Statsminister Stefan Löfvens anförande på SKR:s kongress 2019

Publicerad

Linköping, den 27 november 2019.

Det talade ordet gäller.

Vänner, kongressdeltagare!
Tack för att jag får komma hit.

Vi har ingen tid att förlora,
varken i ert schema idag eller i Sverige
så jag tänkte gå rätt på sak.

Välfärd och kriminalitet.

Det är vad jag vill tala om idag
och diskutera med er i frågestunden sen.

Sverige ska ha en stark välfärd i hela landet.
Och den brutala kriminaliteten ska bekämpas.

Det är mina viktigaste prioriteringar.

Men, vi här inne kommer behöva göra det hårda arbetet tillsammans.

Och vi behöver lyckas.

Därför att säkra välfärden
och få bukt med kriminaliteten
är avgörande för Sverige som land
och för varje människa som bor här.

***

Låt mig börja med välfärden.

Förra veckan träffade jag undersköterskor,
personliga assistenter, barnskötare och andra medlemmar i fackförbundet Kommunal, som berättade för mig om sin arbetsmiljö.

Vi ska vara stolta över de hundratusentals människor som bär välfärden på sina axlar.

Det är i deras möte med människorna inom äldreomsorgen, eller barnen på förskolan, som det märks att Sverige är ett av världens bästa länder att växa upp i - och bli gammal i.

Vi här inne behöver se till att de kan utföra sitt jobb på möjliga bästa sätt - i hela landet.

Jag vet inte om ni läst boken ”Jag for ner till bror”, av Karin Smirnoff, men där börjar huvudpersonen arbeta i hemtjänsten med pressat schema och långa avstånd.

Det står såhär om hennes första arbetsdag:

”Nu förstod jag varför hemtjänstbilarna alltid körde om. Det var enda sättet att hinna till något man troligtvis ändå inte skulle hinna till.”

Boken är skönlitterär, men många inom hemtjänsten kan nog känna igen sig. Citatet visar därför också vårt uppdrag.

Vi behöver en välfärd så stark att vårdbiträden, lärare och undersköterskor
kan utföra sitt jobb, i en arbetsmiljö där de trivs – och får fler att vilja jobba där.


I grunden har vi en fantastisk välfärd i Sverige.

 

Det gör att vi kan lägga fokus på de problem som finns.
Vi behöver korta vårdköerna.
Förbättra skolresultaten.
Attackera skolsegregationen.

Helt enkelt se till att hela landet har en jämlik och stark välfärd för alla.

Det, kära kongressledamöter, är vårt gemensamma uppdrag.

***

Ansvaret för välfärden är delat.

Sverige har en samhällsmodell som bygger på kommunalt självstyre.
Samtidigt finns ett samspel mellan kommunal, regional och statlig nivå.

Vi är inte olika fristående delar som kämpar mot varandra.

Nej, vi har gemensamma intressen, exempelvis Arbetsförmedlingen.

Som Eva Nordmark sa förra veckan, ska inte Arbetsförmedlingen nu lämna walk over. Arbetsförmedlingen ska finnas tillgänglig i hela landet.

En del i att säkerställa det
är den utredning som nu görs kring hur kommuner skulle kunna vara leverantörer åt Arbetsförmedlingen.

Men en av de viktigaste sakerna för gott samarbete
är att staten ger ekonomiska resurser och goda planeringsförutsättningar till kommunsektorn.

Och ärligt talat, det senaste året har staten inte direkt briljerat på långsiktighetens område.

Fyra månader av övergångsregering hade helt klart negativa effekter.

För många av er blev det tufft att mötas av kortsiktiga besked och ryckighet.

Ni fick en egen budgetprocess som säkert påverkades av att den budget staten beslutade om inte arbetades fram inom regeringskansliet.

Men efter att min regering tillträdde har vi fortsatt ta vårt ansvar
för att garantera den generella välfärden i hela landet.

Förra veckan röstades den nya kostnadsutjämningen igenom i riksdagen.

Den omfördelningen är ett steg för att säkerställa en jämlik välfärd i hela vårt avlånga land.

Jag vet att det finns några här inne som får relativa försämringar av detta förslag, och inte direkt jublade.

Men jag vet också att många här inne kliade sig i huvudet och på riktigt undrade hur ekvationen skulle gå ihop för nästa år, om förslaget inte blev verklighet.

Oavsett vilken grupp ni tillhör
så är den nya kostnadsutjämningen viktig för er alla,
för hela landet, eftersom Sverige tjänar på att vi inte glider isär
utan istället håller ihop.

***

Men, enbart omfördelning räcker inte.
Den ekonomiska situationen är pressad i många regioner och kommuner.

Det ojämnt fördelade flyktingmottagandet fram till år 2015 innebär fortsatta utmaningar för vissa kommuner.

Framför allt står vi inför att bygga ut välfärden när vi lever allt längre och andelen äldre växer samtidigt som det föds många barn.

