Utrikesminister Tobias Billström höll linjetal om Belarus
Publicerad
Den 6 november 2023 höll utrikesminister Tobias Billström ett linjetal om Belarus. Talet hölls under ett besök i Vilnius.
Detta är en översättning av talet som ursprungligen hölls på engelska. Det talade ordet gäller.
Det är en ära att få stå här i Vilnius i dag, mer än trettio år sedan Litauen återfick sin rättmätiga självständighet. Jag är nog inte ensam om att fortfarande bli rörd av bilderna från den baltiska kedjan för frihet – en fredlig demonstration som blev ett av de mest betydelsefulla stegen på vägen mot en förnyad självständighet för Litauen, Lettland och Estland.
Det litauiska folkets frihetskamp är en inspirationskälla än i dag. Historiska, kulturella, samhälleliga och ekonomiska förbindelser förenar Sverige med Litauen, Lettland och Estland. De band som binder oss samman är starka, och när vi ställs inför gemensamma utmaningar blir de bara starkare.
Sverige har en stolt historia av att stödja frihet och demokrati i vårt närområde. Ett tydligt exempel på det folkliga stödet för denna kamp är måndagsrörelsen – ett gräsrotsinitiativ som uppstod i mars 1990 och stödde den baltiska kampen för frihet och demokrati.
Rörelsen samlade tusentals människor i hela Sverige som varje måndag höjde sina röster till stöd för Litauens, Lettlands och Estlands frihetskamp.
Sammankomsterna upphörde av naturliga skäl 1991, men efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina har de börjat hållas igen. Svjatlana Tsichanouskaja deltog nyligen själv vid en av sammankomsterna i Stockholm för att visa stöd för Ukraina. Jag var också där, liksom bistånds- och utrikeshandelsministern och nästan alla Sveriges ambassadörer. Det visar vilken vikt som vi fäster vid Ukrainas och andra delar av Östeuropas sak.
Det här stödet visas också genom konkret regeringspolitik. Sverige har länge varit en av de största givarna av reformbistånd till regionen, och en av mina företrädare, Carl Bildt, hjälpte till att inrätta EU:s östliga partnerskap. Det östliga partnerskapet har varit en stor framgångshistoria. Det har till exempel lett till associeringsavtalen och de djupgående och omfattande frihandelsavtalen med Ukraina, Moldavien och Georgien. De är de mest vittomfattande avtal som EU har undertecknat med något tredjeland. Genom partnerskapet har man infört system för liberalisering av viseringsbestämmelserna för att föra våra folk närmare varandra. Tre av de östliga partnerländerna har getts utsikter till EU-medlemskap, och två av dem är erkända som kandidatländer.
* * *
Detta mångåriga svenska stöd till regionen inkluderar även Belarus.
Belarus har en lång historia, och landets kontakter med Sverige och den nordisk-baltiska regionen går långt tillbaka i tiden. Alltsedan vikingatiden har våra folks vägar korsats, till exempel under den polsk-litauiska unionen och stora nordiska kriget, och en gång i tiden hade vi till och med ett gemensamt statsöverhuvud i Sigismund Vasa. I Stockholm år 1916 – mitt under första världskriget – krävde demokraterna Vatslau Lastouski och Ivan Lutskevitj självstyrelse för Vitryssland, dagens Belarus.
I dag ser vi skrämmande nog återigen hur krig rasar i Europa – ett krig där Ukraina kämpar inte bara för sin frihet utan också för Europas säkerhet och värderingar. Ukrainas självständighet befästes som ni vet i och med undertecknandet av Belavezjaavtalet i dåvarande Vitryssland 1991.
Även Vitryssland upphörde i och med Belavezja-avtalen att vara en del av Sovjetunionen och blev ett suveränt och självständigt land.
Strax efteråt, under denna period av framtidstro, grundades universitetet Eurapejski gumanitarny universitet (European Humanities University) i Minsk för att bidra till att ge nytt liv åt europeiska värderingar under övergångsperioden mellan ett totalitärt och ett demokratiskt styre. Universitetets syfte var att utbilda en ny generation unga som kunde leda landet på vägen mot demokrati och mänskliga rättigheter och för att stödja ett livfullt civilsamhälle. Jag har just mött universitetets nuvarande rektor och uttryckt vårt stöd för det betydelsefulla arbete som fortfarande utförs där.
