Artikel från Finansdepartementet

Frågor och svar om statliga kreditgarantier för gröna investeringar

Publicerad · Uppdaterad

För att nå miljömålen och främja omställningen till mer cirkulär och biobaserad ekonomi med nettonollutsläpp till 2045 krävs investeringar i hållbar teknik. Samhällsnyttan av en sådan teknikutveckling bedöms vara större än den nytta som tillfaller de privata aktörer som gör investeringarna.

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) framhåller i en analys från 2019, Omställningen till en processindustri med mycket låga växthusgasutsläpp, att det finns flera motiv för staten att genomföra insatser för att stödja processindustrins omställning till mycket lägre utsläpp av växthusgaser. Internationella jämförelser, som EU:s eko-innovationsindex, visar också att Sverige intar en ledande position när det gäller att skapa nya miljö- och klimatteknikföretag, men står sig sämre när det gäller att få dessa företag att växa.

Riksgäldskontoret ska ställa ut kreditgarantierna med utgångspunkt i teknikneutrala kriterier enligt förordningen om utlåning och garantier och förordningen om statliga kreditgarantier för gröna investeringar

Stora industriinvesteringar i Sverige som bidrar till att nå målen i miljömålssystemet och det klimatpolitiska ramverket. Trots väl fungerande finansiella marknader och ett utbud av statliga finansieringsinsatser riktade till företag kvarstår utmaningar för större investeringar som syftar till att implementera hållbar teknik i full skala. Frånvaron av investeringar i dessa fall kan få negativ inverkan på samhälleliga mål. De statliga kreditgarantierna kan till exempel ges till investeringar som syftar till att implementera hållbar teknik i full skala (kommersialisering av ny teknik) eller ställa om befintlig teknik till att bli mer hållbar.

Eftersom kreditgarantierna är avsedda att främja stora investeringsprojekt får garantier enbart beviljas för ansökningar där kapitalbeloppet för det garanterade lånet uppgår till minst 500 miljoner kronor.

Garantin får täcka högst 80 procent av det garanterade lånet.

Riksgäldskontoret ska bestämma en avgift för garantin som tas ut av låntagaren (garantigäldenären) eller långivaren (garantitagaren). Avgiften ska motsvara marknadsmässigt pris och bestämmas med beaktande av EU-kommissionens tillkännagivande om statligt stöd i form av garantier.

Kreditgarantiernas löptid (varaktighet) får uppgå till högst 15 år.

Riksgäldskontoret bedömer kreditvärdigheten utifrån tydliga kriterier. Bedömningen ska vara väl motiverad.

Det innebär att en kreditgaranti endast får avse lån till industriinvesteringar som väsentligt bidrar till minst ett av målen i miljömålssystemet eller det klimatpolitiska ramverket. Investeringen får heller inte väsentligt motverka något annat mål i miljömålssystemet eller det klimatpolitiska ramverket och ska med stor sannolikhet bidra till sammantaget positiva miljöresultat och miljöeffekter på lång sikt. Investeringen ska också vara en del av en av företaget upprättad plan för att nå miljö- och klimatmässig hållbarhet.

Riksgäldskontoret ska samverka med berörda myndigheter vid bedömningen om en industriinvestering uppfyller förutsättningarna för en garanti med avseende på hur det bidrar till miljö- och klimatmålen. Sedan är det Riksgäldskontoret som fattar beslut om vilka ansökningar som uppfyller kraven i förordningen eller ej.

Teknikneutrala kriterier syftar på att urvalet av investeringsprojekt görs utifrån kriterier som inte explicit ställer krav på att en viss teknik ska användas. Kriterierna kan istället utgå från att investeringen ska bidra till vissa politiska mål. Eller som i detta fall – bidra till att göra det möjligt med industriinvesteringar som är viktiga för både hållbarhetsarbetet och svensk industris långsiktiga konkurrenskraft.

Investeringar i hållbara innovationer innebär ofta att nya obeprövade processer och tekniker tillämpas vilket också inbegriper en risk för investeraren. En statlig kreditgaranti innebär att staten, upp till ett visst belopp, bär delar av risken för lånet. På så sätt kan långivarens vilja att bevilja låntagaren en kredit öka. Därmed kan omfattningen av den verksamhet som stöds genom kreditgarantin öka.

Nej, avgiften för de statliga kreditgarantierna, som tas ut av Riksgälds­kontoret, ska motsvara marknadsmässigt pris och garantierna får vid varje tidpunkt omfatta maximalt 80 procent av det garanterade lånet hos kreditinstitutet.

Låntagaren (garantigäldenären) eller långivaren (garantitagaren) betalar en avgift för garantin som ska motsvara marknadsmässigt pris och bestämmas med beaktande av EU-kommissionens tillkännagivande om statligt stöd i form av garantier. Avgiften består delvis av Riksgäldskontorets administrativa kostnader och av förväntad förlust, varav den senare betalas till Riksgäldskontorets garantireserv. En kostnad uppkommer först om en garantierna infrias. Kostnaden för eventuella infrianden ska hanteras via Riksgäldskontorets garantireserv. Först om garantireserven inte räcker påverkas statsbudgeten.