror. Liknande bilaterala avtal träffas även mellan övriga Efta-länder och EG.
1967-71
Sverige förhandlar med EG om närmare förbindelser utifrån en "öppen" ansökan som inte utesluter medlemskap. Den svenska neutralitetspolitiken leder emellertid till att ett medlemskap bedöms som allt mer osannolikt.
1960
Sverige grundar tillsammans med Danmark, Storbritannien, Norge, Portugal, Schweiz och Österrike Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta). Senare ansluter sig även Finland och Island.
1960
Sverige grundar tillsammans med Danmark, Storbritannien, Norge, Portugal, Schweiz och Österrike Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta). Senare ansluter sig även Finland och Island.
Uppdaterad
X