Sverige är en av de största givarna till universitetet, och det gläder mig att se många universitetets studenter här i dag. Sverige är också en engagerad givare när det gäller Belarus. Vårt stöd riktar sig uteslutande till aktörer som bidrar till demokratisk utveckling, ökad öppenhet och allas åtnjutande av mänskliga rättigheter.
Universitetet fick senare lämna landet på grund av regimens fruktan för sådana värderingar. På samma sätt har tusentals belarusier tvingats lämna landet för att de satt sig emot Lukasjenkas regim för att försvara oberoende, demokrati och mänskliga rättigheter.
För tre år sedan gick hundratusentals belarusier ut och demonstrerade efter det lagstridiga presidentvalet för att fredligt försvara sin rätt att välja sin egen framtid. Jag vet att även studenter för universitetet deltog, och jag högaktar dem för det. Under protesterna – på dagen 31 år efter den baltiska kedjan – fick vi se en ny kedja av människor, från Vilnius till den belarusiska gränsen, som visade solidaritet med det belarusiska folket.
I dag är läget i Belarus sämre än någonsin tidigare för de som dristar sig till att höja en kritisk röst mot systemet. Det räcker att dela ett inlägg på sociala medier för att utsätta sig för risken för efterverkningar. En del av deltagarna i protesterna för tre år sedan har dömts till fängelse. Lukasjenkaregimen har förtryckt alla former av politisk opposition, civilsamhälle och oberoende medier. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har sagt att en del av kränkningarna av internationell människorättslagstiftning också kan utgöra brott mot mänskligheten.
Låt oss för en stund minnas de närmare 1 500 personer som människorättsgruppen Vjasna har listat som politiska fångar i Belarus i dag – däribland Nobelpristagaren Ales Bjaljatski. De hålls i förvar under bedrövliga förhållanden och utsätts för misshandel och rentav för tortyr. De behöver vårt stöd nu och de kommer att behöva vårt stöd när de har frigetts. Vi står redo att ge dem stöd.
* * *
Den 24 februari 2022 inledde Ryssland sitt anfallskrig mot Ukraina. Det som låg bakom det var Rysslands strävan efter att återskapa sitt forna kolonialrike och undergräva både den europeiska säkerhetsordningen och FN-stadgan. Genom att tillåta att landets territorium användes som ett språngbräde för anfall mot Ukraina är även Belarus ansvarigt för en aggressionshandling.
Ukraina utkämpar nu en intensiv kamp för att försvara sin frihet, suveränitet och territoriella integritet. Landet försvarar sin rätt att välja demokrati och välstånd och att upprätthålla respekten för den regelbaserade världsordningen. Ryssland försöker å sin sida exportera sin inhemska repression, i direkt strid med de lagar och normer som varit stöttepelarna för freden och säkerheten i världen sedan andra världskriget. Rysslands handlingar har lett till en strukturell, långvarig och betydande försämring av säkerhetsläget i Europa och världen.
Försvaret av Ukrainas frihet, suveränitet och territoriella integritet kommer att vara den viktigaste inriktningen för Sveriges utrikespolitik under de kommande åren. Ukrainas öde är sammanflätat med hela Europas. Ukraina är vår största utvecklingssamarbetspartner. Inom ramen för vårt stöd har Ukraina fått några av våra mest avancerade vapensystem. Sverige kommer att fortsätta att stödja Ukraina så länge det behövs.
Regimen i Belarus är beroende av stöd från Kreml. Lukasjenkas inre krets fruktar att ett ryskt misslyckande i Ukraina kommer att ge deras egen befolkning hopp om förändring i Belarus. Det är därför stöd till Ukraina också innebär stöd till ett fritt Belarus.
Belarus har blivit en del av problemet. Men Belarus skulle också kunna bli en del av lösningen. För om Belarus slutar att stödja den ryska aggressionen kommer det att inverka menligt på den ryska krigsinsatsen.
Kort sagt har det belarusiska folket inte blivit bortglömt. Frihet och rättsstatens principer, respekt för folkrätten, inklusive människorättslagstiftning, och demokrati i Belarus är fortfarande viktiga frågor för Sverige och EU. Vi uppmanar den belarusiska regimen att upphöra med våld och repression, att frige samtliga politiska fångar och frihetsberövade, att respektera mediefriheten och civilsamhället samt att inleda en inkluderande nationell dialog. Vi uppmanar regimen att sluta stödja Rysslands anfallskrig mot Ukraina.
