Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2011-10-13) i målet Fexler mot Sverige

Publicerad 13 oktober 2011

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• Fexler mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Bakgrunden till målet var i korthet följande. Klaganden är en kvinna, född 1949, som är sjukskriven sedan år 2000, bl.a. till följd av höftproblem. I maj 2002 avslog försäkringskassan hennes begäran om handikappersättning enligt lagen om handikappersättning och vårdbidrag. Motiveringen löd att godtagna merkostnader inte översteg den lägsta merkostnadsnivån och därför inte berättigade till handikappersättning samt att det sammanlagda stödbehovet inte var av den omfattningen att rätt till sådan ersättning förelåg. Länsrätten avslog klagandens överklagande genom dom i februari 2003. Under handläggningen i kammarrätten begärde klaganden att muntlig förhandling skulle hållas per telefon för att "klargöra oklarheter i målet". Kammarrätten fann emellertid att förhandling var obehövlig och avslog yrkandet härom. Genom dom i juni 2005 avslogs även själva överklagandet. Inför Regeringsrätten gjorde klaganden bl.a. gällande att kammarrättens beslut om att inte hålla muntlig förhandling innebar en kränkning av artikel 6 i Europakonventionen. I maj 2006 beslutade Regeringsrätten att inte meddela prövningstillstånd.

Inför Europadomstolen gjorde klaganden gällande att kammarrättens beslut att inte hålla muntlig förhandling, trots hennes uttryckliga begäran därom, utgjorde en kränkning av artikel 6 i Europakonventionen. Regeringen yrkade avvisning av klagomålet, bl.a. på grund av att inhemska rättsmedel inte var uttömda. I sak bestred regeringen kränkning av konventionen. I dom den 13 oktober 2011 fann domstolen enhälligt att någon kränkning av konventionen inte ägt rum. Domstolen noterade inledningsvis att klaganden inte hade begärt muntlig förhandling i länsrätten och fann att hon därmed fick anses ha avstått från sin rätt till muntlig förhandling i den instansen. Domstolen noterade vidare att klaganden inte heller begärt muntlig förhandling i Regeringsrätten. När det gäller förfarandet i kammarrätten konstaterade domstolen att bevisningen i målet inte var tvistig, att de frågor som var föremål för prövning i kammarrätten var av teknisk natur samt att klaganden inte åberopat några vittnesförhör eller någon annan muntlig bevisning. Domstolen noterade vidare att kammarrättens avgörande var enhälligt samt att klaganden varit representerad av ombud. Sammanfattningsvis fann domstolen att det fanns omständigheter som berättigade att muntlig förhandling inte hölls i kammarrätten och att någon kränkning av artikel 6 i Europakonventionen således inte ägt rum.