Proposition från Klimat- och näringslivsdepartementet

Olagligt statsstöd Prop. 2012/13:84

Publicerad 12 mars 2013

Ladda ner:

• Olagligt statsstöd,Prop. 2012/13:84 (pdf 397 kB)

I propositionen föreslås en ny lag om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler. I förslaget redovisas och regleras stödgivares och stödmottagares skyldigheter när statligt stöd som omfattas av artikel 107.1 i EUF-fördraget har lämnats utan att anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget har iakttagits, s.k. olagligt stöd.

I lagförslaget anges att den som lämnat olagligt stöd ska återkräva det och att det av EU-rätten följer att den som mottagit sådant stöd ska åter-betala det jämte ränta. Frågor om återkrav av olagligt stöd som har lämnats av staten prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Det föreslås även bestämmelser om hur ränta ska beräknas och om preskription av fordran som avser återbetalning av olagligt stöd. En talan om återbetalning av olagligt stöd ska, enligt förslaget, väckas av stödgivaren i tingsrätt. I rättegången ska bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas. Om käranden visar sannolika skäl för sin talan får rätten besluta om interimistisk återbetalning. En möjlighet att kvitta rättegångskostnader föreslås liksom en bestämmelse om att verkställighet av dom eller beslut om återbetalning inte hindras av att gäldenären ställer säkerhet.

Till den nya lagen förs från lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska unionens statsstödsregler dels en bestämmelse om upplysningsskyldighet i statsstödsärenden, som byggs ut något, dels, oförändrad, en bestämmelse om Europeiska kommissionens kontrollbesök. 1994 års lag föreslås bli upphävd.

I propositionen föreslås också att bestämmelserna om revisorsgranskning i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. mildras.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

Slutligen redovisas i propositionen regeringens bedömning att det från konkurrenssynpunkt inte bör göras något generellt undantag från självkostnadsprincipen i kommunallagen (1991:900).