Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Demokratiska republiken Kongo

Publicerad

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Demokratiska republiken Kongo samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

Demokratiska republiken Kongos (DRK) konstitution från 2006 garanterar de mänskliga rättigheterna men mycket stora utmaningar finns vad gäller genomförandet. Situationen är allvarlig på flera plan. Rättsväsendet brister i termer av oberoende och har använts som ett verktyg för att undertrycka oliktänkande inom oppositionen och i civilsamhället. Den nye presidenten Tshisekedi har satt en fungerande rättsstat högt på sin lista av prioriteringar och har under sina första månader vid makten bland annat beslutat om frigivning av politiska fångar och nedstängning av flera icke-officiella fängelser. Vissa förbättringar har skett avseende civilsamhällets möjligheter att verka. Samtidigt medför den omfattande korruptionen och avsaknaden av grundläggande kapacitet i rättssektorn till utbredd straffrihet, rättsosäkerhet och begränsade förutsättningar för ansvarsutkrävande.

Förekomsten av utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden och sexuellt våld är omfattande. Antalet dokumenterade fall av sexuellt våld i konflikt ökar åter i landet efter att under några år ha minskat. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheters kontor (OHCHR) har dock rapporterat om ett ökande tendens vad gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna i DRK under 2018 jämfört med 2017. Statliga säkerhetsstyrkor är enligt FN ansvariga för över hälften av de rapporterade kränkningarna av rätten till liv och kroppslig integritet, samtidigt som övergrepp kontinuerligt begås av uppemot 140 milisgrupper.

Massakrer på civila, våldtäkter, tortyr, tvångsrekrytering till väpnade grupper – även av barn – och masskidnappningar förekommer systematiskt. Värst drabbade är provinserna Nord- och Sydkivu. Efter riktade FN-insatser och handlingsplaner inom armé och polis har förekomsten av sexuellt våld inom statlig säkerhetssektor minskat under de senaste åren. Politiskt motiverade massgripanden och godtyckliga frihetsberövanden av demonstranter, demokratiaktivister och journalister är vanligt förekommande. Hundratals människor hålls olagligt frihetsberövade utan domstolsprövning eller tillgång till juridiskt biträde.

I det begränsade demokratiska utrymmet åren före valet i december 2018 kunde media ändå åtnjuta viss frihet att verka. Landet hamnar dock först på plats 154 av 180 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för år 2019 och trenden har de senaste fem åren varit negativ.

Omkring 77 procent av befolkningen lever under gränsen för absolut fattigdom och matosäkerheten är utbredd i stora delar av landet. 12,8 miljoner människor är i behov av akut humanitärt stöd. Den pågående humanitära krisen i DRK präglas sedan två decennier av en storskalig internflykt. Trots förbud existerar tvångsarbete, inklusive slaveri, och barnarbete, framförallt inom den informella gruvnäringen och inom jordbruket. Det statliga hälsosystemet har allvarliga brister. Sedan augusti 2018 pågår landets tionde utbrott av ebola i östra DRK. Malaria är fortfarande den främsta sjukdoms- och dödsorsaken.

Det råder utbredd ojämställdhet i DRK och situationen vad gäller könsbaserat våld samt sexuellt våld i väpnad konflikt är fortsatt mycket oroväckande. Våld mot kvinnor, inklusive våldtäkter och våld i hemmet, är omfattande i hela landet. Barns rättigheter kränks systematiskt. Diskriminering och våld mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet är vanligt förekommande.

Kontakt

Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet, via registrator

Mänskliga rättigheter i världen

Rapporten är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Den kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.