Tiotusentals nya medarbetare behöver anställas inom vården och äldreomsorgen de kommande åren.

Hundratals äldreboenden byggas.

Och nu när 90-talets stora barnkullar bildar familj krävs förskolor, skolor och idrottshallar.

Det är roligt att bygga ut välfärden – men det är inte gratis!

Hade inte regeringen prioriterat att öka resurserna till välfärden under förra mandatperioden
hade läget varit betydligt sämre.

De 35 miljarderna i ökade resurser till kommuner och regioner var helt nödvändiga, nu arbetar 100 000 fler i välfärden.

Och i januariavtalet har vi säkrat ett tillskott på ytterligare 20 miljarder i generella tillskott denna mandatperiod.

Men jag ser er verklighet, hör vad många av er säger:
Tillskotten som görs är välkomna och i många fall nödvändiga. Men mer måste till.

I de kommande årens statsbudgetar behöver därför alla andra utgiftsökningar prövas mot mer resurser till välfärden och trygghet i landet.

Igen, välfärd och kriminalitet, det är där vårt fokus ligger,
det är där allas fokus behöver ligga.

Ofta när välfärdens framtid diskuteras lyfts effektiviseringar som en lösning.

Vi behöver effektivisera ibland. Absolut.

Men det får aldrig betyda att
medarbetarna i välfärden ska springa snabbare,
att värmen hos de äldre ska stängas av
eller att hemtjänstbilarna ska köra ännu snabbare.

I förra veckan var jag i Ljungby och kunde ta del av ett framgångsrikt samarbete mellan 1177 vårdguiden och ambulansverksamheten
som bidrar till att avlasta sjukhusen akutmottagningar.

Och SKR skriver i årets ekonomirapport om vikten av förebyggande och hälsofrämjande insatser.

Inte bara för att det är rätt, utan för att det också är ekonomiskt smart.

Jag vet att ni här inne sitter inne på enormt många exempel på smartare sätt att arbeta.

Det är precis det arbete som regeringen vill fånga in i den välfärdskommission som ska tillsättas.

Ingen tvekan ska råda när det gäller välfärden:
regeringen kommer ta vår del av ansvaret. 

En del i detta är att regeringen
nu kommer att bjuda in de kommuner som har tuffast ekonomiska förutsättningar till ett samtal om hur vi solidariskt ska klara av utmaningarna tillsammans.

Vi kommer inte lämna någon kommun i sticket,
vi kommer inte överge någon region,
välfärdens behov ska fortsätta prioriteras.

För att lyckas med det krävs att välfärdens finansiering
alltid behöver komma först.

Inget utrymme finns för stora skattesänkningar.

Och om jag får önska en sak
är det att när ni på kommunal eller regional nivå
behöver göra tuffa prioriteringar:
välj välfärden först.

I alla lägen, i alla beslut, i alla förhandlingar.

Vi behöver arbeta tillsammans
ta gemensamt ansvar
för att säkra och bygga välfärden.

Regeringen kommer göra vår del, fortsätta prioritera välfärden
och jag förväntar mig att kunna göra det i samarbete med er.

***

Kongressledamöter,
Visst önskar jag att hela diskussionen idag
enbart kunde handla om
hur hemtjänst, sjukvård och skolor
ska fungera utmärkt i hela Sverige.

Men – vi måste också i detta sammanhang,
alla sammanhang,
diskutera hur vi ska få ett stopp på det dödliga våldet.

Vi är alla överens om några saker.

Inga tonåringar ska avrättas på öppen gata i Sverige.
Ingen kriminell ledare ska tro att han kommer undan med att begå brott, sprida skräck i ett område eller rekrytera barn.
Inget gäng ska tro att de kan vinna över samhället.

Nej, samhället ska med hela sin styrka slå tillbaka mot den grova brottsligheten.

Det gör vi också.

Men för att få stopp på våldet krävs det att hela samhället:
regering, myndigheter,
kommuner, regioner,
civilsamhälle och medmänniskor engagerar sig.

Och det finns tre delar vi behöver lösa samtidigt:

  1. Ge polisen resurser att bekämpa dagens kriminalitet.
  2. Förebyggande åtgärder.
  3. Få bort grogrunden för kriminalitet.

Som ni vet kraftsamlar polisen – med ett brett stöd - för att bekämpa dagens kriminalitet. 

Det ska anställas 10 000 fler inom polisen till 2024, vilket redan ger resultat. I måndags började 546 nya poliser sitt arbete.

Polisen har samtidigt fått nya verktyg, exempelvis möjligheten att läsa krypterad information och förenklad kamerabevakning.

Operation Rimfrost pågår, där polisen räknar med att se vissa resultat inom sex månader. Nationella resurser har tillförts och Malmö har nu fler poliser på gatan för att skapa trygghet.

