Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (2006-01-17) i målet Elli Poluhas dödsbo mot Sverige

Publicerad 17 januari 2006

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• Elli Poluhas dödsbo mot Sverige i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Bakgrunden till målet var en ansökan om tillstånd att flytta gravsatt aska från en familjegrav i Fagersta till en familjegrav i Stockholm. Kyrkogårdsförvaltningen avslog ansökan med motiveringen att enligt begravningslagen får stoft eller aska som gravsatts på en begravningsplats inte flyttas för att gravsättas någon annanstans om det inte föreligger särskilda skäl. Beslutet överklagades till länsstyrelsen som avslog överklagandet. Länsstyrelsens beslut överklagades i sin tur till länsrätten som också avslog överklagandet. Varken kammarrätten eller Regeringsrätten beviljade prövningstillstånd.

I klagomålet till Europadomstolen gjordes gällande att myndigheternas vägran att tillåta flyttning av askan utgjorde en kränkning av rätten till skydd för privat- och familjeliv i artikel 8 i Europakonventionen.

Domstolen konstaterade inledningsvis att den utgick från att det skett ett ingrepp i rätten till skydd för privat- och familjeliv. Frågan var då om ingreppet varit "nödvändigt i ett demokratiskt samhälle" i den mening som avses i andra stycket i artikel 8. Vid denna bedömning måste man, enligt domstolen, väga den enskildes intresse av att få byta en avliden anhörigs gravplats mot samhällets roll att tillförsäkra gravfrid. Domstolen menade att detta är en så viktig och känslig fråga att staterna måste ges en mycket vid bedömningsmarginal. Domstolen konstaterade vidare att inget tydde på att gravsättningen i detta fall inte hade skett i enlighet med den avlidnes önskan. Domstolen ansåg att de svenska myndigheterna hade beaktat alla relevanta omständigheter och gjort en noggrann intresseavvägning. Skälen för att inte tillåta flyttning av askan var relevanta och tillräckliga och myndigheterna hade hållit sig inom den vida bedömningsmarginal som de har rätt till i sådana frågor. Det förelåg därför inte någon kränkning av artikel 8 i konventionen.