Statsminister Stefan Löfvens nationaldagstal

Publicerad

Stockholm, 6 juni 2020.

Det talade ordet gäller.

(Videoklipp från SVT)

Ers majestäter, herr talman, nationaldagsfirare runt om i hela vårt land,

Ibland sägs det att midsommarafton är svenskarnas verkliga nationaldag. Och, visst, det är en högtid som man med rätta kan beskriva som unikt svensk.

Men 6 juni är den enda högtid då vi svenskar – nya och gamla – firar det offentliga Sverige.

Folkstyret, grundlagarna, parlamentarismen, vår tryckfrihet med anor från 1700-talet, den konstitutionella monarkin, vår gemensamma historia, språket vi talar, kulturen vi skapar. Människorna som bor här.

Vi har våra egna traditioner att hylla. Humanism, frihet och jämlikhet är värderingar som byggt Sverige starkt, och det är vad vi ska vara stolta över. Vårt samhälle är dessutom konstruerat kring en förståelse att ensam inte är stark och att alla samhällsmedborgare är förbundna med varandra.

***

Att bo i Sverige är att omfattas av lagar, regler och värderingar. Vi har rättigheter och vi har skyldigheter i förhållande till samhället.

Men vi som lever här har också förväntningar och krav på varandra. Den här våren har vi pratat mycket om sådana saker.

När coronaviruset har spridits har du och jag förväntats ta ansvar. Genom att tvätta händerna noggrant, hålla avstånd till varandra, avstå från resor och kalas.

Så har vi skyddat oss själva, våra närmaste och människor vi inte ens vet vilka de är. Så har vi givit sjukvården en chans att klara den akuta krisen.

Dessutom har många av er gjort ovärderliga insatser för att medmänniskor ska klara vardagen.

Den sammanhållningen, det ansvarstagandet från hela samhället bör vi också hylla i dag, på vår nationaldag.

När ett samhälle går igenom historiska kriser, som vi gör nu, är det vanligt att man letar i det förflutna efter bilder eller berättelser för att kunna orientera sig. Vi läser om hur samhällen och människor mötte spanska sjukan, tuberkulosutbrott eller till och med världskrig i en förhoppning om att förstå vad det är vi egentligen går igenom.

Vi lever i historiska tider med historiska prövningar.

Och när vi till slut är igenom det här ska vi tillsammans bygga framtiden åter. Och vi måste göra det med samma beslutsamhet, samma självdisciplin och med samma ansvarskänsla för varandra som vi visat under den här tiden.

Det kommer behövas under lång tid. Vi är inte igenom det här än och nya prövningar väntar oss.

***

När vi i dag samlas här på Skansen och runt om i vårt land, när äppelträden och syrenen blommar, har coronavirusutbrottet pågått i Sverige i drygt fyra månader.

Jag får ofta frågan när vardagen kan återvända, när allt ska bli som vanligt igen. Visst finns det - på horisonten - tecken på en ljusning.

Det är då ännu viktigare att vi håller ut. Sverige har valt åtgärder som går att hålla i under en längre period. Därför behöver alla vara inställda på att vår tillvaro fortsätter vara annorlunda.

Sverige är under press, men Sverige fungerar. Under tiden används samhällets hela styrka för att säkra hälsa, liv, jobb, vårdens och omsorgens resurser.

Men vi måste komma ihåg att de exceptionella arbetsinsatser som görs i svensk vård och omsorg är långt ifrån någon vardag.

De enorma uppoffringar som undersköterskor, läkare, sjuksköterskor gör under en oerhört tuff arbetsbelastning är inte – får inte bli – vardag.

Vi måste också komma att ihåg att kring varje person som avlidit i covid-19 finns det människor som berövats en älskad förälder, ett älskat barn eller en älskad vän. För dem kan inte allt bli som vanligt.

För de människor som nu förlorat sina arbeten eller tvingas lägga ned sina familjeföretag är det ännu svårt att tala om vardagen.

***

Men det kommer, trots allt, att komma ett ”efteråt”.

Ett efteråt, då vi i detalj utvärderar hur vi agerade under den här krisen.

Då var och en av oss kan ställa sig frågan ”vad gjorde jag”?

Tog jag mitt ansvar?

Gjorde jag mitt bästa?

Stora utmaningar ställer en alltid inför val som får stora konsekvenser.

Det kommer ett efteråt, då vi får svar på frågan ”vad gjorde det offentliga Sverige?”.

Vad blev rätt, vad blev fel? Ett efteråt, då vi måste diskutera om det samhälle som mötte coronakrisen är det samhälle vi i alla delar vill ha tillbaka.

Det vi genomlever är en historisk kris – med historiska möjligheter.

Under de gånga månaderna har det blivit tydligt att vi måste rusta Sverige, vår ekonomi, vår välfärd och vår sociala sammanhållning för en framtid där vi vet att nya kriser kommer.

Frågan är inte längre om saker kommer att förändras, utan hur.

I dag, när vi står mitt i händelser som omstöper hela vår värld, så prövas på allvar de värderingar som byggt Sverige så starkt.

Sverige kommer att klara även denna prövning.

Så länge vi håller fast vid insikten att ingen människa är en ö och att vi allihop har en plats och en uppgift i det samhälle som är vårt gemensamma.

Tack.