Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning – förslag för gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan SOU 2026:65
Publicerad
Utredningen har haft i uppdrag att för gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan föreslå ett system för resursfördelning som utgår från en nationellt bindande skolpengsnorm. I uppdraget har också ingått att se över hur ersättningen påverkas av elevers program- och skolbyten samt att utreda ett system för finansiering av fristående resursskolor inom gymnasieskolan.
Ladda ner:
Tidigare har utredningen i ett delbetänkande redovisat motsvarande uppdrag för förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan och fritidshemmet. Den bindande skolpengsnormen ska enligt utredningsdirektiven ange ett golv för hur mycket resurser som varje kommun minst måste ge till sin egen skolverksamhet samt till andra kommunala och enskilda skolhuvudmän. Om det inte är möjligt att införa en bindande skolpengsnorm, bör utredningen i stället överväga en vägledande norm. Syftet med normen ska vara att genom statlig styrning av finansieringen öka likvärdigheten i den svenska skolan i hela landet. Bakgrunden till uppdraget är att det finns betydande skillnader i hur stora resurser som olika kommuner avsätter till skolan.
Enligt direktiven ska utredningens förslag om gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan motsvara förslagen i delbetänkandet, men med de skillnader som är motiverade av gymnasieskolans och anpassade gymnasieskolans utmärkande drag. Gymnasieskolan skiljer sig åt från grundskolan på flera sätt. Gymnasieskolan präglas av en betydande komplexitet genom det varierade utbildningsutbud med flera olika program som kommunerna ska erbjuda sina invånare. Det är inom gymnasieskolan också en större elevrörlighet mellan kommunerna på vad som brukar benämnas gymnasiemarknaden och det finns krav på samverkan om gymnasieutbudet mellan kommuner i primära samverkansområden. Inom gymnasieskolan finns därtill redan en slags statlig norm genom riksprislistan. Denna ska användas i vissa situationer för att fastställa ersättningen till enskild huvudman.
Utredningen har mot bakgrund av dessa skillnader lämnat delvis andra förslag för skolformerna på gymnasienivå jämfört med förslagen för skolformerna i delbetänkandet. Fokus i slutbetänkandets förslag är både på respektive kommuns beslut om resurser och på de primära samverkansområdenas samarbeten. Utredningens förslag syftar till att göra resursfördelningen till skolan mer likvärdig såväl inom kommuner som över landet. Det sker genom att den i högre utsträckning kan ta hänsyn till att förutsättningarna skiljer sig åt mellan skolenheter men också mellan huvudmannatyper. Förslagen innebär på så sätt ett delvis förändrat ramverk för resurserna till skolan. Förslagen innebär att staten i vissa avseenden styr resursfördelningen mer och i andra skapar fler möjligheter för att ge olika resurser, det vill säga differentiera dem, beroende på skilda förutsättningar.
Utredningens huvudförslag är enligt nedan:
- Ge Statens skolverk i uppdrag att justera riksprislistan efter elevernas studieförutsättningar och ställ krav på att kommunerna i de primära samverkansområdena ska samråda om resurstilldelningen.
I samråden ska kommunerna analysera resurstilldelningen med utgångspunkt i skollagens reglering om en likvärdig utbildning i landet och att resurser ska fördelas efter elevers förutsättningar och behov. Som stöd för dessa analyser bör bland annat en vidareutvecklad riksprislista, som är differentierad efter elevernas studieförutsättningar, användas som en vägledande norm. - Möjliggör undantag från principen om bidrag på lika villkor vid särskilda skäl. Ansvaret för att erbjuda utbildning inom gymnasieskolan och den anpassade gymnasieskolan skiljer sig åt mellan enskilda och kommunala huvudmän. Samtidigt ska ersättningen till enskild huvudman bestämmas enligt principen om bidrag på lika villkor. Principen innebär att bidraget till enskild huvudman för ett visst program ska fördelas på samma sätt som resurserna fördelas till kommunens eget motsvarande program. För att ta hänsyn till att ansvaret är olika mellan huvudmannatyperna, möjliggörs att kommunerna vid särskilda skäl kan undanta vissa utbildningar som har merkostnader på grund av utbudsansvaret från beräkningen av bidraget till enskild huvudman.
- Ställ krav på att kommunerna i sina primära samverkansavtal ska ha villkor om ersättningen till vissa strategiskt viktiga utbildningar. Vissa gymnasieutbildningar bör öka i omfattning på grund av att arbetsmarknaden har behov av dem. En del av dessa program kan dock vara mer riskfyllda än andra att etablera eftersom de kan innebära såväl höga kostnader per plats som få elever som söker till dem. Det är samtidigt inte alla kommuner som bedriver gymnasieskola. Det varierar därigenom vilka kommuner inom ett samverkansområde som tar den risk som kan vara förknippad med att bygga ut dessa utbildningar. Avtalen ska därför innehålla villkor om ersättningen till den här typen av strategiskt viktiga utbildningar.
- Inför villkorade belopp. Det möjliggörs att kommuner kan ställa villkor, och återkräva medlen om villkoren inte uppfylls, när en högre ersättning lämnas till enskild huvudman på grund av merkostnader för vissa ändamål. Villkorade belopp kan exempelvis användas för finansiering av resursskolor eller skolor i glesbygd.
I tillägg till dessa åtgärder föreslås också att om regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att närmare definiera målgrupp och uppdrag för resursskolor inom grundskola och anpassad grundskola, bör en sådan utredning även omfatta gymnasieskolan. När det gäller program- och skolbyten har utredningen bedömt att det inte bör införas några nya regler om ersättningen i samband med byten inom gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan. Ett införande av någon form av fördröjd flytt av ersättningen vid program- och skolbyten skulle enligt utredningen riskera att ha fler nackdelar än fördelar och utredningen lämnar därför inget förslag om detta.