Folkrätten och en regelbaserad världsordning är centrala och långsiktiga svenska utrikes- och säkerhetspolitiska intressen. Den europeiska säkerhetsordningen som normsystem är fortfarande giltig och måste utgöra grunden för förbindelser mellan alla europeiska stater, även Ryssland och Belarus.
* * *
Framöver kommer vi att fokusera på tre pelare i vår Belaruspolitik.
För det första: Vi kommer att fortsätta att sätta press på regimen. Vi kommer att fortsätta att arbeta tillsammans med våra EU-partner för att anta och genomföra ytterligare sanktioner som ett svar på såväl den inhemska repressionen som regimens stöd till Rysslands aggression mot Ukraina.
Vi kommer också att fortsätta att stödja initiativ som främjar ansvarsutkrävande. I det sammanhanget gläder det mig att kunna tillkännage nytt svenskt stöd till civilsamhällesinitiativet International Accountability Platform for Belarus, en organisation som arbetar för att samla in, sammanställa, kontrollera och bevara bevis på grova människorättskränkningar som begicks under perioden runt presidentvalet 2020 och som utgör brott enligt internationell rätt.
För det andra: De demokratiska krafterna i exil, under ledning av Svjatlana Tsichanouskaja, fortsätter sitt oförtröttliga arbete för ett demokratiskt Belarus. Vi kommer att stärka vår dialog med dem ytterligare.
Därför gläder det mig att kunna tillkännage att Christina Johannesson, Sveriges särskilda sändebud för det östliga partnerskapet, har utsetts till den svenska regeringens officiella representant gentemot de belarusiska demokratiska krafterna i exil. Målet är att förstärka dialogen med de demokratiska krafterna för att bättre förstå hur vi på bästa sätt kan stödja den demokratiska rörelsen. Jag hoppas att det sänder en tydlig signal om vilken vikt den svenska regeringen fäster vid Belarus.
För det tredje: Vi vill också utvidga och fördjupa vår dialog och vårt samarbete med likasinnade partner i dessa frågor. Demokratiska krafter, civilsamhällesföreträdare, journalister och andra mediearbetare, människorättsförsvarare och många vanliga belarusier har fått fly från Belarus på grund av repressionen. Många har flytt till Litauen och Polen. De grannländerna har burit en tung börda när det gäller att stödja de belarusiska demokratiska krafterna i exil. Vi vill öka vårt samarbete med Litauen och Polen – för att lära, samordna och bidra.
Vi vill också arbeta närmare tillsammans med våra nordiska och baltiska grannar när det gäller Belarus. Under 2024 kommer Sverige att vara ordförande i både N5 och NB8. Det är informella mötesformat som de nordiska (N5) och nordisk-baltiska (NB8) länderna samlas i för att samordna och agera tillsammans inom utrikes- och säkerhetspolitiska områden av gemensamt intresse. Belarus kommer helt klart att vara en fråga som diskuteras vid våra möten.
Genom dessa tre pelare kommer vi att verka för att Belarus ska stå högt upp på den utrikespolitiska dagordningen.
* * *
Avslutningsvis vill jag understryka att Belarus är något som är större än bara Lukasjenkaregimen. Beslutsamheten hos det belarusiska folket, som med stor risk på det personliga planet fortsätter att försvara mänskliga rättigheter och demokrati, är en källa till hopp. Det är min uppriktiga önskan att alla belarusier i exil ska kunna återvända hem utan risk för förföljelse, och att den känsla av framtidstro som genomsyrade början av 1990-talet ska återvända.
För Belarus är ett land med stor och outnyttjad potential. Landet skulle kunna uppnå så mycket mer om det gjorde andra politiska val. Jag hoppas på ett framtida Belarus där frihet inte ifrågasätts och där mänskliga rättigheter respekteras. Där det hålls fria och rättvisa val. Ett land som människor känner en stark längtan att återvända till snarare än ett som de tvingas lämna.
Jag inledde det här talet med att framhålla Sveriges mångåriga engagemang för frihet i alla delar av Europa. Vi kommer att fortsätta engagera oss för det. Sverige står vid det belarusiska folkets sida på deras väg mot ett oberoende och demokratiskt land, som en del av en europeisk familj.
Tack så mycket.
X