Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens dom (1998-07-30) i målet Gustafsson mot Sverige (resning) (GC)

Publicerad 30 juli 1998

Europadomstolen har i en dom prövat Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till domen i fulltext samt en sammanfattning av domen.

Länk till domen i fulltext

• Gustafsson mot Sverige (resning) (GC) i Europadomstolens databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av domen

Under hösten 1996 ansökte klaganden hos domstolen om resning i målet Gustafsson mot Sverige (dom den 25 april 1996). Till stöd för sin begäran om omprövning gjorde han bl.a. gällande att regeringen lämnat missvisande eller felaktiga uppgifter om de arbetsvillkor som tillämpats i hans rörelse, uppgifter som enligt klaganden varit avgörande för domstolens bedömning.

Domstolen konstaterade inledningsvis att domstolens domar var slutliga och att resning var ett högst ovanligt förfarande. Därefter upprepade domstolen vad som redan framgick av den ursprungliga domen i målet, nämligen att artikel 11 i konventionen i sig inte garanterade den enskilde någon rätt att slippa ingå kollektivavtal. Statens ansvar inskränkte sig, enligt domstolen, till att se till att själva föreningsfriheten åtnjöt skydd. De påtryckningar klaganden utsatts för i syfte att få honom att teckna avtal hade inte inverkat, trots att de orsakat ekonomisk skada, i betydande utsträckning på hans möjligheter att åtnjuta föreningsfriheten. Något ansvar för statens del att vidta åtgärder hade därför inte uppkommit. Det var, enligt domstolen, de nu nämnda skälen som varit avgörande för utgången i målet och som legat till grund för domen den 25 april 1996. De uppgifter som regeringen lämnat om anställningsvillkoren i klagandens rörelse hade inte godtagits av domstolen som ostridiga. Istället hade domstolen tagit fasta på det allmänna intresse som de fackliga åtgärderna avsetts uppnå, i synnerhet den speciella roll och betydelse som kollektivavtalen hade när det gällde att reglera arbetsförhållandena i Sverige. Följaktligen skulle de omständigheter klaganden åberopat till stöd för sin resningsansökan inte ha haft något avgörande inflytande på domstolens dom den 25 april 1996, varken när det gällde klagomålen enligt artikel 11 eller klagomålen i övrigt. Någon grund för omprövning ansågs därför inte föreligga.