Tal av Ulf Kristersson

Statsministerns tal vid öppnandet av World Jewish Congress nordiska kontor

Publicerad 26 april 2023

Statsminister Ulf Kristerssons anförande i samband med det formella öppnandet av World Jewish Congress nordiska kontor i Stockholm, torsdag den 20 april.

Det talade ordet gäller.

Bäste ordförande Lauder,

Ers excellenser,

Mina damer och herrar,

Låt mig börja med att säga att det är en stor ära att vara med er här i dag under det formella öppnandet av Judiska världskongressens nordiska kontor.

Men er organisations historia i Sverige – eller för den delen i de nordiska länderna – tar inte sin början i dag. Faktum är att organisationen har spelat en viktig roll för det judiska livet här ända sedan 1940-talet.

Då, under Förintelsens onda tid, etablerade sig Judiska världskongressen i Stockholm och tjänade som en fyrbåk i det europeiska mörkret – i en tid när även Sveriges regering gjorde för lite och till och med hindrade judar från att komma till Sverige.

Som många av er redan vet var er organisations svenska sektion en av de viktigaste aktörerna när Raoul Wallenberg rekryterades till uppdraget i Budapest – att rädda judar från deportering.

Jag vill verkligen nämna Gilel Storch, Fritz Hollander och Norbert Masur, som alla var företrädare för Judiska världskongressen. I synnerhet Masur spelade en mycket viktig roll för att Wallenberg skulle åta sig uppdraget.

Tack vare hans ansträngningar kunde Utrikesdepartementet komma i kontakt med Wallenberg genom Marcus Ehrenpreis, överrabbin i Stockholm.

Det var alltså delvis tack vare era kontakter som Raoul Wallenberg kunde skickas ut på sitt livräddande uppdrag, som vi i dag minns som ett framstående exempel på mänskligt mod och på moralinstinkt.

Norbert Masur visade dessutom själv prov på samma mod när han i slutet av kriget reste till Nazityskland för att förhandla med Himmler om frigivning av judar från koncentrationslägren.

Det var naturligtvis väldigt farligt, men hans ansträngningar kröntes med framgång. Tusentals judar från Ravensbrück och andra läger kunde tas till Sverige genom aktionen med vita bussarna.

Det var även tack vare kongressens närvaro i Sverige som många människor kunde räddas undan svälten efter dödsmarscherna i Förintelsens slutskede.

Från den svenska sektionen skickades 80 000 matpaket till lägren, med hjälp av Röda korset och i samarbete med Sveriges regering.

Och efter att Nazityskland hade kapitulerat skickades ytterligare 200 000 paket för att hjälpa människor att överleva efter att lägren hade befriats.

Kort sagt har organisationen en lång och mycket stolt historia i Sverige. Och på sätt och vis innebär dagens öppnande en återknytning till historien – för under kriget blev den svenska sektionen även en knutpunkt för danska och norska judar i exil.

***

Mina damer och herrar,

Även om vi har kommit långt sedan Förintelsen är det djupt oroande och oroväckande att antisemitismen än en gång ökar i omfattning.

Så sent som i veckan såg vi ett upprörande exempel på antisemitiskt hat på Twitter mot Judiska Ungdomsförbundet i Sverige. Budskapet från förbundets ordförande Hanna Nir var lika tydligt som omskakande: vi är vana, sa hon.

Nynazister och högerextremister sprider sina konspirationsteorier. Vänsterextremister sprider antisemitism med koppling till Israel. Och så har vi islamisterna och deras propaganda.

Låt mig därför beskriva min syn på dessa utmaningar – och hur man kan ta itu med dem.

Historien har lärt oss att antisemitismen är som en sjukdom. Den kan ha olika motiv och ta sig olika uttryck, men när allt kommer omkring är det samma slags hat.

I Sverige har vi under de senaste åren sett hur antisemitismen med rötter i Mellanöstern har ökat.

