Vi fokuserar på hotet från kärnvapen

Debattartikel av utrikesminister Margot Wallström.
Publicerad i Svenska Dagbladet 28 april 2019.

Risken för kärnvapenanvändning utgör en av vår tids ödesfrågor och frågan är mer akut än på decennier. Förra året ställdes den symboliska ”domedagsklockan” fram till två minuter i midnatt. En indikator som mäter risken för en människoskapad global katastrof.

I årets utrikesdeklaration nämnde jag flera exempel på sådant som gjort att kärnvapenhotet idag är mer reellt än på decennier. Ett enda mänskligt misstag kan orsaka en förödande humanitär katastrof.

Spänningen ökar mellan stormakterna när Ryssland och USA lämnar nedrustningsavtalet INF efter ryska avtalsbrott. De osäkra framtidsutsikterna för Nya START-avtalet ger ytterligare skärpa åt situationens allvar. Det globala säkerhetsläget försämras också av den allt mer aggressiva retorik som kärnvapenstater ger uttryck för.

Det mest centrala avtalet, icke-spridningsavtalet NPT, utsätts för påfrestningar när kärnvapenstaterna utvecklar nya förmågor och inte lever upp till åtaganden om nedrustning. Nordkoreas kärnvapen- och missilprogram utgör ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet. Den kärntekniska överenskommelsen med Iran är i gungning sedan USA lämnat. Världens kärnvapenstater bär ett ansvar för att visa att nedrustning är möjligt.

Det är mot bakgrund av denna utveckling som regeringen valt att kraftsamla kring nedrustning och icke-spridning av kärnvapen. Låt mig ge fyra konkreta exempel på vad detta arbete innebär.

För det första, Sverige blir senare i år för första gången styrelseordförande för IAEA, ett centralt forum för icke-spridningsarbetet. Genom sina kontroller utgör IAEA en oumbärlig del av den globala icke-spridningsregimen och organisationen bidrar aktivt till fred, säkerhet och utveckling. Det handlar idag inte minst om att säkerställa att Iran fortsätter att uppfylla det internationella avtalet om landets kärntekniska verksamhet samt att bygga upp kapacitet att delta i genomförandet av en eventuell uppgörelse om en framtida avveckling av Nordkoreas kärnvapenprogram.

För det andra, förmågan att kontrollera att avtal efterlevs – verifikation som facktermen lyder. Verifikation är nödvändigt för att avtal om nukleär nedrustning och icke-spridning ska komma till stånd. Sverige är idag djupt engagerat i internationella samarbeten som syftar till att hitta lösningar för detta. Den grundläggande utmaningen handlar om att icke-kärnvapenstater ska kunna bekräfta att nedrustning har skett, men utan att kärnvapenstaten ifråga lämnar känslig information som skulle kunna missbrukas.

Även här spelar IAEA en viktig roll: kontroller att icke-kärnvapenstaterna följer sina åtaganden om att bara använda kärnteknologi för fredliga syften. IAEA:s arbete är avgörande för att omvärlden ska kunna ha förtroende för att länder inte utvecklar kärnvapen.

För det tredje, diplomati. Vårt diplomatiska arbete på den koreanska halvön har haft som syfte att bidra till att normalisera relationen mellan Nord- och Sydkorea och en nedrustning av Nordkoreas kärnvapenarsenal. Sverige har också tillsammans med övriga EU arbetat intensivt för att bevara det kärntekniska avtalet JCPOA som garanterar att Iran inte utvecklar kärnvapen.

Irans och Nordkoreas missilprogram, i kombination med den snabba tekniska utvecklingen på området, har gett ökad aktualitet åt frågan om stärkt reglering av vapenbärare. Under det här året är Sverige ordförande i den så kallade Haagkoden om icke-spridning av ballistiska robotar kapabla att bära massförstörelsevapen. Koden bidrar till transparens och förtroendebyggande genom informationsutbyte kring egna nationella program och uppskjutningar.

För det fjärde, arbetet för att stärka och garantera genomförandet av icke-spridningsfördraget NPT. Fördraget är hörnstenen i världens nedrustnings- och icke-spridningsarbete. Dels för att förhindra att fler stater eller andra aktörer skaffar kärnvapen, och dels för att de nuvarande kärnvapenstaterna nedrustar sina arsenaler. Mycket ligger därför i vågskålen när NPT-länderna nästa år möts i New York för en översyn av fördragets genomförande, särskilt viktigt är detta efter misslyckandet vid översynskonferensen 2015.

Regeringen vill bidra till att den konferensen kan nå de resultat som omvärlden så väl behöver, inte minst avseende nedrustning. Det är skälet till att jag denna vecka befinner mig i New York för ett förberedande NPT-möte inför 2020. Och det är också utgångspunkten för det initiativ som aviserades i regeringens utrikesdeklaration tidigare i år. Nästa steg i detta initiativ blir en högnivåkonferens i Stockholm den 11 juni. Till konferensen har en bredd av länder bjudits in, alla med olika utmaningar och säkerhetspolitiska förutsättningar, men med en gemensam ambition att verka för konkreta resultat som för oss närmare målet om en kärnvapenfri värld. Det kommer bland annat att handla om åtgärder för att reducera de ökade risker för kärnvapenanvändning världen idag konfronteras med. Deltagande kommer att ske på utrikesministernivå för att få den politiska genomslagskraft som frågan förtjänar. Förhoppningen är att konferensen utmynnar i en plan för hur översynskonferensen ska nå framgång.

I dessa tider – tveklöst de mest säkerhetspolitiskt utmanande sedan kalla kriget – är konkret samarbete av detta slag precis det som behövs för att bryta polariseringen och återupprätta en samarbetskultur.

Parallellt med detta arbete har remisstiden för att inkomma med synpunkter på utredningen om ett eventuellt svenskt tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen löpt ut. Regeringskansliet kommer nu att gå igenom de inkomna remissvaren.

Global nedrustning och icke-spridning av kärnvapen och andra massförstörelsevapen utgör en övergripande prioritering för regeringen under den kommande mandatperioden. I ljuset av omvärldsutvecklingen är det ett självklart och nödvändigt politiskt val.

Att möjliggöra konkreta framsteg inom kärnvapennedrustning handlar i grund och botten om tillit. Tillit mellan politiska ledare och länder behöver byggas, ett ofta frustrerande långsamt arbete. Men på samma sätt som misstro gjort att vi en gång konstruerat dessa fruktansvärda vapen kan tillit möjliggöra att vi nedmonterar dem. Vi är skyldiga att aldrig tveka i vårt engagemang och tillsammans med andra fortsatt arbeta för en kärnvapenfri morgondag.

Margot Wallström