Uttalande av utrikesminister Margot Wallström vid FN:s säkerhetsråds debatt om klimatrelaterade säkerhetsrisker

Nationellt uttalande av utrikesminister Margot Wallström för Sveriges räkning vid Förenta nationernas säkerhetsråds debatt om klimatrelaterade säkerhetsrisker, New York, 11 juli 2018.

Fru vice generalsekreterare, ministrar, ärade kollegor,

Jag har äran att leda dagens debatt om klimatrelaterade säkerhetsrisker. Jag är lite tagen av den förra talaren, och jag vill verkligen tacka dem som hållit anföranden här idag. Deras vittnesmål kommer från olika håll men har alla samma budskap: säkerhetsriskerna som är förknippade med klimatförändringarna är verkliga. Minister Hassan Janabi har berättat att Irak brottas med svåra väderförhållanden och intensiv torka som påverkar landets sviktande säkerhet. Hindou Oumarou Ibrahim har målat en tydlig bild av de utmaningar som boskapsskötare i Tchadsjöregionen ställs inför i takt med att både ekosystem och gamla maktstrukturer förändras i grunden.

Jag vill även tacka de talare som representerar grupper av drabbade länder och som kommer att dela med sig av sina erfarenheter. Ett särskilt tack till president Baron Waqa från Nauru för att han är här idag.

Mina damer och herrar,

Förra veckan träffade jag de kvinnor och män som själva ställs inför de konkreta konsekvenser som klimatförändringarna får för fred och säkerhet. De är migranter och flyktingar som tvingats lämna sina hem på grund av torka och översvämningar. De är familjeförsörjare som inte längre kan livnära sina familjer, eftersom deras traditionella försörjningsmöjligheter genom fiske och jordbruk har försvunnit, precis som en stor del av Tchadsjön, vilket gett upphov till spänningar.

De är kvinnliga ledare som arbetar i sina lokala samhällen för att förhindra att unga blir offer för radikalisering av grupper som gör sårbara människor till sina måltavlor. De kan inte bortse från den här verkligheten, och det kan inte vi heller.

Kopplingen mellan klimat och säkerhet är fortsatt en prioritering för Sverige här i rådet.

Det är dags för säkerhetsrådet att komma ifatt den föränderliga verkligheten ute i fält. Det har gått sju år sedan vi senast debatterade klimat och säkerhet.

Och det är hög tid för oss att fördjupa vår förståelse för hur klimatförändringarna samspelar med konfliktdrivande faktorer. Jag ska vara konkret. Jag anser att det finns fyra områden som måste uppmärksammas.

För det första måste vi skaffa oss en bättre förståelse för klimatrelaterade säkerhetsrisker för att kunna hantera hot mot fred och säkerhet och säkerställa rådets framtida effektivitet. Under de senaste 18 månaderna har vi tagit ett viktigt första steg genom att erkänna klimatförändringarnas negativa effekter på stabiliteten i Tchadsjöregionen, Västafrika och Sahel.

För det andra behöver vi förbättrade verktyg, analyser och rapporter från fältet för att kunna hantera klimatrelaterade säkerhetsutmaningar på ett bättre sätt. Ordförandeskapsuttalandet om klimat och säkerhet som antogs för sju år sedan framförde önskemål om bättre rapportering. Men den kunskaps- och informationsluckan finns fortfarande kvar och måste omedelbart åtgärdas.

För att kunna fatta välgrundade beslut om hur vi bäst hanterar konflikterna på vår dagordning måste vi ha all information om vad som driver på dem. Detta innefattar hur klimatförändringarna bidrar till dessa konflikter. Riskbedömningar av klimatförändringarna bör vara en integrerad del av relevant rapportering till säkerhetsrådet. Hänsyn bör också tas till hur klimatrelaterade risker samspelar med sociala, politiska och ekonomiska faktorer, liksom genusaspekten.

