Tal av Ulf Kristersson

Tal av statsminister Ulf Kristersson 17 november 2023

Publicerad 17 november 2023

Statsminister Ulf Kristerssons inledningstal på ”Fannys Förebilder – Gala version”, en gala mot mäns våld mot kvinnor. Stockholm, fredag den 17 november 2023.

Det talade ordet gäller.

Allra först: tack för att jag får vara med er här ikväll - tillsammans med så många imponerande förebilder.

Men, låt mig vara ärlig: 

Jag önskar att ni inte behövde vara här.

Jag önskar att jag inte behövde vara här. 

Jag önskar att galor som den här inte skulle behövas.

För runt om i landet, på Sveriges alla tjejjourer och kvinnojourer, borde inga telefoner ringa. Inga barn behöva somna på ett skyddat boende. 

I Sverige 2023 borde varje kvinna kunna känna sig trygg. Både utanför och innanför hemmets väggar.

Men vi vet alla, att det inte ser ut så i Sverige. Våld, hot och trakasserier mot kvinnor finns överallt. På krogen. På arbetsplatsen. Och i hemmet. 

Vi har kvinnor – flickor – här i vårt land som tvingas in i äktenskap mot sin vilja, eller som på annat sätt blir kontrollerade – i sin vardag, i sin sexualitet, i sitt liv. Kvinnor som blir slagna och misshandlade – fysiskt och psykiskt. Flickor som lär sig att det är deras lott i livet. Helt förfärligt. 

Det är därför vi är här ikväll. För att fira de hjältar som arbetar för ett mer jämställt samhälle, och för att stötta de insatser som görs på tjej- och kvinnojourer runt om i Sverige.

För mig är jämlikhet mellan människor och jämställdhet mellan kvinnor och män en svensk kärnvärdering. En värdering värd att försvara, värd att slåss för. 

Min regering arbetar för att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och samma rätt att forma sina egna liv.

Under mina år som ansvarig för socialpolitiken i Stockholm, fick jag se en hel del av det våld som drabbar kvinnor, och hur det skadar både enskilda personer och hela samhället. 

Jag fick se att kvinnoförtrycket kommer i väldigt många skepnader – från sunkiga machovärderingar och väldigt ovälkomna händer, till ren misshandel och fysiska övergrepp. 

Men kärnan, den är densamma: det handlar nästan alltid om män som tar sig rätten att behandla kvinnor illa. 

Vi har gjort stora framsteg de senaste decennierna:

Vi säger inte längre lägenhetsbråk när vi menar kvinnomisshandel. 

Vi säger inte längre familjetragedier när vi menar överlagda mord.

Vi säger inte längre utökat självmord när vi menar en man som först mördar sin familj och sen tar sitt eget liv.

Och vi säger inte längre kulturkrockar och familjegräl när vi menar hedersförtryck och hedersbrott. 

Det ÄR bra att vi kommit så långt. Det är viktiga framsteg. Men vi har väldigt lång väg kvar. Det gör mig frustrerad – men det gör mig också beslutsam.

Det finns mycket som vi i regering och riksdag kan göra. Och nu gör vi det. Vi styr om politiken, vi skiftar fokus så att brottsoffrets perspektiv blir viktigare än gärningsmannens. 

Jag minns de fruktansvärda morden påsken 2021, när fem kvinnor mördades på mindre än tre veckor. Jag pratade då med både Unizon och Roks om att Sverige borde införa obligatorisk häktning. Det var vi överens om redan då och nu genomför den nya regeringen just det.  

Det arbetet leds av justitieminister Gunnar Strömmer och jämställdhetsminister Paulina Brandberg. Hon har många års erfarenhet som åklagare med fokus på relations- och sexualbrott. Den hands-on kompetensen är extremt värdefull.

Snart kommer män som slår kvinnor alltid bli häktade. De kommer få hårdare straff. Och dessutom få ett större kontaktförbud än i dag: i särskilt allvarliga fall ska de kunna gälla en hel kommun. Det är farliga män som ska flytta på sig – inte de kvinnor och barn som männen har plågat.

Kvinnor som utsätts för våld måste få hjälp fort. Regeringen ger därför riktade statsbidrag för att säkerställa att våldsutsatta kvinnor får eget boende.

Vi kommer också bekämpa hedersförtrycket, var det än finns.

Regeringen går nu vidare med att kriminalisera oskuldskontroller och oskuldsingrepp. Och vi ger mer pengar till Skolverket för att stötta skolornas arbete mot hedersförtryck.

Allt det här är viktiga steg på vägen. De kommer att göra skillnad på riktigt. 

Men vi behöver också prata om det personliga ansvaret. Det konkreta, i vardagen. 

Den som tittar bort när någon beter sig illa – han bär också ett ansvar för fortsatta kränkningar. Det här såg vi alla under MeToo. Många män kunde fortsätta sina övergrepp i åratal, ja till och med decennier, för att andra valde att blunda. Det är först när någon vågar säga ifrån som mönstren kan brytas.

Ikväll vill jag tacka alla frivilliga krafter som kämpar för jämställdhet. Varje dag. Så länge det behövs. Ni är hjältar, och jag vill att ni ska veta det. 

Låt oss tillsammans kämpa för ett friare och mer jämställt samhälle. 
Låt oss vara tydliga som land och fatta beslut om nya lagar.  

Låt oss vara tydliga som samhälle och uppmuntra rätt beteende bland dem som är unga idag.

Och låt oss vara tydliga som vuxna, som föräldrar, och berätta vad vi själva står för.

Det är bra att mammor berättar för sina döttrar vad de aldrig ska acceptera. Nu är det hög tid för pappor att berätta för sina söner vad de aldrig får göra.

Då kan Sverige bli jämställt på riktigt.

Tack.