Sanktioner mot Sudan

Beskrivning av sanktionerna

Vapenembargo och förbud mot tillhandahållande av vissa tjänster

Att direkt eller indirekt tillhandahålla, försälja eller överföra av vapen samt relaterad materiel, inklusive ammunition, militära fordon och utrustning, paramilitär utrustning eller tillhörande reservdelar till Sudan är förbjudet. Det är även förbjudet att erbjuda tekniskt och finansiellt bistånd kopplat till militära aktiviteter. Undantagen från dessa sanktioner är materiel som kan behövas för Afrikanska unionen, FN och EU i deras krishanteringsinsatser. Undantag gäller också specifikt för materiel avsedd för minröjning, under förutsättning att exporten i förväg har godkänts av behörig nationell myndighet.

Reserestriktioner

Personer som anses förhindra fredsprocessen, utgöra ett hot mot stabilitet i Darfur och regionen, eller som har begått brott mot mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt samt brutit mot vapenembargot skall nekas inresa i eller transit genom EU. Listan över dessa personer upprättas av FN:s sanktionskommitté. Motsvarande lista antas av EU genom rådsbeslut.

Frysning av tillgångar

Tillgångar och finansiella resurser som ägs eller kontrolleras direkt eller indirekt av personer som nämns under punkt 2. ovan ska frysas. Det är också förbjudet att tillhandahålla medel till dessa personer. Listan uppdateras kontinuerligt av ministerrådet efter beslut i FN:s sanktionskommitté genom ändringar av bilagorna till rådsbeslut och EU-förordning.

Relevanta EU-dokument

FN:s säkerhetsråd har successivt med olika resolutioner förlängt vapenembargot (ursprungligen resolution 1556 från 2004) samt reserestriktionerna och frysningen av tillgångar (ursprungligen i resolution 1591 från 2005).

I motsvarande mån fortsätter EU:s sanktioner att gälla. Dessa finns numera samlade i ett rådsbeslut 2014/450/GUSP av den 10 juli 2014, som också innehåller den senaste listan över vilka som omfattas av de individuella restriktionerna. De unionsrättsliga och direkt i Sverige gällande reglerna återfinns i EU-förordning 747/2014 av samma datum, som ersätter äldre förordningar.

Texten till de relevanta dokumenten kan laddas ner via EU Sanctions Map och EUR-Lex (länkar nedan). Vissa uppgifter enligt förordningarna hanteras av svenska myndigheter enligt vad som anges nedan.

Vänligen se EU:s sanktionskarta och EUR-Lex för uppdaterad information om gällande rättsakter.

Ansvariga svenska myndigheter

Ansvariga för reserestriktionerna är Migrationsverket och Sveriges utlandsmyndigheter.

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) hanterar vissa undantag från vapenembargot och förbudet mot tillhandahållande av vissa tjänster.

Försäkringskassan hanterar frågor om humanitära undantag vid frysning av tillgångar.

Finansinspektionen mottar rapporter om till exempel frysta konton.

Bakgrund till sanktionerna

Förenta nationerna har under en längre tid uttryckt sin oro över konflikten i Darfur i Sudan och fördömt de grova brott mot mänskliga rättigheter som begås där. För att sätta hårdare tryck på de inblandade i konflikten antog FN:s säkerhetsråd 2004 resolution 1556 som införde ett vapenembargo mot de beväpnade grupperna i Darfur. FN krävde också att Sudans regering skulle avväpna Janjaweed-milisen i Darfur. När ingen förändring skedde stärkte FN 2005 vapenembargot genom att utöka det till alla parter i konflikten. Då beslöts även att införa reserestriktioner och frysa tillgångar för inblandade personer. Åtgärderna gäller personer upptagna på en av FN beslutad lista som utgör ett hinder för fredsprocessen, ett hot mot stabiliteten i Darfur och regionen, som begått brott mot internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter och är ansvariga för flygangrepp i Darfur.

EU har i sin tur tagit beslut om att implementera FN-resolutionerna genom gemensamma ståndpunkter som antagits av Europeiska unionens råd och som 2011 ersattes av ett rådsbeslut. Dessa är liksom resolutionerna från FN:s säkerhetsråd folkrättsligt bindande för Sverige. EU:s vapenembargo har dock utformats territoriellt, det vill säga avseende hela landet oavsett mottagare. De unionsrättsliga delarna av sanktionerna har för EU:s del genomförts i förordningar från 2004 och 2005 som ändrats flera gånger därefter.

När Sudan delades i juli 2011 och Sydsudan blev en självständig stat uppdaterades vapenembargot till att gälla båda staterna. (Se därför även under rubriken Sydsudan.) Man behöll dock modellen med ett enda rådsbeslut avseende båda staterna. Sommaren 2014, när EU bedömde det lämpligt att vidta fler sanktionsåtgärder Sydsudan delade man dock på sanktionsregimen så att vardera land blir föremål för en egen sanktionsregim med ett rådsbeslut och en förordning. Beträffande Sudan innebar reformen ingen saklig ändring av sanktionsläget.