Det är tydligt att klimatförändringarna kan komma att spela en allt större roll i att driva på konflikter i framtiden. Vi måste investera i tidig varning för att få en bättre förståelse för var möjliga risker finns. Därför skulle vi välkomna regelbunden framåtblickande regional och global rapportering om klimatrelaterade säkerhetsrisker från sekretariatet.

För det tredje behövs det ett institutionellt hem för de här frågorna inom FN-systemet. Vi hoppas att Amina Mohammed skulle kunna ansvara för det tillsammans med en särskild representant och att institutionens uppgift skulle vara att samla in information från alla relevanta FN-organ. Rapporterna och analyserna bör också stödja sig på tillgänglig forskning som bedrivs utanför FN-systemet, kanske genom ett nätverk av universitet och forskningsinstitut.

Jag har därför glädjen att meddela att ett Stockholmsbaserat kunskapscentrum för klimatsäkerhet kommer att lanseras senare i sommar. Centrumet kommer att öka förståelsen för de här frågorna och kunna bistå FN och andra aktörer med evidensbaserad analys.

Att öka kunskapen om klimatrelaterade säkerhetsrisker och hur de kan hanteras i säkerhetsrådet ska inte och kommer inte att överlappa med det ansvar som generalförsamlingen och andra FN-organ har. Det kommer i stället att göra så att alla FN-organ kan utföra sina respektive uppdrag på bästa möjliga sätt – och att systemet som helhet kan åstadkomma mer.

Och för det fjärde måste vi studera de länder som står i främsta ledet när vi väljer vår strategi och lära oss av deras erfarenheter och god praxis.

Till exempel:

Nepal och Sudan arbetar med stöd av FN för att hantera klimatrelaterade risker genom pilotprojekt som kartlägger klimatrelaterade säkerhetsrisker och syftar till att identifiera åtgärder och program som kan stärka motståndskraften.

Tchadsjöregionens ledarforum, som inrättades i år för att stärka de gemensamma ansträngningarna för att bygga fred och främja hållbar utveckling i regionen, har bekräftat vikten av att ha en helhetssyn på komplexa och sammanlänkade säkerhetsutmaningar såsom klimatförändringarna.

Initiativet om den stora gröna muren för Sahara och Sahel är ett integrerat projekt för klimat, säkerhet och fred som syftar till att hejda ökenspridningen, trygga livsmedelsförsörjningen och öka motståndskraften mot klimatförändringarna samtidigt som det skapar jobb. Så ser konfliktförebyggande arbete och hållbar fred ut i praktiken.

Vi måste utnyttja den här kunskapen som finns tillgänglig och integrera den i våra ansträngningar för att få slut på konflikter och bygga hållbar fred.

Regionala organisationer som Afrikanska unionen och EU, liksom Föreningen för små önationer i Stillahavsregionen och Karibiska gemenskapen, har redan satt fart på den internationella hanteringen av klimatrelaterade säkerhetsrisker.

Det är nu ytterst viktigt att Förenta nationerna kommer ifatt och tar ledningen när det gäller att underlätta och samordna de globala ansträngningarna i samarbete med regionala partner och andra aktörer.

Generalsekreterarens klimattoppmöte i september 2019 är ett avgörande tillfälle att göra framsteg i den här frågan. De konkreta steg som jag har nämnt här idag bör bidra till att sätta klimatrelaterade säkerhetsrisker på toppmötets dagordning.

Ärade kollegor, mina damer och herrar,

Slutligen kan hotet som klimatförändringarna utgör mot vårt samhälle och mot internationell fred och säkerhet inte underskattas. Det har redan skapat en ny verklighet för de grupper som jag träffade i Sahel. Om vi ska kunna tillgodose deras behov på ett realistiskt och meningsfullt sätt, om vi ska kunna följa Hindous och andras uppmaningar, och om vi ska kunna förhindra morgondagens konflikter så kan vi inte längre bortse från detta hot.

Tack för ordet.