I vissa städer har hatet blivit ett vardagsfenomen på offentliga platser. Och det är ännu mer tragiskt när det händer i städer som en gång i tiden, efter Förintelsen, var hem för många judar.

Å andra sidan ser vi också att det görs imponerande insatser för att bekämpa hatet – från både judars, kristnas och muslimers sida. Det är viktigt att vara medveten om båda perspektiven.

Men en sak står klar: jag och min regering kommer inte att stillatigande åse hur friheten för svenska judar krymper. Vi kommer inte bara att fortsätta vårt arbete med att bekämpa antisemitismen, utan även aktivt stärka de nödvändiga förutsättningarna för judiskt liv i Sverige.

***

För det första: säkerhet. En av uppgifterna i samband med regeringens översyn av brottsbalken handlar om att lägga fram förslag om skärpta straff för hatbrott – till exempel sådana med antisemitiska motiv.

Och dessutom, för att visa hur allvarligt vi ser på detta, bör antisemitiska hatbrott oftare leda till utvisning av utländska medborgare.

För det andra är det avgörande att verka för kunskap. Av tidigare erfarenhet vet vi att det kan bidra till att motverka hat och antisemitiska attityder.

Vi har till exempel sett att tonåringarnas kunskaper om Förintelsen har ökat i Sverige sedan nittiotalet.

Regeringen har därför ökat anslagen till Forum för levande historia – en myndighet som inrättades på initiativ av min föregångare Göran Persson – som har i uppdrag att främja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med hjälp av lärdomar från Förintelsen och den fortlevande antisemitismen.

Vi fortsätter även att stödja Judiska museet, en viktig institution som sprider kunskap om den judiska tankevärlden och det svensk-judiska kulturarvet.

Det nyligen inrättade Sveriges museum om Förintelsen, där den första utställningen öppnar i sommar, är givetvis en annan viktig institution. Tack till Stefan Löfven för det goda initiativet!

Det vi nu gör är att öka stödet till skolorna så att lärare ges rätt verktyg i arbetet med att förhindra att föräldrars fördomar går i arv till deras barn.

För det tredje vill min regering aktivt stödja judiskt liv i Sverige. Judar är en av Sveriges fem nationella minoriteter. Judiskt liv har länge varit en del av Sveriges historia, och det är min djupt kända övertygelse att det likaledes bör vara en del även av Sveriges framtid.

I januari utsåg regeringen en arbetsgrupp för samverkan om förutsättningarna för den judiska minoriteten i Sverige, Samling för judiskt liv, som leds av min statssekreterare.

Arbetsgruppen kommer att arbeta tvärdepartementalt och föreslå åtgärder som stärker förutsättningarna för judiskt liv i vårt land, bland annat när det gäller trygghet och säkerhet, kultur och utbildning.

***

Det offentliga kan göra mycket – och det kommer vi att göra – för att bekämpa antisemitismen och värna allas trygghet och säkerhet i Sverige.

Men lika viktiga är företrädare för den judiska befolkningen, som Judiska världskongressen. Och jag är väl medveten, herr ordförande, om det viktiga arbete ni utför för att stödja judiskt liv i hela Europa.

Som historien har visat har ni verkligen en viktig roll när det gäller att försvara demokratin och människans värdighet, varhelst dessa värden hotas.

Vi måste alla vara redo att göra vår del. För sist och slutligen är demokrati, tolerans och själva vår civilisation alla beroende av att vi själva engagerar oss för att försvara dem.

Låt mig därför parafrasera John Stuart Mill och säga: Det enda som krävs för att onda män ska segra är att goda män står och ser på utan att göra någonting.

Den insikten vägledde en gång män och kvinnor som är här i dag i deras ädla gärningar. På samma sätt som den vägledde Raoul Wallenberg i hans.

Låt de orden också vägleda oss alla i våra gemensamma insatser för att bekämpa antisemitismen och försvara det öppna samhället mot dess fiender.

Tack.