Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

CRPD:s granskning (2020-09-24) av ärendet N.L. mot Sverige

Publicerad

Fråga om utvisning av klaganden till Irak skulle strida mot artiklarna 10 och 15 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Sammanfattning av granskningen

Klaganden är medborgare i Irak och har sökt asyl i Sverige. Hon åberopade som grund för sin asylansökan att det fanns en hotbild mot henne i hemlandet. Klaganden fick avslag på sin ansökan. När utvisningsbeslutet fått laga kraft åberopade hon nya asylskäl i form av sitt hälsotillstånd. Klaganden hade diagnostiserats med bl.a. depression. De nationella migrationsmyndigheterna bedömde att hennes psykiska ohälsa var kopplad till utvisningsbeslutet och därför inte var av bestående natur. Myndigheterna beviljade henne därför inte en ny prövning av ansökan om uppehållstillstånd.

Inför Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning åberopade klaganden att en utvisning av henne till Irak skulle strida mot hennes rättigheter i artikel 10 (rätten till liv) och artikel 15 (rätten att inte utsättas för tortyr m.m.) i konventionen på grund av hennes funktionsnedsättningar.

Kommittén (majoriteten) konstaterade bl.a. att de nationella myndigheterna borde ha gjort en bedömning av om klaganden kunde få tillgång till nödvändig vård om hon utvisades till Irak. Detta mot bakgrund av att klaganden hade lämnat in flera intyg till stöd för att hennes hälsotillstånd var allvarligt och livshotande utan den vård hon fått i Sverige. Kommittén fann att klagandens rättigheter enligt artikel 15 i konventionen kränkts, eftersom de nationella myndigheterna inte gjort en bedömning av klagandens möjligheter att få motsvarande vård i Irak. Kommittén gjorde inte någon separat bedömning av klagandens åberopande avseende artikel 10 i konventionen. Kommittén erinrade om Sveriges skyldighet enligt konventionen att göra en översyn av klagandens ärende med beaktande av bl.a. granskningsutlåtandet. En ledamot i kommittén ansåg att det inte förelåg någon kränkning av artikel 15 i konventionen.