Tal av Ulf Kristersson

Statsminister Ulf Kristerssons anförande vid TCO:s kongress 9 maj 2023

Publicerad 10 maj 2023

Det talade ordet gäller.

Statsministrar kommer och går, men TCO består.

Min mamma Karin var nog lite vad man skulle kunna kalla för en samhällsbärare. Min morfar var snickare och min mormor städade. Mamma blev den första i min familj som tog studenten, läste på universitet och gjorde en typisk svensk klassresa. Hon blev lärare i matte och fysik – och på fritiden skrev hon egna läroböcker för vuxna elever.

Ingen är ju objektiv om sina egna föräldrar. Men jag är tacksam över hennes bergfasta tro på värdet av egen ansträngning. Men hon trodde också på Sverige – och på att alla i grunden både kan och ska vara med och bidra till vårt land. Det var Sverige som gav henne möjligheterna – men det var hon själv som gjorde jobbet.

Alla här inne representerar en stor mängd av de yrkesgrupper som på samma sätt som min mamma bär själva samhället på era axlar. Från poliser och socialsekreterare, soldater och sjömän, till vårdanställda och ingenjörer.
Väldigt mycket i Sverige skulle inte fungera alls om inte ni och era medlemmar varje dag gick upp på morgonen – och gick till jobbet.

***

Sverige har som ni vet allvarliga problem. Skyhög inflation, desto lägre konjunktur och det grova gängvåldet som sprider skräck i många bostadsområden. Segregationen, problem med elförsörjningen, vårdköer och en skola som inte alltid håller måttet.

Regeringen har – och tar – ett stort ansvar för att lösa de problemen och få ordning på Sverige. Och jag hoppas att fler vill vara med och bidra.
Fler poliser, så att vi kommer åt den grova brottsligheten. Fler vårdanställda, så att fler får rätt vård i rätt tid. Och fler ingenjörer som vill vara med och bygga upp en robust svensk elförsörjning.

Men politiken måste också göra sitt. Här idag vill jag tala om tre viktiga prioriteringar för regeringen.

***

För det första måste det alltid löna sig mer att jobba än att leva på bidrag. Och då måste vi besegra inflationen. För till skillnad från många bidrag räknas inte lönen upp när inflationen stiger. Och det gör inflation till löntagarnas värsta fiende. Så var det på 70- och 80-talen innan vi dyrköpt tog oss igenom 90-talskrisen.

Regeringen kommer sänka skatterna på arbete framför allt på låga inkomster – när det ekonomiska läget så tillåter. Men vi måste göra saker i rätt ordning och först ska vi besegra inflationen.

Samtidigt gör vi träffsäkra satsningar för de allra mest utsatta. Som att behålla A-kassan på en högre nivå, och vi både höjer och förlänger bostadsbidraget till utsatta barnfamiljer. Vi gör vad staten kan göra för att kompensera kommuner och regioner.

På längre sikt krävs mer och vi måste göra strukturreformer som leder till högre tillväxt, ökad sysselsättning och bättre konkurrenskraft.
Tillbaka till en annan bra svensk tradition. Tillbaka till en ambitiös reformpolitik, som går bortom att bara släcka akuta bränder.

Därför sänker vi arbetsgivaravgifter för de som jobbar med forskning och utveckling. Och därför påbörjar vi nu reformerna som gör att det alltid ska löna sig bättre att jobba än att leva på bidrag – om man kan arbeta.
Som ett bidragstak för de samlade bidragsinkomsterna. Och för den som är ny i Sverige en successiv kvalificering in till den svenska välfärden.

Regeringen har också – precis som på 90-talet – tillsatt en produktivitetskommission för att än en gång göra en samlad analys av den svenska ekonomins konkurrenskraft.

***

För det andra tar vi nu krafttag för att förbättra matchningen på den svenska arbetsmarknaden.

Bristen på rätt kompetens gör att många arbetslösa inte kan ta många av de jobb som erbjuds. Snart råder kompetensbrist i alla viktiga yrken. Var tredje inskriven arbetslös saknar gymnasieutbildning, och av dem saknar hälften grundskoleutbildning. Dessutom saknar många ordentliga svenskkunskaper.
Låt oss vara ärliga. Då får man inget jobb i Sverige.

Lösningen stavas naturligtvis utbildning, krav på att bidra och incitament för att ta de jobb som finns. Det är vår tids arbetslinje. Den viktigaste grunden läggs redan i skolan. Och därför lade regeringen i höstas den största skolbudgeten på en generation.

Mer fokus på kunskap, kvalitativa läromedel och fler speciallärare för dem som behöver det. Den här regeringen gillar riktiga skolböcker. Men det måste också gå att skaffa sig en yrkesutbildning senare i livet. Och därför har regeringen skjutit till pengar för att öka antalet platser inom regionalt yrkesvux, där man kan kombinera yrkesutbildning på gymnasienivå med SFI.

Och utökat antalet platser på Yrkeshögskolan. Så att utrikesfödda som står långt ifrån arbetsmarknaden kan få en väg in till ett första jobb. Blir man ändå arbetslös så behövs tydliga insatser för att man ska kunna återgå till jobb. I dag ansvarar flera aktörer för det uppdraget, bland annat Arbetsförmedlingen och landets kommuner.

