Tal av Amanda Lind på Kulturskoledagarna

Publicerad

Stockholm, 20 mars 2019.
Det talade ordet gäller.

”Jag hade aldrig varit den personen jag är idag om jag inte hade fått möjligheten att träffa alla de fantastiska lärare och vänner jag fått via kulturskolan. Kulturskolan har peppat mig till att förverkliga mina drömmar”

Så säger en av tusentals tidigare kulturskoleelever som hört av sig till mig sedan jag tillträdde som kulturminister.

Sverige är ett stort musikland. Det talas ibland om det så svenska musikundret. Men det är ju inget mirakel som bara kommer av sig själv utan resultatet av mängder av förverkligade drömmar. Det har vi kulturskolan att tacka för.

Martin Sandberg växte upp i Stenhamra i Ekerö kommun utanför Stockholm. I tioårsåldern började han spela valthorn och trumpet på kommunala musikskolan efter att ha sett skolorkestern uppträda. Han tyckte att blåsinstrumenten blänkte så fint.

Martin Sandberg är numera mer känd som Max Martin, en del av det så kallade svenska musikundret. Som började med en liten pojkes drömmar om vackra instrument som låter vackert, som togs vidare och blev verklighet i just den kommunala kulturskolan.        

Och Martin Sandberg är inte ensam. Vi är flera generationer som kan vittna om hur kontakten med kulturskolan på olika sätt har format oss. För en del av oss handlade det kanske mest om möjligheten att utvecklas inom konstnärliga uttryckssätt, eller att ha en betydelsefull fritid. För en del av oss lade det grunden till ett framtida karriärsval.

Den kommunala kulturskolan har inte bara inneburit att barn och unga fått möjlighet att ta del av och utöva kultur, utan dess verksamhet har också bidragit till att intresset för kultur generellt har ökat i samhället, gett kulturen höjd status och större legitimitet samt bidragit till en ökad bildning.

Med kulturskolan läggs en viktig grund för skapande och delaktighet men det bidrar också till en återväxt av konstnärer och kulturutövare. Kulturskolan är - och ska förbli - en stark och levande del av Sveriges kulturlivs ekosystem!  

Det är nu ungefär två månader sedan jag blev utnämnd till kulturminister. Ett uppdrag som jag med glädje tagit mig an och ser fram emot. Kulturen är en fantastisk kraft och motor för samhället på flera olika sätt. Den är också avgörande för ett fritt och demokratiskt samhälle.

Därför känns det självklart att som ny kulturminister fortsätta det viktiga arbetet, som har påbörjats under den tidigare mandatperioden, på att stärka kulturen i hela landet. Här är kulturskolorna en viktig aktör.

Jag vet att de flesta av er här är verksamma i kulturskolan på olika sätt och jag vill passa på att tacka er för ert djupa engagemang. Utan er skulle det inte finnas en kulturskola. Kulturskolan har betydelse inte bara för enskilda barn och unga utan för hela samhället vilket gör den till en nationell angelägenhet.

Den nya regeringen har dels i överenskommelsen mellan C, L, S och Mp betonat vikten av att alla barn ska ha möjlighet att gå i kulturskola. Likaså lyfter vi frågan i regeringsförklaringen. Kulturskolan är i första hand en kommunal angelägenhet och de insatser kommuner gör för kulturskolan är avgörande. De förslag som regeringen lämnade i en proposition till riksdagen förra våren syftade till att tydliggöra de stora värden som finns i kulturskolan vilka staten genom sina insatser kan bidra till att bevara och utveckla.

Min företrädare Alice Bah Kuhnke tog initiativ för kulturskolan som på många sätt var historiska. För första gången har vi nu, sedan förra året, nationella mål för Kulturskolan. Jag är säker på att de flesta av er vid det här laget känner till detta men låt mig ändå läsa upp målet:

Så här lyder det:
”Det övergripande målet för de statliga insatserna till stöd för den kommunala kulturskolan ska vara att främja kulturskolans möjligheter att erbjuda barn och unga undervisning av hög kvalitet i kulturella och konstnärliga uttryckssätt liksom möjligheterna till såväl fördjupning som bredd i undervisningen med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar”

För att nå det nationella målet har det även gjorts flera statliga insatser till stöd för den kommunala kulturskolan. En sådan struktur består av tre delar;

-          stöd till nationell samordning – Kulturskolecentrum,

-          bidrag för utveckling och

-          stöd till förbättrad kompetensförsörjning – Kulturskoleklivet.

Inom Statens kulturråd finns sedan förra året ett inrättat Kulturskolecentrum (precis som generaldirektör Staffan Forssell nyss berättat om). Syftet med Kulturskolecentrum är att vara ett kunskapsnav med uppgift att stödja den kommunala kulturskolan genom att bland annat samla goda erfarenheter, identifiera utbildnings- och utvecklingsbehov och att följa statistik på området.

Regeringen har avsatt en rejäl summa pengar; 10 miljoner kronor årligen för att Kulturskolecentrum ska kunna bli ett nav och det kunskapscenter som kulturskolan så väl behöver för att kunna utvecklas och dra nytta av all den kompetens som finns runt om landet. Det faktum att Kulturskolecentrum och ta vara på och sprida goda exempel på hur man kan arbeta för att ge fler möjligheter att nå både fördjupning och bredd i kulturskolan innebär möjligheter i hela landet. Kulturskolecentrum kommer också att ha betydelse för de barn och unga som har någon typ av funktionsnedsättning. När man kan samla kunskap och goda exempel så är jag övertygad om att det leder till en mer tillgänglig kulturskola på många sätt.

