Tal av Ulf Kristersson

Sveriges statsminister Ulf Kristerssons tal till Europaparlamentet

Publicerad 20 januari 2023

Tisdagen den 17 januari höll den svenske statsministern Ulf Kristersson ett tal till Europaparlamentet i Strasbourg. I talet redogjorde Ulf Kristersson för det svenska ordförandeskapets prioriteringar. Det talade ordet gäller.

Grönare, säkrare, friare 
– Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionens råd

Fru talman, kära Roberta, ledamöter av Europaparlamentet, vice ordförande för kommissionen (Maroš Šefčovič), mina damer och herrar.

Det är ett privilegium och ett nöje att vara här i dag för att presentera prioriteringarna för Sveriges tredje ordförandeskap i Europeiska unionens råd.

Kort sagt är syftet med våra viktigaste prioriteringar att bidra till att göra Europa grönare, säkrare och friare.

Det är mycket vi behöver göra tillsammans. Det är en svår tid. Europa härjas av krig, ett krig som skördat otaliga offer − både bland soldater och civila − och inneburit brutala illdåd. Men även lett till en energikris och en ekonomisk nedgång. 

Allt detta innebär att de kommande månaderna kommer att bli mycket utmanande − främst förstås för våra ukrainska vänner. Samtidigt som vi på ett kraftfullt sätt hanterar dessa kriser behöver vi även driva EU:s politiska och lagstiftningsmässiga arbete framåt.

Hittills har Europa gett ett kraftfullt, enat och beslutsamt svar på Rysslands olagliga invasion av Ukraina. Utöver de nio sanktionspaketen utökade vi nyligen vårt gemensamma stöd till Ukraina med ytterligare 18 miljarder euro i makroekonomiskt stöd.

Många enskilda länder ger Ukraina viktig försvarsmateriel. Och Ukraina och Moldavien är nu kandidatländer.

Dessutom är vår union på väg att minska sitt beroende av fossila bränslen från Ryssland. På 1970-talet ville man sluta använda fossila bränslen av ekonomiska skäl. Under 80- och 90-talen kom frågan i allt större utsträckning att handla om att bekämpa klimatförändringarna. Och nu har den också kommit att handla om geopolitik och säkerhet.

Under de senaste åren har vi visat att EU, i tider av kris, kan samla sig och påverka omvärlden, utan att förlora sin långsiktiga agenda ur sikte. Vladimir Putins regim underskattade inte bara Ukraina utan även Europeiska unionen.

***

Som ny ordförande i rådet avser vi bygga vidare på det utmärkta arbete som utförts under de franska och tjeckiska ordförandeskapen. Vi avser arbeta vidare i samma anda när vi söker lösningar i rådet, och tillsammans med Europaparlamentet och kommissionen.

En självklar utgångspunkt för oss − allas högsta prioritet − är Ukraina.

Ingenting annat är lika viktigt. Men det här handlar inte bara om krishantering − det här handlar om att kämpa för demokrati och att kämpa för anständighet. Ukrainas seger är av avgörande betydelse för Europa och − i ärlighetens namn − för hela världen.

Den 24 februari vaknade jag i Helsingfors, kl. 04.00 på morgonen, till nyheten att Ryssland hade invaderat Ukraina − endast timmar efter ett samtal med den finska presidenten Sauli Niinistö. Vi såg båda risken för krig, men även risken för splittring europeiska och transatlantiska vänner emellan. Men när kriget kom stod demokratierna i väst fortsatt enade. I dag är den transatlantiska enigheten kring Ukraina starkare än någonsin tidigare.

Det är ett fruktansvärt krig, där en tredjedel av Ukrainas befolkning har fördrivits och där hälften av landets energiinfrastruktur har förstörts. Många ukrainare, både soldater och civila, har betalat det yttersta priset. Butja har blivit en del av det kollektiva europeiska minnet.

Men historia skrevs även när president Zelenskyj vägrade lämna Kiev och tillsammans med sin regering stannade kvar i Ukraina. Genom detta kom han att förkroppsliga landets motstånd. På slagfältet − men även i slaget om människors hjärtan och tankar − har Ukraina gett hopp till alla oss som tror att folkstyre alltid är bättre än en enväldig ledares styre.

Samtidigt som Ukrainas motstånd fortsätter måste vi nu göra det vi kan för att säkerställa att Ukraina segrar och har en framtid inom EU. Om hoppet om en framtid för demokratin ligger i Ukraina är Ukrainas hopp vår sak. Det är vår uppgift att fortsätta stödja Ukrainas folk, som inte bara kämpar för sin självständighet utan även för ett europeiskt levnadssätt, där regler och avtal går före den starkes rätt.

