Förvaltare och god man
Uppdaterad
En viktig del i det svenska välfärdssamhället är att de personer som på grund av sjukdom eller hög ålder inte klarar av att sköta sina egna angelägenheter får hjälp med detta. I sådana fall fyller god man och förvaltare en viktig funktion som ställföreträdare för den enskilde. Regeringens arbete på området går ut på att hålla lagstiftningen aktuell.
Förvaltare
Om en person inte kan klara sig själv kan domstol förordna en förvaltare för honom. En förutsättning för att en person ska få förvaltare är att han på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltare får inte förordnas om det är tillräckligt att god man förordnas för den enskilde eller att denne får hjälp på något annat mindre ingripande sätt, t.ex. genom en banks notariatavdelning eller av någon anhörig.
Förvaltarens uppdrag ska anpassas till förhållanden i det enskilda fallet och kan begränsas till att avse till exempel förvaltningen av en fastighet eller en viss del av den enskildes pension. Den enskilde förlorar rådigheten över det som faller under förvaltaruppdraget men behåller i övrigt bestämmanderätten över sina angelägenheter.
God man
Ett alternativ till att ordna förvaltare är att utse en god man. En god man utses för att bevaka rättigheter eller på annat sätt hjälpa den som behöver bistånd på grund av sjukdom eller liknande. Huvudregeln är då att den enskilde behåller bestämmanderätten över sina angelägenheter. Den gode mannen måste ha den enskildes samtycke för att handla på dennes vägnar.
För barn, som kommer till Sverige utan sina föräldrar eller annan vuxen och söker uppehållstillstånd utses en god man. Den gode mannen företräder barnet och tillvaratar barnets intresse innan en särskild förordnad vårdnadshavare utses.
Mer information om förvaltare och god man finns hos kommunens överförmyndare.