En prioriterad fråga för mig, och regeringen, är barns och ungas likvärdiga rätt till kultur, var man än kommer ifrån och var man än bor.

Som en mamma till en kulturskolelev i Malmö skriver:

”Det är så viktigt att kulturen når alla oavsett plånbok. Jag har en dotter som tack vare musikskolan gjort pianospelande till en stor del av sitt liv. Det gör henne lycklig, och det hade aldrig hänt utan kulturskolan.”

Den förra regeringen skapade ett statligt bidrag om 100 miljoner kronor årligen i syfte att möjliggöra breddning och utveckling av kulturskolornas verksamhet. Det har konstaterats att detta är en av kulturskolans främsta utmaningar – att vara relevant för alla oavsett bakgrund. Nya medel möjliggör för huvudmännen att prova nya inriktningar och nya arbetsmetoder.

Dessvärre avslutades bidraget i samband med att riksdagen fattade beslut om budgeten för 2019.

Vi befinner oss just nu i budgetdiskussioner och jag avser att återkomma med närmare besked om hur regeringen fortsatt kan stödja kulturskolor runt om i landet. För som jag sa, det här är en prioriterad fråga för regeringen.

En annan viktig del i regeringens satsning på kulturskolan är Kulturskoleklivet där en gemensam insats görs från såväl kultur- som utbildningsområdet för att säkra återväxten av lärare för kulturskolan. Kulturskolan bär en stolt tradition av välutbildad personal och hög kvalitet i all undervisning, så ska det förbli. För att kulturskolan ska behålla sin höga kvalitet behöver det finnas en god försörjning av lärare och pedagoger.

Tillgången till lärare och pedagoger i kommunala kulturskolan ser olika ut i olika delar av landet och är nyckeln till en framgångsrik kulturskola. Inom några år väntar stora pensionsavgångar. Det finns inom kort behov av nyanställningar men även ett behov av att ge de lärare och pedagoger som arbetar i kulturskolan idag relevant kompetensutveckling för att möta nya behov. När satsningen är fullt utbyggd kan de här särskilda medlen, lågt räknat, komma att motsvara 150–200 utbildningsplatser per år.

Som en del i detta uppdrag har Universitets- och högskolerådet och Statens kulturråd tillsammans fått i uppgift att kartlägga behovet av, och informera om, högskoleutbildning av relevans för den kommunala kulturskolan. Precis innan årsskiftet emottog vi en första spännande delrapport om hur arbetet går och redan nu arbetar universitet och högskolor strategiskt tillsammans för att göra det lättare att hitta lämpliga utbildningsvägar.

Nu till hösten erbjuds ett flertal olika utbildningar för den som vill kompetensutveckla sig för att arbeta som lärare och pedagog inom kulturskolan. Det finns utbildningar av olika typer, sammanhållna utbildningsprogram men också kortare, flexibla kurser för redan yrkesverksamma.

Den kommunala kulturskolans betydelse för svenskt kulturliv i över sjuttio år kan inte nog överskattas. Den har visat sig livskraftig och anpassningsbar till samhällets övriga förändringar. Barn och unga är trendkänsliga och snabba att ta till sig nya uttryck, vilket ställer krav på att kulturskolorna är flexibla och har en god omvärldsbevakning.

I Kulturskoleutredningens betänkande slås fast att barn och unga är idag i allt högre grad procumenter, dvs de både producerar och konsumerar kultur. Teknisk utveckling gör det allt lättare att skapa eget kulturellt innehåll. Här finns en viktig demokratiaspekt – att vem som helst har möjlighet att skapa och kommunicera konstnärliga alster.  Samtidigt visar forskning att trots den stora användningen av datorer, paddor och smarta mobiler har intresset för att uppleva kultur i fysisk form inte ha minskat, tvärtom.  Här har vi som samhälle en skyldighet att möjliggöra för alla barn och unga att komma i kontakt med kulturen.

Här spelar även exempelvis regeringens satsning på Skapande skola en stor roll. Där barn och unga från förskoleålder och uppåt har möjlighet att i den reguljära skolan möta professionella kulturskapare. Kanske kan ett sådant möte stimulera ett barn att söka sig vidare till Kulturskolans olika kurser.  

Ytterligare en elev skriver:

“Kulturskolan gav mig en röst och förmågan att sätta ord på min kreativitet. Jag önskar att alla som vill får vara med som samma resa”

Jag delar hennes önskan. och tillsammans med alla er som dagligen arbetar med de här frågorna hoppas jag få vara med och uppfylla den.

Nu ser jag fram emot att få lyssna och ta del av de kunskaper som ni som arbetar i direkt närhet till Kulturskolan har. Det är viktigt att vi tillsammans ständigt pratar om och analyserar Kulturskolans nuvarande och framtida roll så att så många barn som möjligt ges möjlighet till en meningsfull fritid samtidigt som kulturskolan kan stötta dem som vill sträcka sig efter nya utmaningar.

Tack!