Hoppa till huvudinnehåll

Detta är Nato

Uppdaterad

Nato är en mellanstatlig organisation, som består av både en politisk och en militär del. Organisationen har 32 medlemsländer. Nordatlantiska fördraget utgör grunden för Nato.

Kärnan i fördraget är det kollektiva försvaret, vilket innebär att alliansens medlemsländer har ömsesidiga försvarsförpliktelser gentemot varandra och gemensam försvarsplanering. Natos främsta syfte är att genom politiska och militära medel värna medlemmarnas suveränitet och territoriella integritet samt garantera alla medlemsländers frihet och säkerhet.

Nordatlantiska fördraget ingicks 1949 av tolv stater, varav två i Nordamerika och tio i Europa. Nato etablerades 1951 som en permanent organisatorisk tillämpning av nordatlantiska fördraget. Det nordatlantiska fördraget kallas även för Washingtonfördraget och är Natos grunddokument. Kärnan i nordatlantiska fördraget är medlemsländernas kollektiva försvar. Det kollektiva försvaret bygger på den rätt till individuellt och kollektivt självförsvar som varje land har i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan.

Principer och artiklar i nordatlantiska fördraget

Nordatlantiska fördraget innehåller även andra principer som medlemsländerna åtar sig att leva upp till, så som ändamålen och grundsatserna i FN-stadgan och sin vilja att leva i fred med alla folk och alla regeringar. Det står också att parterna är fast beslutna att trygga sina folks frihet, gemensamma arv och civilisation, vilka grundar sig på demokratiska principer, principen om den enskilda människans frihet och rättsstatsprincipen. Parterna ska sträva efter att främja stabilitet och välfärd i det euro-atlantiska området.

  • I artikel 1 och 2 i fördraget förbinder sig parterna att, i enlighet med FN-stadgan, lösa eventuella internationella tvister med fredliga medel och att i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om och bruk av våld på ett sätt som är oförenligt med FN:s ändamål. Parterna ska bidra till den fortsatta utvecklingen av fredliga och vänskapliga internationella förbindelser. De ska bland annat sträva efter att undanröja motsättningar i sin internationella ekonomiska politik och främja ekonomiskt samarbete.
  • I artikel 3 åtar sig parterna att, var för sig och tillsammans, genom egen beredskap och ömsesidigt bistånd, upprätthålla och utveckla sin individuella och kollektiva förmåga att stå emot väpnade angrepp.
  • Artikel 4 anger att parterna ska samråda närhelst en part anser att någon parts territoriella integritet, politiska oberoende eller säkerhet hotas.
  •  Artikel 5 innehåller de ömsesidiga försvarsgarantier som utgör kärnan i Natos kollektiva försvar. Enligt artikeln ska ett väpnat angrepp mot en eller flera av parterna i Europa eller Nordamerika betraktas som ett angrepp mot samtliga parter.

Nordatlantiska fördraget har totalt 14 artiklar:

Nordatlantiska fördraget, SÖ 2024:1 

Natos arbete och organisation

Nato är en mellanstatlig organisation, som består av både en politisk och en militär del. Natos kärnuppgifter utgörs av avskräckning och kollektivt försvar, civilt och militärt krisförebyggande och krishantering samt säkerhetssamarbete.

Natos medlemsländer har åtagit sig att samarbeta kring dessa tre kärnuppgifter för att lösa säkerhetspolitiska utmaningar, bygga förtroende och förebygga konflikter. Om diplomatiska ansträngningar för fred inte är tillräckliga eller anses ha önskad effekt kan Nato genomföra krishanteringsinsatser.

Alla beslut i Nato fattas med konsensus vilket innebär att samtliga Natos medlemsländer måste vara överens för att ett beslut ska kunna fattas.

Nordatlantiska rådet är Natos högsta beslutande politiska organ

Natos högsta beslutande politiska organ är Nordatlantiska rådet (North Atlantic Council, NAC). I det löpande arbetet representeras medlemsstaterna i rådet av sina Natoambassadörer. Ett antal gånger per år träffas Nordatlantiska rådet i försvarsministerformat, utrikesministerformat respektive regerings- eller statschefsformat. I regel hålls ett toppmöte, två utrikesministermöten och tre försvarsministermöten per år. Generalsekreteraren är Natos högsta chef och ordförande i Nordatlantiska rådet.