Vi frigör tid för polisen, genom exempelvis ordningsvakter. Men regelverket för ordningsvakter är föråldrat och behöver moderniseras.
Den utredning regeringen tillsatte förra veckan ska bland annat se över utbildning, arbetsuppgifter och befogenheter.

Men också på vilka platser ordningsvakter ska kunna tjänstgöra, vilket jag vet är en stor fråga bland många kommuner.

Ja, vi skärper straffen, ger polisen allt de behöver och vi kommer att knäcka de kriminella gängen.

Här delar jag den bedömning som polisen gör:
Vi gör mycket som är rätt, vi ska inte återuppfinna hjulet.

Men vi måste göra mer - och hålla i det vi redan gör.  

***

I princip alla är överens om att sätta hårt mot brotten.

Men för att långsiktigt lösa problemen behöver det förebyggande arbetet stärkas och grogrunden för kriminalitet bekämpas.

Ibland delas kampen mot brottslighet upp i hårda och mjuka åtgärder.
Det leder lätt tanken fel.
För att vinna varje ung människa behövs det inte bara polis och rättsväsende.

Också från skolan, socialtjänst och föreningsliv behövs det raka besked när unga hamnar i fel umgänge, visar på våldsbenägenhet eller tecken på drogproblematik.

Varje gång jag träffar polisen så säger de samma sak:
vi når bara verklig framgång i kampen mot brotten
när samarbetet mellan polis, socialtjänst, skola och civilsamhälle fungerar.

Vi kan ha fulla häkten och fängelser eller hur många poliser och hur hårda straff som helst,
men det är verkningslöst
om det står tio unga killar redo att fylla tomrummet
efter den gängmedlem som hamnar i fängelse.

Här bär vi ett gemensamt ansvar.

I min regeringsförklaring berättade jag att vi påbörjar ett arbete för att ge kommunerna ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet.

Idag ser det väldigt olika ut runt om i landet.
Det ska vi motverka – ansvaret ska vara lika starkt i hela Sverige.

Regeringen kommer därför imorgon
fatta beslut om en utredning som ska lämna förslag på hur kommuner kan få just ett lagstadgat ansvar för brottsförebyggande arbete.

Rent konkret kan det röra sig om insatser inom socialtjänsten, skolverksamhet eller samhällsplanering.

Detta är leverans på en viktig punkt i 34-punktsprogrammet mot gängkriminalitet, och det är ett nödvändigt besked till svenska kommuner.

Men framför allt är det ännu ett steg för att bekämpa kriminaliteten
på riktigt.

***

Det verkar vara radikalt att säga,
men arbetslöshet, bristande integration,
fattigdom och ojämlikhet
är den bördiga jord
som möjliggör att kriminella gäng växer fram
och lockar in barn i gängens våld.

Därför behöver vi också bekämpa ojämlikheten, arbetslösheten,
hopplösheten som finns i vissa svenska förorter.

Det är bara ett starkt samhälle överallt,
från skola till socialtjänst och polis
som på riktigt kan bryta det mönster
där unga rekryteras och tror att deras enda framtid är som kriminell.

Unga män och pojkar i socialt utsatta områden som misslyckas med skolan är en stor riskfaktor.

I de områden där det starka samhället behövs som mest är samhället som svagast.

Till just dessa områden har vi under lång tid låtit många av de människor som kommit till Sverige bosätta sig.

Vi har lagt om migrationspolitiken och nu skärper vi lagen om eget boende.

Fokus nu kan inte vara på stor migration, det måste vara på snabbare integration.

De allra flesta som kommit till vårt land arbetar och bidrar till samhället. Men en stor invandring under kort tid har försvårat integrationen av de som kommit.

Vi har haft en växande grupp som inte kunnat skapa sig en god tillvaro i Sverige med arbete, språk och en känsla av tillhörighet.

Det är aldrig hudfärg eller etnicitet som avgör någons framtid, utan samhörigheten med samhället och upplevelsen av att sakna framtidsutsikter.

Och det bästa sättet för att komma till rätta med ojämlikhet och fattigdom är en stark välfärd.

Här knyts de två frågorna ihop, kriminalitet och välfärd.

Därför: om vi inte har en stark välfärd idag
kommer vi att ha kriminella gäng också om tio år.

Och i det arbetet måste staten och kommunsektorn arbeta tillsammans.

Vi kommer att sätta stopp för gängen.
Och vi kan ge ungdomar alternativ till
den kriminella banan, vi kan ge dem en ljus framtid.

Men vi måste göra det tillsammans. 

***
Avslutningsvis har vi stora utmaningar framför oss.
Men många av dem hänger ihop.

Välfärd och trygghet,
det är vad allas vårt uppdrag kokar ned till.
 
Stark välfärd, stark polis,
starka förebyggande åtgärder,
ett starkt samhälle.

Så får vi trygghet i alla led,
för alla i hela vårt land. 

Tack för att ni har lyssnat,
nu ser jag fram emot era frågor!