Men i dag fungerar inte kommunikationen på grund av sekretessregler. Olika aktörer som borde jobba gemensamt kan inte prata med varandra.
Det här slår åt flera håll: den som behöver hjälp får inte rätt hjälp, men det ökar också risken för fusk.

Nu på torsdagens regeringssammanträde tas de första besluten för att informationsutbytet ska förbättras. Vi ser över det regelverk som följer av offentlighets- och sekretesslagen. Arbetsförmedlingen måste få rätt information från kommuner och andra myndigheter, som Kriminalvården och Försäkringskassan. Så att arbetssökande kan få rätt hjälp.

Men, det handlar inte bara om att lägga grunden för framtidens matchning. Vi måste göra mycket mer här och nu.

Fler måste vara beredda att byta bransch, och sadla om till ett yrke där jobben finns. Därför är det nya omställningsstudiestödet så viktigt.
På så sätt gör vi det lättare för vuxna mitt i arbetslivet att satsa på sin egen kompetensutveckling, utan oro för sin egen ekonomi. Och så kan staten spela en viktig roll för att stötta både löntagarna och alla de arbetsgivare som ropar efter kompetens.

Men staten kan inte göra allt. Fler måste också flytta dit jobben finns. Det har människor gjort i alla tider. Se bara på den enorma utbyggnad av nya gröna industrier som nu sker i Norrland, och som kommer kräva fler medarbetare, både till företagen och till den samhällsservice som behövs när befolkningen växer.

Just därför ska Arbetsförmedlingen se till att fler flyttar dit jobben finns.

***

För det tredje behöver vi få ordning på arbetskraftinvandringen och slå vakt om tryggheten på arbetsplatsen. En viktig orsak till att just den svenska arbetsmarknaden blivit ett internationellt framgångsexempel, handlar om att de allra flesta spelar efter gemensamma regler. Just därför måste vi agera resolut mot de som fuskar eller utnyttjar systemet. Därför såg regeringen till att avskaffa spårbytet för de asylsökande som fått avslag.

Och därför höjer vi nu lönegolvet till svensk medianlön, för arbetskraftsinvandrare utanför EU, och vi tar itu med fusket.
Det ska vara ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Det här är en av flera nödvändiga åtstramningar av svensk invandringspolitik.

Samtidigt förbättrar vi reglerna för den högkvalificerade arbetskraftinvandring, som vi vet att många företag har stort behov av.
Alla har också rätt att vara trygga på jobbet.

Sist vi sågs, Therese, så pratade vi om att hot och trakasserier ökar på många arbetsplatser. De senaste åren har var fjärde journalist utsatts för ofredande eller olaga hot. Nästan 40 procent uppger att de avstått från att rapportera för att inte utsättas för hot och hat. Både män och kvinnor drabbas, men sexuella hot riktas nästan enbart mot kvinnor.

Och i december larmade SKR om ökande hot mot både anställda och förtroendevalda. Extra hårt har många socialsekreterare drabbats av den pågående desinformationskampanjen med falska anklagelser om att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn.

Jag har själv varit ytterst ansvarig för socialtjänsten i Stockholm. Jag vet att socialsekreterare ofta står inför mycket svåra beslut. Att hjälpa socialt utsatta barn är en av samhällets allra viktigaste uppgifter, men svensk socialtjänst kidnappar inte barn.

Även blåljuspersonal utsätts för grova förolämpningar i tjänsten. Och i slutet av förra året berättade Polisförbundets ordförande Katharina von Sydow att svenska poliser drabbas av allt mer och allt grövre våld. Kravallerna i Örebro och Norrköping förra året är bara två dystra exempel.

När journalister, socialsekreterare och blåljuspersonal hotas för att de gör sitt jobb, så måste resten av samhället agera å deras vägnar.
Vi talar om demokratins gränssoldater. Ytterst är ett hot mot dem ett hot mot oss alla. Därför gör regeringen nu flera saker för att stärka tryggheten.

Den 25 april la vi fram ett lagförslag om att införa en särskild straffskärpningsgrund för brott som begås mot journalister. Den nya lagen innebär också att fler yrkesgrupper kommer att omfattas av brotten våld och hot mot tjänsteman, bland annat anställda i sjukvården och socialtjänsten.

Regeringen föreslår också en rad åtgärder för att minska offentliganställdas utsatthet, som skärpta straff för våld och hot mot tjänsteman, och att kriminalisera förolämpningar mot till exempelvis poliser. Dessutom stärks skyddet för offentliganställdas personuppgifter.

***

Jag hoppas och tror att med de här förbättringarna – ökade drivkrafter att arbeta, bättre matchning och tryggare arbetsplatser – så kommer fler i Sverige vilja bli samhällsbärare.

För visst jobbar vi för oss själva, för den egna lönen. För mat på bordet. För en semesterresa, för att spara till kontantinsatsen. Men vi jobbar också för varandra. För det är i jobbet som många känner stolthet över att bidra, över att ge av det man har. Över att vara med och bygga.

Morfar byggde bokstavligt talat, med hammare och spik. Mamma Karin byggde på sitt vis. Och jag på mitt, och ni på ert. Men samhällsbygget, det har vi gemensamt.

Tack.