Under rådet har flera organ och kommittéer inrättats.

Nato har en särskild grupp för kärnvapenplanering (Nuclear Planning Group, NPG) som ansvarar för Natos kärnvapenpolitik.

Resilienskommittén (Resilience Committee, RC) är Natos högsta organ för resiliensfrågor. Resilienskommittén är sammanhållande inom Nato för bland annat strategisk politisk inriktning, vägledning och samordning av resiliensarbetet.

Om Natos organisationsstruktur på Natos webbplats (in English)

Militärkommittén är Natos högsta militära organ

Den militära delen av Nato leds av militärkommittén. Militärkommittén ansvarar för Natos militära planering, bistår Nordatlantiska rådet med råd i militära frågor och omsätter rådets beslut till militär planering. Militärkommittén ger även direktiv till Natos högsta militära befälhavare som kallas SACEUR (Supreme Allied Commander Europe).

Militärkommittén lyder direkt under Nordatlantiska rådet och består av medlemsstaternas försvarschefer. I det löpande arbetet representeras medlemsstaterna i kommittén av sina militära representanter.

Den militära ledningsstrukturen, från militärstrategisk nivå ned till högre taktisk nivå, hanterar bland annat Natos förmågeplanering, operationsplanering samt styrkegenerering. Natos två militärstrategiska högkvarter, Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE) och Allied Command Transformation (ACT), ligger i Mons i Belgien respektive i Norfolk i USA.

Nato har inga egna militära förband. Det är medlemsländerna som bidrar med förband för beredskap eller insatser på begäran av SACEUR, och efter nödvändiga politiska beslut i respektive medlemsland.

Natos högkvarter finns i Bryssel

Natos högkvarter ligger i Bryssel. Där tjänstgör internationell civil och militär personal. Högkvarteret är Natos politiska och administrativa centrum och även säte för det Nordatlantiska rådet. Alla medlemsländer har permanenta representationer vid högkvarteret.

Om den svenska Natorepresentationen – på Sweden Abroad

Frågor och svar

Nato har inga egna militära styrkor. Varje medlemsland bestämmer själv över sina försvarsresurser och stridskrafter. De allierade fattar egna beslut om vilka resurser och förband som kan ställas till Natos förfogande. Alliansens kollektiva försvar bygger på att militära styrkor från enskilda medlemsländer ställs under Natos befäl. Därtill har Nato gemensam ledningsstruktur, planeringsresurser och sambandsmedel som möjliggör ett snabbt agerande när situationen så kräver. Tack vare Natos permanenta ledningsstruktur har alliansen förmåga och resurser att planera och leda krävande territorialförsvars- och krishanteringsinsatser. Detta är resurser och förmågor som FN och EU inte har i samma utsträckning.

Nato äger inga egna kärnvapen. Tre allierade länder (USA, Storbritannien, Frankrike) har egna kärnvapen och dessa är nationella tillgångar som bidrar till hela alliansens säkerhet. Syftet med Natos kärnvapenavskräckning är att bevara freden, förhindra utpressning och avskräcka från angrepp mot alliansen. 

Nato har i sin kärnvapenpolicy konstaterat att omständigheterna där kärnvapenanvändning kan behöva beaktas är mycket avlägsna. Men så länge det finns kärnvapen i världen kommer Nato att förbli en kärnvapenallians. 

Samtidigt har Nato ett uttalat mål att arbeta för att skapa förutsättningar för en värld fri från kärnvapen och har ett starkt engagemang för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Samtliga medlemmar av Nato är också parter till icke-spridningsfördraget för kärnvapen (NPT), som utgör hörnstenen i det multilaterala ramverket för nedrustning och icke-spridning. 

Nato är en defensiv försvarsallians vars främsta uppgift är det kollektiva försvaret och att bevara fred och säkerhet i alliansens medlemsstater. Natos åtgärder för avskräckning och försvar syftar till att vara krigsavhållande och därmed fredsbyggande.

