Om det finanspolitiska ramverket

Det finanspolitiska ramverket är ett verktyg som ska se till att finanspolitiken är långsiktigt hållbar och transparent. Vissa av principerna regleras av lag, medan andra utgår från den praxis som gradvis utvecklats sedan 1990-talet. I juni 2016 träffades en blocköverskridande överenskommelse om förändringar i det finanspolitiska ramverket. I april 2018 lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen som innehåller en samlad beskrivning av ramverket.

Det finanspolitiska ramverket består av ett antal mål och principer som finanspolitiken ska förhålla sig till samt former för uppföljning, utvärdering och transparens. Ramverket består av följande delar:

  • Budgetpolitiska mål (överskottsmål, skuldankare, utgiftstak, kommunal ekonomi i balans)
  • En stram statlig budgetprocess
  • Extern uppföljning av finanspolitiken
  • Öppenhet och tydlighet

Detaljerna i ramverket finns beskrivna i skrivelsen Ramverket för finanspolitiken, Skr. 2017/18:207.

Budgetpolitiska mål

De budgetpolitiska målen för finanspolitiken är en central del av det finanspolitiska ramverket. Dessa består av ett överskottsmål för hela den offentliga sektorn, ett avgiftstak för staten, krav på kommunsektorn att ha sina budgetar i balans samt ett skuldankare för den konsoliderade bruttoskulden (den s.k. Maastrichtskulden).

Överskottsmål för hela den offentliga sektorn

Regeringen är enligt budgetlagen skyldig att lämna ett förslag till mål för den offentliga sektorns sparande. Riksdagen fastställde 2007 överskottsmålet till att det finansiella sparandet ska vara 1 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Från och med budgetåret 2019 ändras nu målet till en tredjedels procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

I det nya ramverket förstärks uppföljningen av överskottsmålet genom att den tydligare fokuserar på en jämförelse mellan överskottsmålet och det så kallade strukturella sparandet. Strukturellt sparande är en uppskattning av hur stort det finansiella sparandet skulle vara om det inte var påverkat av konjunkturläget eller engångseffekter i finanspolitiken.

Skuldankare

I det nya ramverket som tillämpas från och med budgetåret 2019 har ett skuldankare införts. Skuldankaret är ett riktmärke för hur stor den konsoliderade bruttoskulden ska vara på medellång sikt. Det är den konsoliderade skulden för hela den offentliga sektorn (staten, kommunerna och landstingen) och kallas även för Maastrichtskulden. Skuldankaret är fastställd till att bruttoskulden ska vara 35 procent av BNP.

Varje år ska regeringen redogöra för bruttoskuldens utveckling. Redogörelsen ska presenteras i den ekonomiska vårpropositionen. Om bruttoskulden avviker med mer än 5 procent av BNP ska regeringen lämna en skrivelse till riksdagen och förklara vad som orsakat avvikelsen och hur den ska hanteras. Skrivelsen ska lämnas samtidigt som den ekonomiska vårpropositionen lämnas till riksdagen.

Utgiftstak för staten

Enligt budgetlagen är det obligatoriskt för regeringen att föreslå tak för statens och ålderspensions-systemets utgifter för tre år framåt. Därefter fastställer riksdagen taket. Genom detta beslut blir det tydligt vilka ramar som finns för utgifter och skatteuttag för att nå överskottsmålet.

Krav på kommunsektorn att ha budgetar i balans

För att stärka budgetprocessen på lokal nivå tillämpas sedan 2000 ett balanskrav för kommunsektorn. Kravet innebär att varje kommun och landsting ska budgetera för ett resultat i balans. Balanskravet anger den lägsta godtagbara resultatnivån. Sedan 1992 ska kommuner och landsting ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. De ska besluta om riktlinjer för en god ekonomisk hushållning.

Stram budgetprocess

En annan central del av det finanspolitiska ramverket är den strama statliga budgetprocessen. Budgetarbetet utgår från ett uppifrån och ned perspektiv, där olika utgifter ställs mot varandra och utgiftsökningar prövas utifrån ett på förhand fastställt ekonomiskt utrymme som ges av utgiftstaket och överskottsmålet. Denna process bidrar till att summan av alla budgetförslag inte blir större än vad som är förenligt med en hållbar finanspolitik.

Huvudlinjen i budgetarbetet är att utgiftsökningar inom ett område ska täckas genom utgiftsminskningar inom samma område. En annan viktig princip är att regeringens budgetförslag ska omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov (fullständighetsprincipen).

Extern uppföljning

En väl fungerande extern uppföljning av finanspolitiken på både internationell och nationell nivå är viktig för finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. På internationell nivå följs politiken främst upp av olika EU-organ, men också av OECD och Internationella valutafonden. Ett antal myndigheter ansvarar för olika delar av uppföljningen av finanspolitiken på nationell nivå, t.ex. Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket.

Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet gör oberoende bedömningar av den makroekonomiska och offentligfinansiella utvecklingen samt lämnar rekommendationer om finanspolitikens inriktning.

Finanspolitiska rådet har ett särskilt ansvar för att analysera hur väl regeringen uppfyller de budgetpolitiska målen och om finanspolitiken är långsiktigt hållbar.

Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen med uppdrag att granska den statliga verksamheten. Regeringen ska inom fyra månader från det att den mottagit en granskningsrapport från Riksrevisionen lämna en skrivelse till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder regeringen vidtagit eller avser att vidta med anledning av rapporten.

Öppenhet och tydlighet

För att det finanspolitiska ramverket ska vara styrande för politiken, och för att finanspolitiken ska vara möjlig att följa upp, är det viktigt att redovisningen av finanspolitiken är transparent och heltäckande. Med-borgarna ska ha möjlighet till insyn i finanspolitiken.

Det finns bestämmelser om hur regeringens ekonomiska propositioner ska utformas. Reglerna finns bland annat i regeringsformen, riksdagsordningen och budgetlagen. En samlad beskrivning av dessa regler finns i skrivelsen Ramverket för finanspolitiken.

 

Avslutad utredning om översyn av målnivån

En parlamentarisk kommitté har haft i uppdrag att se över målet för den offentliga sektorns finansiella sparande. Kommittén lämnade sitt slutbetänkande till regeringen den 30 september 2016.