Rapport från Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Indien

Publicerad 22 juni 2022

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Indien samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

• Indien - Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2021 (pdf 348 kB)

Indien är världens största demokrati med regelbundna, fria och rättvisa val. Landet har en omfattande lagstiftning till skydd för de mänskliga rättigheterna, men efterlevnaden brister på flera områden. Situationen för mänskliga rättigheter har försämrats under senare år, vilket väckt debatt och lett till kritik, både i och utanför Indien. Det rör i synnerhet uppmärksammade trendbrott avseende civilsamhällets utrymme, inskränkningar i medie- och yttrandefriheten samt ökande diskriminering och våld mot personer som tillhör minoriteter.

Trots årtionden av ekonomisk utveckling är fattigdomen fortfarande utbredd. Många, inte minst kvinnor, barn, personer som tillhör lägre kaster, urfolk eller etniska och religiösa minoriteter, samt personer med funktionsnedsättning, har inte tagit del av den växande medelklassens socioekonomiska utveckling. Diskriminering på grund av kasttillhörighet är sedan länge förbjuden, men lever kvar i praktiken. Cirka åttio procent av arbetskraften arbetar i den informella sektorn, ofta under svåra förhållanden och med svagt arbetsrättsligt skydd. Såväl tvångsarbete som barnarbete är förbjudet, men förekommer i praktiken. Samtidigt har viktiga satsningar genomförts de senaste åren, som förbättrat tillgången till utbildning, sjukvård, rent vatten och sanitet för stora befolkningsgrupper.

Den hindunationalistiska rörelsens ökande inflytande har medfört en tilltagande polarisering mellan den hinduiska majoritetsbefolkningen och personer som tillhör religiösa minoriteter, inte minst muslimer. Antalet hatbrott mot i synnerhet muslimer och kristna har ökat, och förblir ofta ouppklarade. En ny medborgarskapslag från 2019, som inte ger muslimer samma fördelar vid invandring som andra, har kritiserats brett och lett till omfattande protester.

Indien har ett rikt civilsamhälle som dock satts under ökande press på senare år, bland annat genom nya licenskrav som begränsar utländsk finansiering. Ett stort antal organisationer har fått avsluta eller lägga om sin verksamhet, inte minst människorättsorganisationer. Även journalisters arbetssituation har försämrats, bland annat i form av politiskt motiverat näthat och försök till censur. Även självcensuren har ökat.

Högsta domstolen har en framskjuten roll i samhällsdebatten, men anklagas emellanåt för att ha blivit politiserad. Domstolarna dras med betydande eftersläpning, en situation som förvärrats under pandemin. 76 procent av alla frihetsberövade sitter häktade i avvaktan på rättegång. Tortyr och dödsfall i häkten och fängelser förekommer. Dödsstraff tillämpas. Korruption är ett utbrett problem, såväl inom rätts- och polisväsendet som inom politik och näringsliv.

En rad anti-terrorlagar ger säkerhetsstyrkor och polis långtgående befogenheter. Utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden och andra kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer i samband med terrorismbekämpning och upprätthållandet av den inre säkerheten. Även militanta grupper gör sig skyldiga till övergrepp på civilbefolkningen i vissa regioner. I augusti 2019 avskaffades Jammu och Kashmirs särskilda status. I samband med det har massarresteringar, husarrest av ledande politiker, våld mot civilbefolkningen och internetnedstängningar förekommit.

Djupt rotade och utbredda könsstereotypa uppfattningar utgör fortsatt allvarliga hinder för jämställdhet. Under pandemin bedöms förekomsten av våld i nära relationer ha ökat och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden ha minskat ytterligare. Kvinnors politiska representation är alltjämt låg, endast cirka fjorton procent av parlamentsledamöterna är kvinnor.

Samkönade sexuella handlingar avkriminaliserades av Högsta domstolen 2018 och ett tredje juridiskt kön erkänns sedan 2014. Trots detta förekommer diskriminering och stigmatisering av hbtqi-personer. Samkönade äktenskap erkänns inte.

Covid-19 pandemin synliggjorde stora hälso- och sjukvårdsutmaningar. Officiellt har över 500 000 personer dött i pandemin, men mörkertalen är stora. Migrantarbetare och fattigare personer, inte minst på landsbygden, drabbades särskilt hårt av de mycket omfattande nedstängningarna. Omfattande skolnedstängningar har lett till att många barn, inte minst flickor, fått avbryta sin utbildning och istället tvingats till barnarbete eller barnäktenskap.