Nato främjar demokratiska värderingar och uppmuntrar till samråd och samarbete i försvars- och säkerhetsfrågor mellan både de allierade och Natos partnerländer. Samarbetet syftar till att bygga förtroende och i förlängningen förhindra konflikter. Genom nordatlantiska fördraget har de allierade åtagit sig att, i enlighet med FN-stadgan, lösa eventuella internationella tvister med fredliga medel och att i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om och bruk av våld på ett sätt som är oförenligt med FN:s ändamål. De allierade ska även bidra till den fortsatta utvecklingen av fredliga och vänskapliga internationella förbindelser.  

Utöver den historiska uppgiften att värna de allierade ländernas suveränitet och territoriella integritet omfattar Natos verksamhet idag flera andra områden. Alliansen genomför tillsammans med flera partnerländer bland annat internationell krishantering. Nato arbetar även med kapacitetsuppbyggnad (Defence Capacity and Defence Institution Building) i flera partnerländer. Det kan exempelvis omfatta stöd till reformer inom säkerhetssektorn, utbildning i militär sjukvård eller utbildning i röjning av improviserade sprängladdningar. Därtill har de allierade åtagit sig att stärka nationell och kollektiv motståndskraft.

Natos civila beredskapsarbete syftar till att stärka alliansens resiliens, det vill säga förmågan inom ett samhälle att kunna motstå och återhämta sig från större störningar och kriser som exempelvis hybridattacker, väpnat angrepp, avbrott i kritisk infrastruktur eller naturkatastrofer.

Inom Natos civila beredskapsarbete pekas tre grundförmågor ut som särskilt viktiga för att samhället ska fungera. Det handlar om att:

  • Säkerställa politiskt beslutsfattande och centrala ledningsfunktioner.
  • Säkerställa viktiga samhällsfunktioner.
  • Säkerställa civilt stöd till militära operationer.

Resiliens och civil beredskap är ett nationellt ansvar, men betraktas samtidigt som ett kollektivt åtagande inom Nato. Det regleras i artikel 3 i nordatlantiska fördraget. Varje allierads individuella åtgärder för att upprätthålla och stärka nationell motståndskraft reducerar sårbarheten hos alliansen som helhet och höjer tröskeln för en angripare.

I Natopropositionen finns nordatlantiska fördraget på svenska och engelska: Sveriges medlemskap i Nato, prop. 2022/23:74

Nato har identifierat sju civila förmågekrav (NATO Baseline Requirements for National Resilience), som är särskilt prioriterade områden för att stärka den civila motståndskraften.

  1. Säkerställande av politiskt beslutsfattande och centrala ledningsfunktioner
  2. Resilient energiförsörjning
  3. Effektiv hantering av okontrollerade befolkningsrörelser
  4. Resilienta system för livsmedels- och dricksvattenförsörjning
  5. Hantering av masskadeutfall
  6. Resilienta civila kommunikationssystem
  7. Resilienta transportsystem

Vid civila kriser är Euro-Atlantic Disaster Response Coordination Centre (EADRCC) Natos huvudsakliga svarsmekanism och den funktion inom Nato som koordinerar civila katastrofinsatser. Centret vidarebefordrar förfrågningar om hjälp till Nato och partnerländer, som i sin tur meddelar sina erbjudanden om insatser till EADRCC eller direkt till det drabbade landet. Det innebär att Sverige både kan ge och ta emot stöd via Nato i händelse av en kris.

Sedan mars 2020 har EADRCC samordnat förfrågningar och erbjudanden om internationellt bistånd från allierade och Natos partnerländer som svar på covid-19-pandemin. EADRCC har hjälpt till med att underlätta överföringen av olika medicinska förnödenheter till länder som har begärt hjälp. Mekanismen användes också i samband med jordbävningarna i Turkiet i februari 2023.

Alla EADRCC:s uppgifter utförs i nära samarbete med FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp (United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, UN OCHA), som har en primär roll i samordningen av internationella katastrofhjälpsoperationer. EADRCC ska fungera som en regional samordningsmekanism som stöder och kompletterar FN:s och EU:s insatser.

Euro-Atlantic Disaster Response Coordination Centre (på engelska)

Natos medlemsländer

Albanien, Belgien, Bulgarien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Kanada, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Montenegro, Nederländerna, Norge, Nordmakedonien, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern och USA.

Laddar...