Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Moçambique

Publicerad 18 december 2019

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Moçambique, samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

• Moçambique – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, situationen per den 30 juni 2019 (pdf 327 kB)

Moçambiques konstitution stadgar att landet- är en demokrati med flerpartival och garanterar de mänskliga rättigheterna. I realiteten finns emellertid brister i genomförandet på båda dessa områden. Den övergripande trenden i Moçambique är att respekten för de ekonomiska och sociala rättigheterna stärks samtidigt som situationen för de politiska och medborgerliga rättigheterna försvagas. Regeringspartiet Frelimo och statsbärande institutioner är nära sammankopplade, vilket begränsar självständigt myndighetsutövande. Detta påverkar bland annat valprocessen, men begränsar även möjligheterna till effektivt ansvarsutkrävande. Det finns också allvarliga brister vad gäller rättssystemets oberoende och transparens. Svaga institutioner och omfattande straffrihet bidrar till utbredd korruption i samtliga samhällssektorer.

Mellan 2013 och 2016 blossade den militära konflikten mellan regeringen och oppositionspartiet Renamo åter upp. Fram till i slutet av 2016 ledde konflikten till flyktingströmmar och till kränkningar av och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, däribland utomrättsliga avrättningar. Fredssamtal har pågått sedan slutet av 2016 och ett fredsavtal förhandlas, vilket förbättrat läget. I den nordliga provinsen Cabo Delgado har såväl extremistgrupper som regeringens säkerhetsstyrkor gjort sig skyldiga till övergrepp mot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Utrymmet för media och civilsamhälle har fortsatt att krympa. Journalister, akademiker, domare, åklagare, civilsamhällesföreträdare och politisk opposition utsätts för förföljelse, hot och våld samt i enstaka fall mord. Moçambique är alltjämt ett av världens fattigaste länder. Mellan 2000 och 2016 växte ekonomin i genomsnitt med 7,2 procent årligen, men från 2016 har den ekonomiska tillväxttakten sjunkit. Den ekonomiska nedgången orsakades i huvudsak av en stor korruptionsskandal (”de hemliga lånen”), fallande råvarupriser och torka. Den långvariga torkan samt två cykloner som drabbade Moçambique i mars 2019, har inneburit att 1,85 miljoner människor varit i behov av humanitärt stöd.

Det finns inga rapporter om systematiskt våld mot hbtq-personer, men det finns fortsatt bristande tolerans för samkönade sexuella relationer, inte minst på landsbygden. Många hbtq-personer är inte öppna med sin sexuella läggning på grund av social stigmatisering.

Generellt sett har kvinnor och flickor sämre möjligheter att till fullo åtnjuta de mänskliga rättigheterna. Utbildningsnivån är låg och cirka hälften av befolkningen är analfabeter, med stor diskrepans mellan kvinnors och mäns läskunnighet. Läskunnigheten har dock förbättrats de senaste åren. Mödra- och barnadödligheten har förbättrats men är fortsatt hög. Närmare hälften av alla flickor har gift sig innan de har fyllt 18 år men i juni 2019 antog parlamentet en lag som kriminaliserar barnäktenskap.

Personer med albinism fortsätter att diskrimineras och attackeras, men antalet rapporterade mord har sjunkit. Skillnaderna är stora mellan stad och landsbygd; på landsbygden är de politiska, ekonomiska och sociala rättigheterna mer begränsade.