I vår roll som ordförande i rådet måste vi säkerställa att EU fortsätter sitt ekonomiska, politiska, humanitära och militära stöd till Ukraina. Vi kommer till exempel att behöva övervaka framstegen i Ukrainas reformarbete − på landets väg mot ett medlemskap i EU. Det här innebär även att vi, tillsammans med våra internationella partner, behöver börja arbeta på lösningar för Ukrainas återuppbyggnad och återhämtning.

Återuppbyggnaden av Ukraina efter kriget kommer att få oss att minnas Marshallplanen efter andra världskriget. Frysta ryska tillgångar kommer inte bara att vara en del av problemet när det gäller dessa insatser utan även en del av lösningen. Jag väntar mig en mycket grundlig analys av i vilken utsträckning den demokratiska världen kan enas om att återanvända dessa medel till att åtgärda en del av förstörelsen.

Vår första prioritering som ordförande i rådet är således att fortsätta arbeta − tillsammans med Europaparlamentet − för att främja säkerheten i Europa genom att stödja Ukraina samt framhålla EU:s geopolitiska betydelse i en alltmer osäker värld.

Och i arbetet med att bygga upp säkerheten behöver vi även titta på andra aspekter som är av intresse för våra medborgare. Fri rörlighet i EU bör inte innebära fri rörlighet för kriminell verksamhet − det finns stort utrymme för ökat samarbete i kampen mot den organiserade brottsligheten. Vi behöver även fortsätta vårt arbete för en gemensam och enhetlig migrationspolitik, samtidigt som vi hanterar den nuvarande situationen med hjälp av alla medel som redan står till buds.

I tider som dessa spelar EU en avgörande roll för att skapa säkerhet och stabilitet när det gäller alla dessa aspekter.

***

Ett annat område där EU har en avgörande roll att spela är den gröna omställningen, som kommit att bli en alltmer brådskande uppgift i ljuset av kriget i Ukraina. Planen att minska utsläppen med 55 % till 2030 är av avgörande betydelse för att nå koldioxidneutralitet till 2050 och uppfylla de mål som fastställs i Parisavtalet.

I Sverige är vi stolta över våra egna bidrag till omställningen från ett fossilberoende till ett fossilfritt Europa.

Då talmanskonferensen och kommissionen nyligen var på besök i Sverige valde vi att visa dem på vilka sätt företag som batteritillverkaren Northvolt och biltillverkaren Volvo skapar nya och innovativa sätt att minska Europas beroende av fossila bränslen. 

De här företagen vill få saker gjorda. De vill använda sig av de stora möjligheter som den gröna omställningen innebär, och de ber oss politiker att skapa ramverk för detta.

Och det är precis det som EU har gjort − till exempel genom att besluta att fr.o.m. 2035 förbjuda försäljning av nya bilar som går på fossila bränslen. Vi måste fortsätta på den inslagna vägen i arbetet framåt.

Det svenska ordförandeskapet avser göra vad det kan för att stärka EU som föregångare i den gröna omställningen. Vi kommer att fortsätta det viktiga arbete som institutionerna utför och göra slutförhandlingen av 55 %-paketet till en prioriterad fråga. Vi räknar med Europaparlamentet och ser fram emot att arbeta tillsammans med detta.

Vi ser även fram emot att påbörja arbetet med reformer på den europeiska elmarknaden eftersom energi från rätt källor och till rätt pris är grunden för den gröna omställningen.

***

För det tredje berör den gröna omställningen vår långsiktiga konkurrenskraft. Om de europeiska företagen ska kunna producera energi och tillverka framtidens batterier, elbilar och fossilfria stål behöver de goda konkurrensvillkor. 

Från första början har integreringen av våra ekonomier stått i centrum för det europeiska projektet. Genom att undanröja tullar, onödig byråkrati och andra hinder har vi bytt ut maktpolitiken mot en regelbaserad marknad och förpassat krig mellan våra nationer till historien.

Under de senaste tre årtiondena har den inre marknaden främjat sund konkurrens och skapat starka ekonomier och industrier över hela kontinenten. Undanröjda hinder för varor, tjänster, kapital och människor har gett oss såväl bättre företag som mer välmående länder och gett konsumenter produkter med bättre kvalitet till bättre pris. 

Våra ekonomiers storlek och styrka är även en viktig anledning till att EU är en så mäktig aktör på den internationella arenan. Tack vare den inre marknaden och en framgångsrik handelspolitik som bygger på öppenhet, med avtal och partnerskap runt om i världen, är EU en ekonomisk jätte.

Trots allt detta har vi som union inte förverkligat vår fulla ekonomiska potential. Vår produktivitet släpar efter samtidigt som allt färre av världens största företag är baserade i EU. I dag lägger vi betydligt mindre pengar på forskning och utveckling än USA och Kina, och höga energipriser kan skrämma bort investeringar från Europa.

Vi kämpar med andra ord med flera utmaningar som är kopplade till de kriser vi går igenom, och samtidigt ställs vi inför att partner och konkurrenter runt om i världen vidtar åtgärder – till exempel USA:s lag om inflationsminskning. EU:s svar på den här utvecklingen måste skyndsamt analyseras och diskuteras.

Men vi får inte glömma att långsiktig konkurrenskraft måste byggas på starka företag som kan överleva och röna framgångar på en öppen konkurrensutsatt marknad. På lång sikt utgör faktorer som svag produktivitet, otillräckliga satsningar på forskning och utveckling och höga elpriser större risker för den europeiska konkurrenskraften än bristen på produktionssubventioner.

Om vi vill bevara våra ledande, kunskapsbaserade ekonomier med innovativa branscher måste vi bli bättre. Därför behöver vi en ny långsiktig strategi på EU-nivå som främjar konkurrenskraften och produktiviteten. Den inre marknadens 30-årsjubileum är en bra utgångspunkt.

***

Sist men inte minst kommer det svenska ordförandeskapets fjärde prioritering att handla om att upprätthålla unionens gemensamma, grundläggande värden. Jag vill lovorda Europaparlamentets orubbliga stöd när det gäller den allra viktigaste principen som binder oss samman – respekten för rättsstatsprincipen.

Av historien lär vi oss att detta är en nödvändig förutsättning för vårt politiska, rättsliga och ekonomiska samarbete. Rättsstatsprincipen måste upprätthållas i alla länder om vi vill att medborgarnas rättigheter ska skyddas överallt i hela unionen och att den inre marknaden ska fungera väl.

Liberal demokrati – kombinationen av folkets självbestämmande och individens rättigheter – är även det som skiljer EU från andra internationella organisationer och gör att fler människor i fler länder vill ansluta sig. Det är dessa värden, och inte korruption och vänskapstjänster, som Ukraina, Moldavien och andra kandidatländer vill ha. Att se till att vi upprätthåller rättsstatsprincipen i EU är i det hänseendet även ett sätt att stärka vår globala konkurrenskraft och dragningskraft.

Det finns strukturer och forum för dialog med auktoritära stater, men dit hör inte EU. Det här är och måste förbli en klubb för demokratier.

Under de senaste åren har vi gjort betydande framsteg med att skydda rättsstaten i EU. Villkorlighetsmekanismen har varit ett viktigt nytt instrument när det gäller att säkerställa att EU:s medel inte missbrukas. Artikel 7-förfaranden har inletts. Och dialogerna om rättsstatsprincipen har visat att det finns utrymme för förbättringar hos alla medlemsstater, inte bara hos ett fåtal, när det gäller rättsstatsprincipen.

Det arbetet kommer att fortsätta under det svenska ordförandeskapet. Och vi kommer även att anordna ett symposium om den frågan i Stockholm i maj för att lyfta fram rättsstatsprincipens betydelse. 

När min tjeckiska kollega Petr Fiala talade inför det här parlamentet i juli förra året parafraserade han Ronald Reagan och sa att demokratin aldrig är mer än en generation bort från att avskaffas. Jag håller med. Om det är något vi har lärt oss de senaste åren så är det att ingen politisk institution kan nöja sig med tidigare landvinningar. Demokratin måste försvaras och återuppfinnas, både i ord och handling. 

***

Kära ledamöter av Europaparlamentet: sex månader är en kort tid. Ändå finns det så mycket att göra med tanke på att dessa månader sammanfaller med en verkligt unik tidpunkt i Europas nutidshistoria. 

Av förklarliga skäl kan jag inte lova mer än att vi ska göra vårt yttersta – min regering har inte kontroll över allt och oväntade saker kommer med all sannolikhet att ske.

Men jag kan försäkra er om att Sverige på ett konstruktivt och engagerat sätt kommer att leda arbetet i rådet och vara en samarbetsinriktad partner som söker kompromisser där hänsyn tas till samtliga medlemsstater och EU-institutioner.

Tillsammans kommer vi att försöka hitta lösningar för att möta de utmaningar som jag i korta drag har beskrivit i dag – för säkerheten, klimatet, konkurrenskraften, rättsstatsprincipen och mer därtill. Och vi kommer att räkna med er, inte bara som en motpart utan även som en allierad.

Tack för att ni har lyssnat. Jag ser fram emot debatten.